Förmiddagsträning

Onsdagen har börjat bra! Har ridit tre hästar, varav två fick en genomkörare med hjälp av Nina. Har jobbat på fram till lunch, och nu tänker jag vara ledig resten av dagen, samt stor del av morgondagen. Unnar mig en ”ridfri” dag imorgon och en mini-semester mitt i veckan. Ska åka iväg till en bekants sommarstuga ons-tors, lite lyx innan det blir höst på riktigt! Sådant borde man göra oftare…

Hur som helst, till träningen. Jag red Grodan och Anea idag, och Nina satt upp på båda. Jag misstänkte att hon skulle gilla Grodan, och hade rätt. Hon fick beröm för sin mun, att hon är lagom känslig för skänkeln, och mjuk i ryggen. Det som är till hennes nackdel är dock en ganska stilla rygg, vilket jag ville att hon skulle känna. Jag tror nämligen att hon ser mer rörlig ut än vad hon är. I galoppen är hon jättefin, men i traven blir det lätt att hon travar med benen, men inte kroppen. Det går absolut att träna upp, men lika lätt att få en sådan häst att ”tappa all gång”. Gäller att få henne att jobba genom ryggen hela tiden! Vi fokuserade dock mest på galoppen idag, lite förvänd, och att kunna samla henne lite mer. Hon känns jättefin just nu, mer avspänd, bättre framme på bettet och mer liksidig!

Nina red lite på Anea också. Hon tycker att hon har blivit mycket bättre, men hon är ju då Grodans raka motsats. Blir lätt skev, knepig med formen och blir stark när hon får svårt med sin balans. Sedan är ju Anea väldigt duktig som ändå har tagit till sig träning så bra, men för henne är det inte lika naturligt som för Grodan tyvärr. Vi kämpar på ändå, och försöker utbilda henne vidare. Inte för att jag tror att vi kan tävla på en högre nivå än idag, men jag kan i alla fall ha henne som ”försökskanin” för min egen ridning, och nu är målet att kunna byta i varje och piaffera. Det sistnämnda är nog det svåraste av allt för henne, men Nina tror att det går, så då tror jag också det. 😉 Bytena i varje känns nästan närmare för mig. Idag kunde vi göra tre gånger på en långsida x 2 byten. Man gör alltså två byten i varje, väntar en stund, två till, vänta, två till. Man sätter inte ihop flera på en gång utan bygger upp serien vartefter.

Har (förhoppningsvis) också hittat en bättre betsling på kandaret nu, som jag inte får samma ”bromsiga” känsla med. Hoppas det inte är nyhetens behag, utan att det håller i sig. Vill inte rida på det hemma alltför ofta, men fortfarande känns det som bästa betslingen för oss på tävling. Har försökt med träns, men det fungerar inte när man ska rida med kvickare hjälper och helst också visa upp hästen med lite mer tryck / energi. Man blir verkligen aldrig ”klar” – det är så oerhört mycket detaljer som ska fungera hela tiden!
Lisas Hästfoto