På sista tiden har det varit en hel del diskussioner om villkoren i hästbranschen, om dåliga arbetstider, svart betalning osv. Det är jättebra att det här tas upp, men det tar nog tid innan vår bransch är ikapp. Jag som har stått på ”båda sidorna” känner att det här är ganska knepigt att förhålla sig till.
Själv har jag ju jobbat för låg lön och långa dagar på flera olika ställen. Har dock alltid vetat vad jag gett mig in i, och aldrig känt mig utnyttjad. Kanske har jag haft tur som hamnat på bra ställen, men man är ju faktiskt inte livegen – om man skulle hamna på ett ställe där villkoren är usla är man ju fri att sluta…
Självklart ska lönen vara vit, och förmåner (boende och box) ska beskattas. Däremot kan jag personligen tycka att det (under en tid i livet) kan vara värt att jobba mot en ”lägre” lön ifall det ingår ridning i jobbet, på bra hästar. Och att man får hjälp med sin ridning. För mig har det varit värt det 100 gånger om, jag har fått rida hästar som jag aldrig hade fått sitta på annars. Och mycket jobb mot att rida hästar värda (i vissa fall) miljonbelopp – det är inget att diskutera för mig när jag inte ens haft råd att köpa mig en egen häst. Sedan fattar jag också att alla inte hamnar på sådana ställen, men här måste man ju själv värdera vad man är ute efter. Vill man ha ett jobb för att försörja sig? Eller vill man utvecklas och satsa på sig själv en period i livet? (Ta ett bra hästjobb hos en duktig ryttare, åk utomlands, ta chansen! Det är värt det!) Sedan är det naturligtvis viktigt att ta reda på vad som gäller innan!
Nu när jag anställer, då är det vit lön och förmånsbeskattning som gäller, samt reglerad arbetstid. Det svåra med hästbranschen är att den inte är särskilt lönsam. För vissa – ja (främst de som tillverkar prylar misstänker jag…) Egentligen kanske man inte ska hålla på med det här om man inte kan betala mer och själv ta ut motsvarande summa varje månad? För jag själv är inte heller i närheten av en ”rimlig lön”. Men å andra sidan så ser jag personligen andra värden i det här – att jag kan ha hästar att träna och tävla, jag kan bo bra och jag får bestämma själv. (Bara det sistnämnda är i min värld bättre än att kunna lägga undan till en Thailandsresa per år.)
Jag vet inte hur man kommer tillrätta med det här. Förmodligen har branschen byggts upp mycket genom svartarbete och ideellt arbete. Båda sakerna försvinner sakta, men då måste priserna höjas. Så länge kunderna inte är villiga att betala vad det egentligen kostar är det oerhört svårt att få exakt samma villkor som i andra branscher. Ridskolor fungerar nog rätt bra vad det gäller löner mm, men likförbannat får man ändå höra att en del av dem betalar extra personal svart, eller att man bygger upp sin verksamhet på ”tjänster och gentjänster”. Trots att många ridskolor får bidrag och att deras hyror inte är i närheten av marknadsmässiga. Det är jättebra att man gynnar ridsporten för barn och unga, men ofta verkar privata aktörer kunna få riktigt bra villkor när de hyr av kommunen, fastän halva verksamheten ofta riktar sig till vuxna. Det är en snedvriden konkurrens, enligt mig, och något jag skulle kunna skriva ytterligare ett helt inlägg om…
Jag och Dancer, en häst jag hade förmånen att rida hos Per och Pether under två år.
Inga svar