Det verkar som en ”trend” att ta in yngre hästar på ridskolor numera. Jag är i och för sig inte jättegammal så vad vet jag, men jag uppfattar det som att man förr utbildade ”remonterna” ordentligt i hoppning och dressyr, och därefter fick de hamna där de passade – som tävlings, eller lektionshästar. Vad jag hör runt mig så är det nu mer vanligt att ta in yngre hästar (runt 5 år) i lektionsverksamhet. Man kan ju se det på så sätt att hästarna tidigt vänjer sig vid ridskolesystemet, olika ryttare, en viss belastning osv. Man kan också tänka att de mer duktiga eleverna får vara delaktiga i dessa hästars utbildning, vilket kan vara lärorikt. Om man vill vara positiv.
Om man vill vara negativ kan man tänka sig att det är en viss säkerhetsrisk, då jag har svårt att tro att dessa yngre hästar är tillräckligt stabila (särskilt som man samtidigt beklagar sig över att dagens hästar har så mycket ”nerv” pga aveln och att det är svårt att hitta stabila ridhästar åt ”vanligt folk” numera). Jag kan hålla med om att det kan vara bra att vänja in dem tidigt i systemet, men man kan också fundera på om de får en allsidig träning? Kommer de hålla om de ska gå i obalans med många olika ryttare på samma underlag flera dagar i veckan? Får de en chans att stärka sig? Och om man ser till kunden – vill kunden rida en grön häst eller vill kunden utvecklas på en läromästare? Är inte ridskolan till för att tillhandahålla läromästare åt mindre rutinerade ryttare?
Och en tanke till kring ekonomin. Visst kan det vara billigare att köpa en yngre häst, men har man då räknat på den extra tid som personalen högst sannolikt måste lägga på att utbilda den här hästen? Att det kostar medan den kanske inte heller kan gå fullt i verksamheten? Lönar det sig i längden?
Är inte ute efter att trampa någon på tårna, bara väcka en tanke. Det finns säkert många ridskolor som har ett väldigt bra system och får detta att fungera – i så fall – grattis! Men i min värld ska en häst få en bra grundutbildning av någon som är kunnig, och en mindre van ryttare ska sitta på en skolad häst. Sedan kanske några av er tycker att en femåring är relativt vuxen, och vissa kanske är det, men enligt mig är en femåring om inte en unghäst, så i varje fall en UNG häst.
Vad tycker ni?
Fina Soya, fyra år och kanske läromästar åt någon i framtiden.
2 svar
Intressant ämne! Jag tror tyvärr att det sällan funkar. Har själv jobbat på ridskola o, då kändes det som att tiden hela tiden arbetet effektiviseras. Vi hann inte ens rida ridskolehästarna tillräckligt ofta, än mindre hade vi hunnit ha unghäst. Jag tror att man kan lyckas om man har hjälp av duktiga ryttare som vill och kan vidareutbilda hästen samt ge den en varierad träning, om personalen har tight med tid. Tyvärr känns det överlag som att ridskolehästarna utbildas, vid sidan av verksamheten, alltför sällan.
Hade man möjlighet på ridskola hade jag personligen gärna köpt in en eller två 2-åringar. Då tror jag att man har en stor möjlighet att ”forma” hästarna. Eleverna kan då följa inridningsprocessen, det tänkta upplägget och få följa den röda tråden från inridning. Ett lite mer gammaldags tillvägagångssätt men för ökad hållbarhet!
Om man kan göra ett upplägg där eleverna kan vara med och rida in i ”kursform” ett par hästar, så är det en jättebra idé. Men man måste nog räkna med mycket extra jobb och just problematiken att få in hästen i ordinarie lektionsverksamhet utan att det blir ”fel”. Och som du säger – man hinner sällan rida igenom lektionshästarna när man jobbar på ridskola, och unghästar kräver ju givetvis mycket fler timmars utbildning av personalen hur man än vrider och vänder på det…