Nyttan med en paus

Jag kan inte påstå att jag är i full gång med ridningen riktigt ännu, utan har mjukstartat lite. Dels behöver min/mina hästar komma igång lite lugnt efter vilan, och dels är det sjukt varmt att rida. Och ganska skönt att kunna rida lite stillsamt och utan press.

För min del är tävlandet i sig inte så viktigt – alltså själva tävlingsdagen är inte målet i sig, utan målet är att utvecklas. Och att bara säga ”jag vill bli bättre på att rida” är lite för flummigt för mig. Då är det bra att ha konkreta mål, som en tävling, att ”stämma av” mot. Det gör att jag skärper mig lite mer när jag tränar. Men å andra sidan kan tävlandet också skapa en del stress och press och ta bort en del av ridglädjen – i alla fall när man stöter på problem, och helst när en tävling närmar sig. Då är det lätt att jaga upp sig över de där sakerna som ”inte funkar”. Därför är det skönt med ett litet uppehåll ibland, så att man hinner landa lite, eller vad man ska säga.

Nu har ju både jag och Anea vilat upp oss lite grann, och ofta brukar hon kännas ”oridbar” när jag ska sätta igång henne. Den här gången har det än så länge känts förvånansvärt mjukt och trevligt. Väldigt skönt att slippa brottas med en stel häst. För egen del tycker jag att en liten paus är bra på så vis att jag känner lite andra saker helt plötsligt. Man hakar gärna upp sig när man bara kör på, och fastnar i vissa mönster. Nu när jag inte ridit på ett tag så känner jag plötsligt vissa obalanser i kroppen på ett annat sätt, och kan ”börja om” lite med mig själv, eller vad jag ska säga. Man får alltså inte vara rädd för ett avbrott då och då!

Dock insåg jag att jag inte kan flumma runt i skogen i all evighet utan att det snart är dags för en skärpning. Nästa tävling är om tre veckor, så jag måste faktiskt sätta lite fart nu trots allt, om jag ska få igång maskineriet igen! I morgon blir det ett mer ordentligt dressyrpass på morgonen, innan det har blivit för varmt. Med andra ord dags att runda av dagen nu!
2695284Snart dags för tävling i Vallentuna, tiden bara rinner iväg… Man hinner ju aldrig med!

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*