Helgens kurs

Fredag – lördag var det dags för yoga och dressyr ihop med Helena Starkenberg. Vi har haft ett 20-tal kurser ihop nu, helt otroligt!

Den här gången blev det endast två dagar (oftast har vi haft tre), men det kändes ändå som om vi hann med mycket. Tre av deltagarna var nya, och det verkade som om de fick ut väldigt mycket av kursen. Jätteroligt!

På fredagen red deltagarna först ett pass i grupp. Det blev två grupper eftersom Helena ville rida med själv, så det var fem ridande den här gången. Efter ridningen var det dags för yin yoga vid brasan. Oerhört avkopplande! Egentligen ville alla gå och lägga sig efter det, men när vi hade vaknat till liv igen blev det bubbel följt av middag. Jag gjorde rödbetspizza och en blåbärspaj. Köket är fortfarande under renovering, så det är fortfarande lite rörigt här hemma och jag håller det ganska enkelt.

På lördagen hade vi sitsträning på förmiddagen som vi brukar. Det är ett bra sätt att hinna analysera eleverna en i taget och verkligen fokusera. Nu har Ture fått vara med lite på dessa pass, och han är som klippt och skuren för det. Visserligen rör han sig ganska stort, men mjukt, och han är stadig på lina.

Efter lunch blev det ett mer dynamiskt yogapass. Jag var faktiskt lite mör efter fredagen, men det släppte efter lördagens yoga.

En hel del fokus under yogan låg på fötterna, balans samt bäckenets position. Jag försöker väva in dessa moment i ridningen efteråt, så att ryttarna kan ”ta med sig” yogan upp på hästen. Det brukar fungera bra. Efter yogan är många lite mer fokuserade, och förhoppningsvis har eleverna hunnit smälta sitsträningen lite också. En av deltagarna tyckte att hon kände sig helt annorlunda, och det syntes även på hästen.

Varje gång vi har den här typen av kurs där fokus ligger enbart på sits, inverkan och kroppskontroll, så blir jag fascinerad av hur mottagliga hästarna är! Det vet jag ju sedan förut, men ändå är det lika intressant varje gång när man ser hur hästarna blir mer avspända, frustar, de blir rakare och mer balanserade när ryttaren hittar sin egen kropp och balans. Det är ju inte konstigt alls egentligen, men så roligt att se! Jag är dessutom väldigt tacksam över mina hästar som är så känsliga och lyhörda och snabbt ändrar på sig när ryttarna gör det. Det är den bästa läraren man kan ha!

Tack, alla, för en fin helg!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*