Tjuren Ferdinand

Jag strök ju Anea idag, men gjorde ett nytt försök med Harry istället i en MsvB4. Tänkte att det faktiskt kunde vara bra att vi inte har tränat så mycket, och ”chocka” honom lite. (Sist vi tävlade så stannade han typ fyra gånger i programmet.)

Han var jättefin på framridningen, och kändes som en svårklass-häst. Inne på banan förvandlas han dock till en ridskole-ponny som helst vill gå in och ställa sig på medellinjen… Det var ändå bättre än förra gången. Jag kunde rida upp på medellinjen och själv stanna (det var inte han som valde det denna gång) – fast det blev ju tvärnit där och ingen bra halt precis. Resten av programmet gjorde han det mesta okej, utom en sluta (samma som han bromsade i sist – jag tror han har väldigt bra minne). Dock är det inte så kul att rida ”okej” på en häst som har kapacitet för både 8:or och 9:or. Det skulle kunna vara okej med 6:or och 7:or för att jag har valt att rida lugnt och sparsamt utan att sätta press – men inte för att jag formligen får baxa runt hästen! Efter sista galoppökningen saktade han av till skritt istället för trav, och efter sista trav-”ökningen” var jag helt slut kan jag säga. Jag valde att utgå, för jag kände att jag inte ens skulle orka rida sista medellinjen… Vill inte att han ska få en chans att ”ful-stanna” där, och då tycker jag att det är bättre att sluta. Tror att det är mer pedagogiskt än att rida sista biten riktigt dåligt…

Är på sätt och viss glad att jag åkte redan nu (hade siktat på sept) för nu vet jag att det här tyvärr är ett beteende och inte bara en tillfällighet. Tyvärr vet jag inte hur mycket jag orkar kämpa med ytterligare en häst. Säga vad man vill om Anea som kan vara spänd och tittig – men hon går dit jag ber henne och har en bra arbetsmoral. Jag vill inte säga att Harry är dum, för hästar är inte dumma, men han är lite fräck… Vet ju inte alls vad han har i ”ryggsäcken”, men det här är inget han har kommit på med mig, det lovar jag. Det är den finaste hästen jag haft – och det är rent ”slöseri” att inte försöka lite till, men man vill ju inte tvinga honom. Att bara ge honom mer tid vet jag inte om det hjälper – hemma går han bra nu och han är inte tittig eller så, utan det känns bara som om han utnyttjar situationen. Han är väldigt snabb att ta till sig ”dåligheter”. T.ex. om han har fått vända hem vid en uteritt med en elev (..) så vänder han på samma ställe med mig dagen efter. När jag har lyckats pusha honom förbi det stället, då är det inte det minsta problem nästa gång… Och det där är ju inget som beror på att han är traumatiserad av hård ridning – det där är bara att han testar en. Det är i alla fall min upplevelse.

Om jag nu ska kämpa lite till så tror jag att jag får åka någonstans och rida utom tävlan och be att få ha med ett spö in på banan. Om jag kan säga till honom lite snabbt (brukar räcka att peta till med spöt) så kanske jag ändå kan få honom över på ”rätt sida”. Om det inte går så får jag väl ge mig – jag har ju inte köpt honom som tävlingshäst. Men det gör nästan ont att äga en så fin häst med kapacitet och inte kunna nyttja det. Har också lite svårt att förstå att han ändå var fullt ridbar och gick på 69% en gång i våras, och nu ”vägrar vi ut oss”. Jag har inte ändrat min ridning eller börjat kräva mer, det känns mer som om han ”kommit på” något. Jag kan inte rida tuffare eller hårdare, det skulle ändå inte hjälpa. Jag måste bara komma på hur jag ska överlista honom. Om det nu går? Kanske har jag funnit min överman?

(Maria – jag lovar att du slipper tävla Harry, haha. 😉 Du kan ta ut Zigge istället, så får du vara försökskanin!)
Förra gången i Vallentuna gick han som ett ljus – man kan ju undra vad som är skillnaden mot idag?