Tråkiga nyheter

Jag ska försöka fatta mig kort (blev jättelångt ändå!) utan att bli alltför sentimental – tyvärr så är det här en del av mitt jobb och jag måste vara rationell och inte gräva ner mig… Egentligen vill jag bara skriva roliga och upplyftande saker i bloggen, men eftersom jag skriver nästan varje dag så ingår det att dela med sig även av tråkiga saker. Dessutom kommer ändå flera av er undra – så det är lika bra att vara öppen med allt – bra som dåligt.
Harry har fått bli en ny stjärna på hästhimlen idag. Det är egentligen något jag vetat ett tag, men beslutet fattades idag till 100% och jag ville inte berätta innan dess. Han har ju haft svårt med bjudningen hela tiden till och från – även om han i perioder har känts som ”en miljon” och varit fantastisk att rida. För ca en månad sedan kändes det dock som om det bara gick bakåt igen, inte bara på tävling, utan även hemma. Sista gången jag red så fick jag ”tvinga” honom runt åkern, han ville inte ens skritta framåt, och då kände jag verkligen att det var dags att ge upp.
Sista tiden tyckte jag att han blev andfådd och var allmänt motvillig, så jag ”hoppades” att han hade problem med typ andning, magen, magsår eller något sådant. Bokade tid på Ultuna och vi började med hältkoll för säkerhets skull. Det visade en lindrig hälta hö fram, men inget som borde ge så stor påverkan på honom. Egentligen skulle vi gå vidare på em med koll av hjärta, andning etc, men han blev kvar över natten. Dag två gjordes arbetsprov (hjärta / lungor) vilket innebär mycket galopp. Efter det blev hältan tyvärr mycket värre så de gick istället vidare med det och röntgade. Röntgen visade inte bara pålagringar, utan även att brosket i kronleden är helt förstört. Leden kan alltså inte ”glida”.

Detta kan gå att operera, man stelopererar då leden så att den växer ihop. Den leden har inte så mycket rörlighet och prognosen att lyckas skulle vara ca 70-80% men konvalescensen är upp till ett år. Harry skulle bli 16 nästa år, och jag vet inte hur mycket av problemet som satt ”i huvudet” och vad som ”bara” var smärta. Han har inte fått det här hos mig, utan det här måste vara en del av problemet med hans bjudning sedan länge. Han har trots det gått igenom böjprov och lyckats ”dölja” det bra, men brosket blir inte förstört på 1,5 år… Jag tror inte att säljaren har vetat detta, men jag hoppas verkligen inte att någon av hans tidigare säljare varit medvetna om detta och sålt honom ändå. (Ni som har följt oss vet att han varit såld ett flertal ggr.)

Hur som helst. Att operera en så ”gammal” häst med tveksam funktion redan innan kändes inte helt 100. Jag har å andra sidan aldrig ägt en så fin häst, och det är lätt att tro att man ska ”rädda” en missförstådd häst. Jag har lagt så mycket tid redan osv. Å andra sidan: jag försöker driva ett seriöst företag. Hästarna kommer först, men samtidigt finns det något som heter ekonomi. Kostnaden för att operera och ha honom stående motsvarar mer än två nya hästar, i princip.

Jag har dragit i veckor på beslutet. Idag åkte jag in för att göra ytterligare koll och bedöva en gång till, mer specifikt, och ev rida med bedövning. Bedövningen släckte dock inte hältan alls. Noll bjudning och tom blick. Efter det här så kände jag att beslutet inte var svårt att ta. Att besluta om liv och död är tufft, men att operera med osäker prognos är rent egoistiskt och inte för hans skull i så fall. Han har gjort sitt, jag är helt säker. En operation innebär minst 2 månaders boxvila och han var redan uttråkad fastän han ändå gått i hage med kompisar. Det kändes inte etiskt att ens försöka och veterinären stöttade mig i mitt beslut.

Jag orkade inte ta med honom hem, jag lämnade honom där. Jag har redan ”gjort slut” innan idag och det blir så dramatiskt att gå här och vänta annars. Jag är såklart både ledsen och besviken att mista en så fin och härlig häst. Han har verkligen varit speciell, och även om det har varit klurigt så har jag haft mycket glädje av honom och många fantastiska ridpass. Jag vill gärna tro att han fick ett bra avslut hos mig, jag tror det. På något sätt är jag ändå lättad att det fanns en förklaring till hans bristande framåtbjudning. Är också tacksam över bra hjälp på Ultuna, som hade flera veterinärer till förfogande, och var proffsiga – vilket också innebär ärlighet.

Älskade Harry kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Jag är tacksam över att få ha lärt känna en så fantastisk häst. <3 Jag höll i alla fall mitt löfte om att detta skulle bli hans sista hem.