Efter helgens kurs fick jag mig återigen en funderare över utlärning och ridsystem. Det känns ofta som att reaktionerna kring en kurs är typ såhär: ”Lärorikt, inspirerande, mycket nya intryck, jättesvårt, känner sig som nybörjare igen…” Det första är ju kul – det verkar som om de flesta får bra tips och nya infallsvinklar på sin ridning, som jag hoppas man kan ta med sig.
Men jag undrar: skiljer sig ridningen åt SÅ mycket mellan ridskola och här? Det var ett tag sedan jag var på en ridskola, det kanske är dags för ett studiebesök…
Ja, mina hästar är känsligare (det är ju meningen) och kanske också med mer ”gång” än den traditionella ridskolehästen. Det gör dem inte mer ”lättridna” för normalryttaren, utan kanske tvärtom. Personligen vill jag att en häst ska vara snabb för hjälperna, känslig för vikt/säte och lätt att ”ändra på”. Det gör ju att om man är van vid en ridskolehäst som kanske är lite ”avtrubbad” och mer stadig i sig själv så kan man få ganska kraftiga reaktioner på mina hästar, om man t.ex. gör för kraftiga hjälper, vinglar eller klämmer med benen (vilket 90% av alla ryttare gör)… Vissa klämmer för att man är van vid tröga hästar och vissa klämmer för att hålla balansen. Eftersom hästarna är känsligare så blir det en del nya ”infallsvinklar” för ryttarna – vilket kanske gör att man känner sig som ”nybörjare” igen.
Det som skrämmer mig lite är ändå att det verkar vara stor skillnad i hur man lär ut ridning. Ja, jag fattar att en ridskolehäst inte ska springa iväg så fort man lägger på benen, det vore ju svårt med nybörjarlektionerna. Men jag tror ändå att man även på en ridskola kan poängtera vikten av att rida med signaler istället för kraft, att man ändå kunde lära ut en mer ”känslig” ridning? Eller går inte det?
Det är inte meningen att ”hänga ut” vare sig någon specifik ridskola eller ryttare, utan det här är något som jag ser hela tiden.
Det är såklart också lätt att hamna i ”fällan” när man rider en gång i veckan – man vill ha ut mesta möjliga av sitt ridpass och hästen måste gå på tygeln NU, och så fixar man lite här och där och i bästa fall ”knixar” man till hästen, men jag tror inte alltid det ges tid för att verkligen gå igenom hur hjälperna fungerar – varför vi gör vissa saker – renodling av hjälperna istället för att göra ”allt på en gång” och ge motstridiga signaler.
Ofta är det så att man som ryttare vill så mycket att man gör för mycket! Våga vänta ut resultatet lite, gör en sak i taget. Om du ber hästen om något och det inte fungerar – be igen (kanske lite tydligare) – här ger många ofta upp lite och provar en ny metod, vilket inte blir så konsekvent alltid. Ha lite is i magen och kolla hjälperna var och en för sig innan ni sätter ihop allt, det blir lätt rörigt annars! Jag tror veckans övning blir renodling av hjälperna.
Om man sorterar ridningen lite – kollar gas/broms för sig, så är det lätare att analysera vad som inte fungerar, istället för att allt bara blir förvirrande. Det ÄR svårt att rida – men gör det inte svårare än vad det är!
(Ytterligare ett exempel jag hörde var en elev som sa att på deras ridskola jobbade de mycket med rakrikting och att stärka den svaga sidan på hästen… ryttaren var på LB-nivå och då tycker jag att man ska hitta grundsits/balans/avslappnad häst – inte krångla till det med massa termer och göra det SVÅRT för eleverna. Rakriktning kommer in sent på utbildningsskalan, och är avancerat! Självklart kan man jobba hästen i balans och försöka få dem att jobba liksidigt i mesta möjliga mån, men krångla inte till det för eleverna!!! – Ett sidospår…)
Tillbaka till att göra för mycket – ibland om saker inte fungerar så måste man TA BORT hjälper, GÖRA MINDRE – inte MER! T.ex. en häst som hela tiden drar utåt i volten – då är det lätt att som instruktör hojta om ”mer ytterskänkel” – men ibland så kanske ryttaren ska använda mindre innerskänkel?? Det är ganska vanligt att man använder massor av innerskänkel (för det har man lärt sig) och så trycker man ut hästen ur volten. Ja, det kan krävas mer ytterskänkel – men ibland kanske det bara krävdes mindre innerskänkel… Eller: hästen springer och ryttaren lutar sig bakåt. Då hjälper det kanske inte att bromsa med tygeln – för ryttaren sitter själv och ”skjuter på” med höften när den lutar sig bakåt. Analysera mera – orsak och verkan! Inte alltid så lätt som ryttare, men jag tror många instruktörer ska tänka ett steg till och inte bara korrigera det de ser för stunden.
Oj vad långt det blev… Eldar upp mig lite över det här känner jag. Kommentera gärna – känner ni igen det här?
4 svar
Helt sant!
Man lägger alldeles för stor vikt vid att hästen ska gå på tygel direkt i stället för att man från grunden får lära sig hur man verkligen ska göra för att få fram den korrekta formen!
Instämmer med det du säger Suvi! Många ryttare vill prestera och gärna starta exakt där man slutade sist och det är sällan man kan göra på ridskolan. Jag har lärt mig vara ödmjuk inför uppgiften och känna in dagsformen på mig och hästen först innan jag vet vad jag kan förvänta mig av dagens ridpass. Jag är så nöjd med vår ridskola för vi tränar grunderna hela tiden och rätt var det är så tajmar dagsformen och man kan lägga till en lite svårare rörelse. Jag tror om ridläraren kunde coacha mer än ge alltför direkta instruktioner så kanske ryttaren tänker efter mer själv, det handlar ju om att hitta känslan i ridningen. Jag gillar grundjobbet, för som du säger, man får inte krångla till det , det har jag gjort i många år och letat och letat efter känslan men kommit på att om jag slutar tänka på att leta efter känslan och bara ’skalar’ av så kommer känslan till mig.
Verkligen! Väldigt bra.
Riktigt bra inlägg =)