Vi har jobbat en del med övergångar sista tiden, och jag tänker fortsätta terminen ut med fokus på övergångar, tempoväxlingar och sitsen. Sitsen är ju givet att alltid jobba med, men jag behöver ibland påminna om detta och trycka lite extra på det, eftersom många är ganska upptagna med vad hästen sysslar med och så förhåller man sig till det och glömmer kanske sin egen kropp en smula.
När jag rider utgår jag väldigt mycket från hur det känns i MIN kropp, och utifrån det inverkar jag på hästen. Det kräver förstås massor av träning att koppla orsak / verkan. Exempel: känner jag båda sittbenen? Om inte, så kanske jag sitter snett? Eller så kan det vara hästen som driver olika mycket med bakbenen, skjuter ut rumpan etc, och då ska jag ”korrigera” hästen. Det är inte alltid man får en dålig känsla / position pga att man har fel i sitsen, ibland kan det också vara att hästen är spänd, stel, skev eller inte jobbar genom ryggen. Nu kanske jag snurrar till det för er, men jag försöker egentligen bara förklara att jag känner hur jag ska inverka utifrån hur jag känner min egen kropp. Jag börjar egentligen inte med hästen.
Igår började vi lektionerna på lång tygel på serpentinbåge. Huvudövningen var att hitta ”magstödet” och inte vika sig i midjan när man byter varv. Man kan tänka att man har ett ”gångjärn” i midjan som ska vridas när man svänger, så att man inte börjar luta som om man kör motorcykel. Att tänka på sin position när man skrittar fram, börja påverka hästen med sätet och hitta en bra bjudning på lång tygel gör det såklart lättare när man ska ta tyglarna! Jag misstänker att många slentrianmässigt skrittar fram, sedan tar man plötsligt tyglarna och börjar inverka och jobba järnet – men redan där hade man kunnat ha hästen ”med sig” istället för ”mot sig”. Nu menar inte jag att alla hästar kommer kännas som smör när man tar tygeln bara för att man är noggrann när man skrittar fram – men, som en elev sa igår: ”man har redan börjat skapa en dialog”. Riktigt bra reflekterat tycker jag!
Resten av lektionen red vi ”bara” volter och övergångar, men sammanfattningsvis kan jag konstatera att hästarna såg väldigt fina ut, och eleverna avspända. Ett exempel var på Iffi som kan ha svårt att balansera sig i galoppen. Eleven hittade jämvikt och balans genom att bli rakare i midjan, samt hitta stödet även i ytter stigbygel. Innan släppte hon den och ”trampade ner” i inner, vilket resulterade i att Iffi har brutit av för att hon får för mycket vikt på innersidan. Igår var galoppen mer balanserad och utan avbrott! Helt fantastiskt vad en pytteliten korrigering kan göra nytta bara min hittar nycklarna!!!
Inga svar