Om kommunikation

Idag ringde en kvinna som eventuellt är intresserad av lektioner. Hon berättade att hon var helt knäckt pga undervisningen på hennes nuvarande ridskola. Det brukar vanligtvis vara så att många upplever att man kanske inte utvecklas som man hade hoppats på ridskolan p.g.a. t.ex. stora grupper, vilket ju är förståeligt. I det här fallet var det dock så att hon fick kommentarer i stil med ”sådär får du inte rida, du förstör ju hästen” och liknande saker. Detta har givetvis lett till ett dåligt självförtroende och att hon inte känner någon glädje med ridningen längre.

Jag blir helt förundrad över hur det kan vara ”okej” att fälla sådana kommentarer till sina kunder/elever. Ridsporten är tydligen fortfarande ålderdomlig? Lär man ut såhär inom andra idrotter?

Jag kanske inte är rätt person att kommentera ämnet, för jag vet att jag själv är ganska ”tuff” som instruktör. Jag tror en del av ”hårdheten” hos många instruktörer hänger ihop med att man med hästar måste vara snabb och rak i sin kommunikation, det finns inte alltid tid till långa haranger och förklaringar. MEN: jag hoppas verkligen att jag själv är KONSTRUKTIV när jag instruerar, och jag brukar alltid beröma eleven när det blir BÄTTRE! Att bara säga saker som att ”du förstör hästen” eller ”rid bättre” ger ju i sig ingen fingervisning om hur eller vad man ska göra…

Det är dock hemskt svårt att lära ut ridning på ett bra sätt! (Det bästa är kanske att rida en hygglig och välutbildad häst som kan förmedla känslan?)
Man ska dels ta hänsyn till olika hästars förutsättningar och temperament (lättare när man håller lektion med sina egna hästar som man känner) – samt samma sak med eleven! Vissa elever rider bättre om jag skriker lite på dem, medan andra blir stressade och behöver mer lugn och ro. Det gäller att lyckas lista ut hur eleverna bäst lär sig, och för den delen: om de VILL lära sig – vi har ju alla olika mål med ridningen. Det finns alltid massor att lära sig både när det gäller ridningen, men även hur vi lär ut. Frågan är väl om alla instruktörer tänker så långt? Jag har en ”käpphäst” från den korta tiden jag själv red på ridskola (en termin var allt jag klarade). Det är att alltid försöka avsluta lektionen positivt. Även om det inte har varit ett bra pass så ska det i alla fall ha blivit en FÖRBÄTTRING. (Går inte alltid att leva upp till tyvärr.) Det starkaste minnet jag har från ridskoleridningen är nämligen att jag inte fick hästen att galoppera, och jag fick heller inte hjälp med det innan lektionen var slut. Snacka om att man gick därifrån och kände sig misslyckad! Det där finns fortfarande i bakhuvudet nu när jag håller lektioner. Och samma sak är det ju när vi rider, att man försöker avsluta passet med något som fungerar bra!