I C-tränarutbildningen ingår det att vi ”skuggar” A eller B-tränare inom vår gren, för att få mer ”kött på benen”. Idag har jag varit på Kvarnnibble (där jag jobbade tidigare på ridskolan) och tittat på träningar för Lars Andersson. Det var kanske något oklokt av mig eftersom han pratar till ryttarna med hörsnäcka – med andra ord hör man knappt ett smack på läktaren… Fick väl ändå ihop någon slags sammanfattning av övningarna och ”tänket” (har varit med och ridit själv förut så jag har hyfsad koll på den röda tråden).
Var för övrigt kul med ett besök på gamla jobbet, träffade lite gamla bekanta och fikade en stund med Minna efter träningarna.
Nu har jag tittat på Tinne, Mads, Lars och Nina. Återstår Eva-Karin Oscarsson och förmodligen en till (24 träningar totalt…).
Summa summarum kan man säga att det är väldigt olika hur man lär ut! Det var ingen överraskning direkt. Gemensamt är väl att hästen ska gå i takt och balans, att man vill att den bär sig och jobbar liksidigt. Skillnader kan vara lite vilken arbetsform man vill ha – vissa vill ha hästen rundare t.ex. Det är också stor skillnad i hur man kommunicerar med eleven – om det är mer tydliga ”direktiv” eller om ryttaren själv tar initiativ och har tränaren mer som en spegel. Det beror såklart också på hur långt eleven har kommit.
Har själv provat några olika tränare och har visst lite svårt att veta vad jag vill ha – kan bero lite på att jag uppfattar min häst som något svår också. Men jag har funderat lite på sista tiden vad som passar mig, och har nog kommit fram till att jag kanske inte vill ha för mycket instruktioner längre. Förut tycket jag det var bra när tränaren red ”åt mig från marken” men nu tror jag att jag behöver tänka mer själv och hitta känslan. För mycket instruktioner gör mig nog lite stressad, det blir för tekniskt och jag får svårt att ta egna initiativ.
Sedan tror jag att tränaren måste vara ganska flexibel, kunna ändra en övning, prova nåt nytt – inte göra likadant på alla hästar… Självklart ska man ha en linje i sin undervisning, men ibland tror jag att vissa tränare tycker att de har hittat ett bra system, och sen kör de på det rakt av på alla hästar, men alla hästar kanske inte går att passa in i ”mallen” (och jag misstänker att det är sådana hästar som jag ofta lyckas dra till mig) – och då behöver man kanske anpassa sitt tänk lite?
En sak till: min tränare måste kunna sitta upp och rida hästen bättre än jag – om jag kör fast så vill jag kunna få hjälp med det. Dessutom är det för mig en förtroendefråga (jag vill inte ta hjälp av någon som kan prata men inte göra). Jätteviktigt för mig!!
Vad tycker ni är viktigt hos en tränare? Vad har ni för ”kriterier” på en bra tränare?
Ett svar
Det absolut viktigaste för mig är ett äkta engagemang hos tränaren för att utveckla ryttare och häst. Det är också viktigt att jag känner ett helt och fullt förtroende att tränaren är kunnig och att jag köper metoderna fullt ut. För mig funkar det inte om jag tvivlar på det som lärs ut. Funderade på om en duktig tränare ska kunna växla mellan instruerande och stödjande enligt situationanpassat ledarskap.
Utvecklingsnivåer
De fyra utvecklingsnivåerna representerar olika kombinationer av varierande kompetens och engagemang.
U1 – Låg kompetens/högt engagemang. Den entusiastiske, men oerfarne. Entusiastisk och ivrig att lära men har låg om ens någon erfarenhet.
U2 – Låg till viss kompetens/lågt engagemang. Den besvikne och passive. Besviken, frustrerad.
U3 – Måttlig till hög kompetens/varierande engagemang. Den skicklige, men försiktige. Osäker på sin egen kompetens.
U4 – Hög kompetens/högt engagemang. Den självständige och resultatinriktade. Självgående.
De olika ledarstilarna matchar de olika utvecklingsnivåerna.
S1 – Instruerande. Mycket instruktivt och lite stödjande beteende. Visar och berättar hur.
S2 – Coachande. Mycket instruktivt och mycket stödjande beteende. Förklarar varför, uppmuntrar.
S3 – Stödjande. Lite instruktivt och mycket stödjande beteende. Fattar gemensamt beslut, uppmuntrar.
S4 – Delegerande. Lite instruktivt och lite stödjande beteende. Tillåter självbestämmande och tillhandahåller resurser.