Ni som tycker det är jobbigt att läsa analyser kring ridpassen får hoppa över… Jag gör det mest för min egen skull för att sortera tankarna – men det kanske ändå kan ge tips eller lärdomar till andra också ibland.
Idag hade jag i alla fall ett bra ridpass med Anea ”fast” jag var själv. Har ju känt lite att jag skulle behöva ha en PT varje dag just nu, men samtidigt handlar ju ridning mycket om att smälta saker, prova sig fram och hitta ”sin egen väg”. Just nu letar jag ju lite efter ett nytt ”läge”, och hur jag på bästa sätt kan höja kraven utan att det blir spänt.
Jag tror att grundproblemet med Anea är att hon har ganska dålig balans. Därav lägger hon sig lätt i handen och blir kort i halsen. I de lägena är det inte så lätt att påverka henne kan jag säga. Ofta flyttar hon mig i sadeln dessutom, både framåt och i sidled. Inte så att hon blir jättestark, men hon är väldigt snabb och ibland hinner jag inte märka det förrän det är för sent. De gånger hon jobbar korrekt genom kroppen så ”får” jag sitta, men det hjälper inte att bara ”trycka” ner sig i sadeln, utan hon måste vara i rätt balans för att ”släppa ner” mig. Jag tror inte på att bara bli ”stark” i sätet, men jag måste ändå bli stadigare (utan att spänna mig!)
Jag har själv dessutom en förmåga att rida med ”ett ben i taget”, eller en tygel, eller känna ett sittben i taget. Jag måste vara supernoga med att använda båda benen och inte själv bara jobba med en sida åt gången. (Svårt att förklara, men jag hoppas ni förstår.) Nu har jag verkligen fokuserat idag på att rida med båda benen samtidigt, vilket kanske borde vara självklart… (!) Och istället för att tänka att hon ska böja sig runt innerskänkeln har jag tänkt att jag ska ha bogarna på samma höjd. Det känns ofta som om hon blir för rak i sidan, och jag tror att hon håller balansen genom att lägga mer vikt på inner bog. Naturligtvis ska hon böja / runda sig, men det blev en bättre känsla när jag tänkte att innerbogen ska upp. I slutet av passet fick jag en helt annan känsla när hon faktiskt lyfte båda frambenen lika mycket. När jag har bogarna på rätt ställe så lyfter hon manken, och det är egentligen då jag kan driva in bakbenen lite till. Jag tror inte det syns lika mycket som det känns. Det är ofta jag har fått höra att jag måste rida mer framåt och friskare tempo, men det ”går inte” när hon bromsar rörelsen med bogen = blir mest tung i handen och rörelsen går egentligen inte genom kroppen på rätt sätt. Helt självklart, men det är inte lätt för det! Hoppas jag kan hitta det här läget lite oftare. Jag är helt med på att vi behöver komma igång mer bakifrån, men det måste ”kopplas ihop” i kroppen på henne på rätt ställe. Annars rider jag henne tyvärr mer in i handen.
Stort plus: kandaret funkar bra! Bytte ju till smalare bridong och just nu är detta bättre än pelhamet, eftersom jag kan välja att rida mer på bridongen. Pelhamet har ju en liten hävstångseffekt hela tiden, där kan man inte välja.
Imorgon ska vi bara skritta ut – välförtjänt och viktigt med återhämtning!
2 svar
Jag tycker att dina analyser av ridpassen är jätteintressanta! Du förklarar på ett sätt så att man förstår (även om man inte alltid fattar hur man ska komma dit ;)).
Det ger i alla fall en massa nya tankar i mitt huvud som jag hoppas att jag ska kunna överföra till min egen ridning, så tack för att du delar med dig! 🙂
Tack för feedback! Och roligt om det kan komma till nytta. 🙂