Är man automatiskt en bra tränare om man är en duktig ryttare och tvärtom? Så är det såklart inte alltid, men jag tycker ändå att det hänger ihop en del. Det finns förvånansvärt många instruktörer som inte håller igång sin egen ridning. Det kan ju finnas skäl som t.ex. att man börjar bli äldre, men annars tycker jag det är viktigt att hålla igång själv.
Jag blir helt klart en bättre instruktör om jag själv tränar och utvecklas, men jag tycker också att jag kan lära mig massor till min egen ridning av att hjälpa andra. Man tränar sitt öga och får bättre förståelse för hur saker och ting hänger ihop. Om man inte rider regelbundet är det lätt att tappa ”känslan” och även inspirationen. Det är superviktigt att öva sin egen problemlösning och fylla på med övningar och ”verktyg” genom att rida själv.
I mitt fall tycker jag också det är viktigt att rida lektionshästarna så jag vet hur de känns, eftersom jag kan ge mycket bättre instruktioner då. Det känns aldrig riktigt som det ser ut! Om man har elever med egen häst är det också viktigt att sitta upp ibland och kolla av om man är på rätt spår. Ofta har ryttaren kört fast i något mönster som kan vara svårt att bryta, och då kan det vara bra med ett ryttarbyte för att skapa nya förutsättningar att komma igenom problemet.
Personligen vill jag också rida för någon som själv kan sitta upp om det behövs, och rätta till grejer, eller i varje fall ”känna av” hästen. Jag har inte riktigt respekt för en instruktör som inte rider hästen bättre än jag själv.. Sedan kan man givetvis ha bra öga från backen, men för mig är det viktigt att ha en tränare med både öga OCH ridkunskaperna!
Vad tycker ni? Är det viktigt att er tränare rider bra och kan sitta upp vid behov?
2 svar
Jag har nog egentligen aldrigt ridit för någon instruktör som inte är aktiv med sin egen ridning. Nuvarande tränare har dock trappat ner ordentligt efter att pensionsåldern passerats och kanske på sikt skulle det börja märkas. Vi får väl se 😉
Det som jag tycker är absolut viktigast med en tränare är dock att han/hon kan förmedla till just mig vad jag kan göra, vilka övningar som kan utveckla just min ridning och hästen utifrån var vi står idag. Att de sen kan sitta upp själva och göra saker mycket bättre är kanske inte direkt till någon hjälp som jag ser det i alla fall.
Däremot minns jag på ridskolan när min instruktör en period red på ”min” häst och jag kommer ihåg att det blev mycket intressantare lektioner när hon själv hade bättre koll på hur hästen kändes. Så stor eloge till dig att du kämpar för att ta dig tid att rida alla dina regelbundet!
Absolut, håller med till 100%!
Enligt min uppfattning går ridning mycket ut på att hitta en känsla när det blir rätt. Att kommunicera instruktioner och en känsla från instruktör till elev är inte det lättaste. För att på bästa möjliga sätt kunna dela eller förmedla en ridkänsla krävs det att instruktören kan rida och sitta upp vid behov för att förstå problematiken och eller korrigera.
Att instruktören är en bättre ryttare än jag är en förutsättning för att jag ska känna förtroende för att jag kan utvecklas och komma vidare med min ridning.