Nu har vi kommit till steg 3 på utbildningsskalan, vilket är kontakt.
Kontakten kan man även kalla stöd, men jag tycker att stöd låter lite ”hårt”. Vi vill att hästen ska söka kontakt med bettet, men den ska inte stödja sig eller hänga på handen, så kontakt är ett bättre ord tycker jag. En ärlig kontakt kan inte uppnås om hästen inte är lösgjord (steg 2).
Hur mycket kontakt vi vill ha kan vara individuellt, både för häst och ryttare. Det kan även variera under ridpasset. Faktorer som påverkar är hästens exteriör, temperament och utbildningsståndpunkt. En häst som inte riktigt är självbärig ännu kan antingen lägga sig för hårt på handen, eller ”knäppa av” och ta för lite kontakt. Det viktiga tror jag är att fokusera på att få ett jämnt stöd på båda tyglarna, och det uppnår vi om båda bakbenen arbetar lika mycket framåt. Hästen ska ridas fram till handen, ryttaren ska erbjuda kontakt, inte ”ta” kontakt framifrån och bakåt. Detta kan vara extra svårt på en häst som blir ”tom” i handen – där vill ryttaren ofta korta halsen mer för att få stöd, istället för att rida framåt.
Att få en bra kontakt hänger också ihop med en korrekt handställning. Handen ska vara sluten runt tygeln med tummen som högsta punkt. Armbågen ska vara böjd, med överarmen mjukt intill ryttarens kropp. Många vill öppna handen för att vara ”mjuka”, men det resulterar tyvärr i att man snarare blir stel i handen. För raka armar ger samma resultat. En bra hand hänger också ihop med en ryttare i god, egen balans.
För hästens del så gäller det att lära sig att gå fram till en bra kontakt och ”våga” ta stöd på bettet. För att lära en yngre / outbildad häst detta krävs det en ryttare med en skolad hand. Nästa inlägg kommer handla mer om ryttarens hand.
Här tycker jag att Grodan går med en ganska fin kontakt, och det är en tydlig, rak linje från min arm till bettet genom tygeln. Hon har generellt svårt att komma fram med nosen ordentligt och kryper gärna ihop i formen, vilket gör det ganska svårt ibland.
Soya har av naturen lättare att komma fram med nosen. Dock tycker jag att det är viktigt att titta på helheten och inte bara var hästen har nacke / nos, utan hur den rör sig igenom kroppen, är den balanserad etc. Vissa hästar går med en trevlig kontakt även om de har formen lite bakom lod, andra hästar kanske ”ser bra ut i formen” men känns ändå spända etc. Det absolut svåraste tycker jag är hästar som hamnar bakom lod, krullar ihop sig och helt släpper stödet där. De går inte riktigt att påverka och måste ridas bättre fram till handen.
Inga svar