En vanlig onsdag

Nu börjar det nästan vara som vanligt här, bortsett från att jag inte kan ta ut och in hästar riktigt än. Jag försöker självklart att tänka på att inte överanstränga mig, men jag jobbar på nästan som förut nu. Det är ändå intressant hur snabbt man kan återhämta sig. Jag tog ut skruven ur foten och fick lov att släppa kryckorna för tre veckor sedan (använde dem nästan två veckor till när jag gick till och från stallet). Nu kan jag gå helt okej, även om jag haltar, och jag upplever att jag rider obehindrat. Ridning är ju fantastiskt! Tänk om man hade sysslat med bollsport eller skidor eller skridskor.. Då hade det inte varit att tänka på ännu. I början blev jag mer halt efter ridning, men nu känns det ingen skillnad alls efteråt. Jag råkade till och med hoppa av som vanligt igår (alltså landa på båda fötterna) och det gjorde inte ont. 🙂

Idag har jag longerat två hästar och ridit två hästar, samt haft en lektion. Däremellan lite stalljobb och kontorsjobb hemma. Jag red Rocky en kort sund på morgonen (sedan fick han skritta ut med min praktikant) och han kändes bra rätt fort tycker jag. På eftermiddagen red jag Cesar, och han var en aning motig eftersom jag kanske ställde lite mer krav än han har vant sig vid, men det var bitvis ett okej ridpass. Egentligen är han starkare känns det som, men inte riktigt lösgjord, och då kan han protestera lite. Ska försöka rida honom lite mer här snart och dessutom ska även han få påbörja vattenträning. Jag tycker att det var så bra för Grodan och jag tror att även Cesar skulle må bra av det. Första tillfället är på lördag.

Grodan longerade jag över bommar. Först tyckte jag hon var lite kort bak men det släppte och sedan travade hon fint. Jag är rädd för bakslag med henne, men det måste man kanske räkna med också på sätt och vis. Efter det provade jag att trampa lite vid hand. Hon var faktiskt rätt duktig, även om hon blev lite spänd av det. Jag vill inte att hon ska gå in i stallet med spänd rygg så hon fick avsluta med att springa av sig lite och skutta runt så att eventuella spänningar (både fysiskt och psykiskt) skulle släppa. Ibland får man hålla för ögonen när man lösgalopperar, och det är ju en viss risk såklart, men jag tror att det är bra för dem att röra sig riktigt ordentligt ibland. Särskilt såhär års när de är ute lite kortare tid i hagen. Grodan har egentligen en massa energi men hennes kompis Anea däremot är inte så sugen på att leka i hagen, så det är säkert bra för Grodan att bralla loss lite och känna sig fri!