Idag har jag varit och tränat med Anea, och det gick bra! Fick mer spänst i traven och hon har nästan börjat lyfta lite på knäna nu känns det som. Nina säger att det kommer finnas ännu fler växlar i framtiden, och jag börjar vara benägen att tro henne. Jag måste nog ändå säga (nu, när det ”värsta” är över) att det är en riktigt lärorik och (numera) rolig resa att göra med en ”vanlig” häst. Jag menar att en häst med massa förutsättningar är såklart rolig och lättare att jobba med, MEN att lyckas utveckla en ”ordinär” häst (som dessutom var helt felriden) genom mer styrka och utbildning är väldigt kul på ett annat sätt. Förstår ni vad jag menar? Hästar med förutsättningar är såklart inte ”lätta” per automatik, men det jag menar är att det är rätt häftigt att se hur långt man kan komma med rätt träning (även om det har tagit galet mycket tid).
Kvällen har jag avslutat med bra lektioner, privat, i grupp, och en uppsutten teori-lektion med fokus på inverkan med sits och skänkel. Det är något som är svårt att förklara, men nu har vi haft grundlig genomgång med både teori och praktik. På sista lektionen varierade vi mellan att rida med tagen bakdel / undan innerskänkeln på en volt. Det var en väldigt bra smidighetsövning som gav bra resultat!
Målbild… 😉 Aneas pappa De Niro
Inga svar