För någon vecka sedan så träffade jag en kompis och då kom vi in på ämnet TUR. Jag sa att jag tycker att jag har haft en sådan tur med många saker i livet, i alla fall om man ser till ”helheten”. Det betyder inte att jag alltid har haft det jättelätt eller mått skitbra hela tiden, långt ifrån! Men alla större saker jag har velat göra, utbildningar jag har sökt eller jobb jag velat ha – det har jag alltid fått. Om jag tittar tillbaka har det ju typ gått som på räls, fast medan jag varit mitt uppe i det kan det ha varit superjobbigt.
Jag tänkte att jag skulle jobba med hästar redan när jag gick i högstadiet, och sedan har jag liksom haft en ”plan” att jag skulle gå naturbruksgymnasium och sedan hippologen. Att starta eget bestämde jag också ganska tidigt. Alla saker som jag gjort på vägen dit har ingått i planen, och kolla nu – jag klarade att ta mig igenom olika jobb och utbildningar för att kunna starta eget och till och med ha en gård! Men frågan är om det är tur, eller är det ”skicklighet”? Med skicklighet menar jag nog i det här fallet hårt arbete och målmedvetenhet. Kanske skapar man sin egen tur?
Ändå verkar det som om vissa människor alltid drabbas av allt ifrån sjukdomar till att bli av med jobbet and so on. Det är ju vissa saker man absolut inte kan påverka, och det är orättvist att en del verkar ha mer tur än andra. Jag känner att jag är jätteglad att saker har gått min väg, men samtidigt så har jag ju verkligen jobbat stenhårt för att komma hit, det var inte gratis.
Min kompis höll inte med om att jag har så mycket tur, med tanke på saker som att köra av vägen eller att ett tak nästan brinner upp på vårt hus, men jag tänker att det var tur att jag inte dog när jag körde av vägen, eller att hela gården inte brann ner. Och den dagen man ser tillbaka på hela sitt liv, så kommer ju sådana händelser kännas ganska små i förhållande till helheten.
Sedan kan jag tycka att jag hade himla tur att träffa en kille som konstigt nog kan tänka sig att ha en gård med mig. Eller var det också lite skicklighet? Fast inte hade jag kunnat gissa att vi skulle hamna här. Det var inte så att jag frågade på första dejten om han ville köpa en gård… Det måste ju ändå finnas någon slags tur, eller öde? I alla fall om man verkligen, verkligen vill något.
Det är nog faktiskt sant att om man håller fast vid sina drömmar så kan de slå in. Ibland när man väntar på det så känns det bara som att det går lite långsamt.
Inga svar