Här är sista inlägget om handen / tygelhjälper.
Tygeln skapar kommunikation med hästens mun, oftast via ett bett, i samverkan med vikt – och skänkelhjälperna. Om tygeln börjar verka för kraftigt blir hästen oftast spänd. Munnen är ett känsligt område och det gäller att öva upp sin ryttarkänsla för att få en bra kontakt, och en oberoende hand, dvs att ryttaren kan hålla balansen utan att hålla i sig i tygeln.
– Förhållande tygel är det första vi brukar lära oss. Förenklat tar du lika mycket i båda tyglarna för att stoppa upp rörelsen framåt. Ju bättre vi blir som ryttare, desto mindre vill vi bromsa med handen, utan i stället försöker vi använda sitsen för att ”bromsa”. Ett förhållande tygeltag behöver egentligen inte tas bakåt utan det kan räcka med att hålla handen mer stilla och inte ”tillåta” hästen att gå fram. Detta innebär i praktiken att många ryttare förhåller sin häst utan att vara medvetna om det, helt enkelt för att handen inte är tillräckligt följsam.
– Eftergift innebär att du ger efter eller mjuknar i kontakten efter att du har tagit en förhållning. En förhållning ska alltid följas av en eftergift, så att ryttaren inte blir hängande i hästens mun.
– Ledande tygeltag tas rakt ut åt sidan. Detta tygeltag gör att hästen svänger. Ju mer utbildad hästen är desto mindre använder jag detta tygeltag, eftersom jag vill svänga mer med vikt och skänkel, snarare än tygel. På en ung häst börjar du styra genom att leda, och ”visa vägen” lite med tygeln. Ibland är också detta tygeltag till hjälp vid vissa korrigeringar. Viktigt att tänka på är att det endast fungerar medan man gör det – det går alltså inte att bli kvar i ett ledande tygeltag för då mister det sin effekt.
– Ställande tygel tas ensidigt genom att vrida om handen något. Syftet är att ställa i nacken, alltså få hästen att ”vända” lite på huvudet åt ena hållet. Det är viktigt att inte börja dra bakåt eller bli hård i handen när man vill göra ett ställande tygeltag – då blir det snarare en bromsande effekt.
– Reglerande tygel samverkar ofta med den ställande tygeln, genom att begränsa halsens böjning och se till att halsen inte blir förböjd.
– Uppresande tygeltag tas rakt upp i syfte att få upp och fram nosen under en kort stund. Detta är också ett tygeltag som endast fungerar för stunden och det är viktigt att handen kommer tillbaka till normalläget direkt efter. Detta tygeltag kan även användas på en sida för att (tillfälligt) korrigera en sned nacke.
Att hitta rätt teknik med tygelhjälperna är svårt och tar tid. Det är också viktigt att ha en korrekt handställning för att tygeltagen ska få den tänkta effekten.
Många ryttare har fått instruktionen att ”ta och släppa” vilket gör att tygeln glappar och kontakten blir ostadig. Jag tycker att det är bättre att sträva efter en elastisk, men jämn kontakt. Ibland kan du ge en längre eftergift eller göra en överstrykning (dvs ta fram båda händerna mot hästens mun och medvetet glappa på tygeln) för att säkerställa att hästen bär sig själv – men det är inte detsamma som att vara ojämn i kontakten. Försök att hitta en känsla där du kan variera kontakten – dvs ha lite mer eller lite mindre stöd – men utan att släppa helt.
För att hitta en jämn kontakt behöver hästen bjuda framåt och ryttaren ska rida hästen fram till handen.
Inga svar