Här är en artikel från Hippson, som är intressant. Kortfattat så står det att ryttare som rider på en högre nivå tenderar att vara mer oliksidiga. Väldigt intressant. Ju bättre ryttare desto mer balanserade brukar ju hästarna vara. Men det kan ju kanske vara så att man själv kan vara oliksidig, men ändå ha bra känsla för att rida hästen mer rakriktad. (T.ex. pga erfarenhet.) Om man rakriktar / korrigerar hästen när man själv är sned så skulle det kanske kunna leda till att man överför snedbelastningen mer på sig själv?
Liten fundering angående artikeln – vad är ”hög nivå”? (Inte definierat). Och om hög nivå är det jag tänker på, så rider dessa ryttare mer och fler hästar, vilket också ökar belastningen mer än om du rider en häst om dagen eller kanske inte ens varje dag.
Rakriktningen är jätteviktig – både för häst och ryttare. Jag tror för egen del ändå att jag har blivit mer liksidig av ridningen, helt enkelt för att jag har blivit mer medveten. (Detta har dock tagit tid!) Jag har jättesvårt att rida ens enkla övningar om det inte känns balanserat, så jag har lagt mycket tid på att försöka bli liksidig själv. Det betyder INTE att jag är rak, jag har fortfarande samma problem på ”alla” hästar, och jag tror få ryttare är helt liksidiga, eftersom vi dessutom är höger – eller vänsterhänta.
För mig är det viktigt att gå någorlunda regelbundet till naprapat eller kiropraktor, för att jämna ut skillnader i höfterna t.ex. Jag har haft väldigt mycket problem tidigare, ridit med olika långa stigläder t.ex. (dock många år sedan). Jag red mycket på en häst som var väldigt sned och då fick jag ont i ryggen. Så jag tror helt klart att en oliksidig häst inte är ”nyttig” för ryttaren att rida på egentligen. (Dock finns det inga spikraka hästar.) Jag upplever dock att när jag fick problem av den sneda hästen berodde det mycket på att jag försökte rätta min sits efter hästen, och sitta rakt när han var sned, istället för att jag red honom rakare = bekvämare, och därmed lättare att sitta på. Förstår ni hur jag menar? Nu tror jag att jag inverkar bättre, och då kan hjälpa hästen att bli rakare, vilket inte innebär samma belastning på min egen rygg. Likväl som att ryttaren kan göra hästen sned, så kan hästen göra ryttaren sned… Med andra ord: den sneda hästen gjorde mig mer sned, men med mer träning / erfarenhet och att jag varit noggrann, så har jag lärt mig bli rakare. Hade jag inte ridit hade jag nog struntat blankt i om jag var helt skev i ryggen, är jag rädd. För ridningen motiverar mig till att bli rak!
Obs att jag fortfarande tycker det är jobbigt att rida hästar som är väldigt oliksidiga, jag är ganska känslig för det och känner fortfarande av det, men jag kan påverka situationen lättare numera.
Kontentan av det hela är väl egentligen att jobba på två fronter – både med hästen, och med sig själv!
Och precis som att vi ska variera hästens form, tror jag att dressyrryttare kan bli bättre på att ändra sin! Kanske stå i lätt sits några varv ibland? (Också bra för hästens rygg.) Variera stigläderlängden då och då kanske också kan vara en tanke? Och så slår jag ett slag för att rida lätt. Jag kan i och för sig nästan känna mig lat som rider lätt så mycket som jag gör, men jag tror inte på att sitta ner förrän hästen jobbar med ryggen (och helst så rak som det går). Att sitta ner i traven på en häst som är sned eller spänd i ryggen leder bara till mer spänningar, hos både häst och ryttare.
Bild lånad från Hippson
P.S:
Jag är ingen sjukgymnast eller liknande, men det här med att rida med ojämna stigläder och skylla på att man har olika långa ben… (Vanligt förekommande). Jag gjorde ju också det en period, men jag tror verkligen att det gjorde mer skada än nytta – jag ”mörkade” bara för mig själv hur sned jag var. Ett tag skiljde det 2 cm på mina ben, men numera gör det inte det (med hjälp av kiropraktor / naprapat). Så OM du rider med olika stigläder, så tror jag att du ska ta dig en funderare och försöka göra något åt det, istället för att kompensera dina brister. (Dock kan man kanske acceptera det en period – men det jag försöker säga här är att du kommer inte tillrätta med grundproblemet, enligt mitt sätt att se det.) Om någon som jobbar med människor och anatomi läser det här, får ni gärna kommentera – vad är bäst att göra om man har ”olika långa ben”? (Och är det egentligen det man har…?) Jag tror nämligen att många hoppar upp på hästen, sätter sig snett, och sedan fixar stiglädren ojämnt efter hur de har satt sig i sadeln.
Inga svar