Vi kommer inte att tävla mer

Efter en hel del tankearbete så har jag kommit fram till beslutet att inte tävla mer med Anea. Egentligen är det något som jag har haft i bakhuvudet ett tag, men det är svårt att släppa taget om en häst som man har haft i tio år! Under våren har hon bitvis också känts finare än någonsin på träning, men det stora kruxet är att det har varit i samband med att bakknäna är behandlade – och det håller inte i sig. Hon är inte halt men jag tror att det sliter för mycket nu med att rida i den graden av samling som krävs. Dels är hon 17 år, och dessutom har hon egentligen alltid haft svårt att samla sig tillräckligt för den här nivån. De gånger hon har känts fin vid träning har hon känts som en svårklass-häst och inte bara en ”häst som går svår klass”, och det har varit kul, men det gör också att jag känner ännu större skillnad när vi inte ”räcker till”. Jag tycker att hon har över-presterat under vår tid ihop och jag vill inte pressa henne. Jag själv behöver också en annan typ av häst om jag ska utvecklas vidare.

Min plan från början var ju att låna henne ett år och rida LA, men sedan har hon blivit kvar och det har varit en extremt lärorik, rolig, svår och även jobbig resa! Jag har fått göra mer med henne än vad jag någonsin trodde var möjligt, jag har fått prova att rida svår klass, delta i ett Lag-SM och framförallt har jag bevisat för mig själv att det går att komma ganska långt även utan massa kapital och fastän man har en ”vanlig häst” utan spektakulära gångarter. Jag är väldigt stolt över att jag har lyckats utbilda henne ända hit själv – med bra tränarhjälp förvisso!

Det finns olika tankar om vad som blir nästa steg för henne, men jag är inte klar med det ännu. Jag vill inte sälja henne och jag tror att hon blir svår att ha på full tid i verksamheten tyvärr. Återstår att betäcka men jag måste först övertala min man…
Vår första start i LA6 (motsv MsvC) 2010 där vi kom 3:a på 68%
Vinst med Gripens Ryttarförening i Allsvenskan Div 1 samma år
MsvB var det största steget för oss, det tog några år innan hon bytte rent åt båda håll…. Skam den som ger sig. Den här tävlingen minns jag som varm, men rolig eftersom hon var så fin på banan den gången!
En favoritbild från en framridning till MsvA
Debut i StG – väldigt stort steg! Mitt största ridmål i livet var att starta St Georges, och aldrig trodde jag att det skulle bli med den här hästen! Tänk att det gick att komma ännu längre än så.
2015 Lag-SM på Strömsholm
Vinst i StG
Framridning till Int1
Vinst i Int1 förra året. 

Tack till Nina Bengtsson som har varit vår huvudtränare – det är nog få som hade lyckats få oss såhär långt, men det går när tränaren är visionär och ryttaren är extremt noggrann… 😉

Nu hoppas jag att jag kan nå såhär långt med någon annan häst i framtiden, men tills dess får jag (med ett visst motstånd), lägga undan fracken. Lärdomarna tar jag dock med mig.

Etiketter:

4 svar

  1. Fint skrivet Suvi och så klokt, önskar dig ett stort lycka till på nästa häst
    Glädje o harmoni
    Fin sommar önskar jag dig
    Annscha

  2. Du är mån om dina hästar och det är det viktigaste! Som ”hästmänniska” måste man alltid ta hänsyn till vad hästen klarar av. Att det ibland medför att man själv som ryttare får ta ett kliv tillbaka får man lära sig leva med. Precis som du säger så får man alltid med sig nya lärdomar och dem kan ingen ta ifrån en!
    Jag tycker att ditt beslut låter klokt och genomtänkt och hoppas att du får chansen i de högre klasserna med någon ny häst (Grodan?) och kanske en liten Anea-avkomma i framtiden. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*