Hoppas ni har läst de två tidigare inläggen om ryttarens skänkel, annars får ni bläddra tillbaka lite i bloggen!
Nu har vi kommit till mitt sista inlägg och skänkeln, och vilka olika typer av skänkelhjälper vi kan använda oss av.
Skänkeln kan användas till flera olika saker. Oavsett syfte så är det viktigt att ge skänkelhjälperna med impulser och i takt med hästens rörelser. Många ryttare klämmer med benen och blir starka i skänkeln, vilket för det mesta skapar ett motstånd hos hästen och gör att den står emot. Tyvärr blir effekten av för mycket tryck från skänkeln att hästen lätt blir ”skänkeldöd”.
Framåtdrivande skänkel är det första vi lär oss som ryttare, och den första skänkelhjälpen vi lär hästen. Båda skänklarna används liksidigt med ett lätt tryck, som ska ge impulsen till hästen att gå framåt. När denna hjälp lärs ut till hästen är det bra att kombinera med en smackning (som vi först har lärt hästen avsuttet).
Vändande skänkel kombineras med vikthjälperna för att få hästen att vända, dvs gå bort från trycket. Det är ytterskänkeln som vänder hästen. Många ryttare glömmer detta och svänger med tygeln, men jag försöker i första hand använda ytterskänkeln och vikten.
Sidförande skänkel används på ena sidan, för att få hästen att flytta sig i sidled. Detta kan också läras ut först från marken, så att hästen är van vid att gå undan för ett lätt tryck.
Mothållande skänkel är den motsatta skänkeln till den sidförande. En mothållande skänkel begränsar / stoppar upp den andra sidan, ifall hästen vill falla åt sidan eller flytta sig för mycket.
Böjande skänkelhjälper används på böjda spår och när vi rider skolorna. Här samverkar inner och ytterskänkeln, oftast med lite olika läge på inner och yttersidan, för att skapa böjning i hästens kropp.
Tänk på att inget är statiskt! Ibland kanske skänkelläget är korrekt lite tillbakadraget i t.ex. en sluta, men om hästen flyter ut med bogen kan skänkeln göra mer nytta längre fram. Våga testa och se vad som händer!
Jag tar tillbaka ytterskänkeln i galoppfattningar, byten och slutor, annars har jag oftast skänkeln i normalläge. Många ryttare försöker förstärka skänkelns inverkan genom att dra bak benet men det funkar inte särskilt bra. Öva istället på tajming och kvickhet i din hjälpgivning!
Tänk på att använda skänkeln i rätt takt. Om du vill ha en kvickare takt i din häst får du också vara lite snabbare med din skänkel. Jag använder oftast skänkeln lite mer energiskt när jag samlar hästen. Däremot om jag ska öka tempot, dvs länga steget, så brukar jag ”hålla om” lite mer (inte klämma).
Kom ihåg att alla hjälper samverkar – skänkel, vikt och tygel, och det finns inget ”recept” som funkar likadant på alla hästar!
Hoppas att inläggen har varit till hjälp och lycka till med att öva upp en bättre skänkel!
Inga svar