Jag tycker det är viktigt att ha en bra teoretisk grund när man rider, så man förstår varför man gör vissa saker, och givetvis hur. Om man inte har en aning om fotförflyttningen i galopp, eller hur hästen ska röra sig i en skänkelvikning, så blir det svårt att inverka korrekt.
MEN jag tycker inte man ska bli för teoretisk under ridpasset, inte heller som instruktör. På något vis blir det viktigare att hitta en bra känsla tycker jag! Inte sitter jag och funderar på vilket ben som är i marken exakt vilken sekund när jag rider – utan jag har tränat upp en känsla för tajmingen när jag ska inverka. Jag tycker det är bra att ge sig tid att tänka, känna efter och t.ex. koppla ihop sin känsla med det man ser i spegeln (spegeln är ovärderlig!), men jag har själv varit för teoretisk en gång i tiden, och det enda som hände var att jag blev a) långsam, och b) frustrerad. Man har inte tid att sitta och tänka hela tiden när man rider. Och man blir frustrerad av att det är ju nästan aldrig som det ”står i boken” ändå…
Att bli en bra ryttare som är effektiv i sin ridning tror jag handlar mer om att hitta rätt känsla i kroppen – både hästens och sin egen. Kroppskontroll är a och o, och då tänker jag balans, följsamhet och att vara avspänd. Om man sitter och tänker för mycket tror jag det är lätt att bli spänd. Man brukar ju säga att ridning ska vara som en dans, och det är väldigt sant. Bra ridning handlar ju mycket om takt och rytm, och det ska kännas naturligt! Självklart blir det ”knackigt” när man lär sig något nytt – precis som när man lär sig nya danssteg. Men jämför med dans igen – om man skulle fundera precis hela tiden på var man ska sätta sina fötter då blir man långsam, stel och utan känsla. Så givetvis kan det vara lite knackigt när man lär in en skänkelvikning osv, men sedan tror jag ändå att det är viktigare att kunna rida med inlevelse och försöka känna och inte bara tänka!
Jag tror på att läsa ridläran grundligt hemma, men sedan försöka lämna den en smula när man väl sitter till häst, den finns där i bakhuvudet ändå!
Känslan går ju inte heller att förklara…
Inga svar