Träning två gånger den här veckan, lyxigt. Det gäller att smida medan järnet är varmt!
Idag var det ännu bättre. Men det är svårt, för dels ska jag lära mig ”nya saker” samtidigt som jag hittar nya detaljer gällande form, takt och tempo och inverkan och kvickhet…På en och samma gång! Så jag försöker höja ribban gällande bärigheten bl.a. och så ska jag lyckas hålla ihop helheten och dessutom lära oss krumelurer vi inte har befäst. Men det är roligare än på länge.
För fy fan (ursäkta) vad jag har kämpat med henne. Och vad tungt det har varit. Ärligt talat var det knappt roligt att rida henne alls de första åren (!), fråga mig inte vad som har drivit mig att fortsätta egentligen. Men nu börjar det äntligen, äntligen bära frukt. Även om jag fattar att vi kommer få bakslag igen, så känns det faktiskt som om det för första gången börjar bli skillnad på riktigt!
Och det märks dessutom på hela hästen, som är lugnare och mer tillfreds på något vis. Och mer social också. Hon är ganska introvert av sig, men det verkar som om hon successivt börjar komma ut ur sitt skal!
När vi skrittade av efteråt träffade vi några söta får på rymmen. Trodde att Anea skulle bli skraj, men hon ville nästan gå fram och hälsa. Bra om hon vänjer sig, ifall vi skulle skaffa några får någon gång. Har pratat om det men kommer inte till skott. De är dock väldigt gulliga!
Ett svar
Mysig bild!