Idag var det dags för terminens sista träning för Nina. Jag har anmält Anea till Överby i helgen, och ville stämma av lite inför helgen. Om det hade varit fantastiskt idag hade jag valt tävling på lördag, men magkänslan höll i sig – jag stryker mig.
Passet idag fick vara lösgörande och i rundare form. Lite skolor och några byten / serier. Nina pushade vidare lite ändå, hon ville peta lite med spöt på Anea för att förbereda för piaff (i framtiden får man säga) och vi red lite ”passage-aktig” trav. Hann även med byten i vartannat, som hon gör väldigt lydigt, men lite svajigt.
Det kanske låter som ett rejält tränings-pass, men det var väldigt lugnt och mer i ”jogg-form”. Saken är den att Anea är trött. Hon har egentligen presterat långt över årets mål (tyckte Nina också), och utvecklats massor – men det är klart det tar på krafterna. Så istället för att ”trycka runt” henne på tävling på lördag så tänker jag ge henne vila nu med ett bra träningspass i minnet (hoppas jag) och så får hon smälta allt ett tag. Jag tror fortfarande att Anea är en ”LA-häst” (som jag tänkte från början) – men som nu går MsvA – och därför måste jag skynda långsamt och bygga upp henne från hennes förutsättningar. Och nu känner jag att vi nått ett litet stopp. Om jag vill tänka långsiktigt så väljer jag att lyssna på henne och pausa nu.
Lite synd, för Överby är nära och jag själv känner att jag är peppad på att försöka komma vidare. MEN om inte hästen är på G så är risken att jag bara blir besviken. Mitt nästa mål är att rida på över 65% men också med en bra känsla på banan (oerhört svårt!), så jag kommer inte hetsa. Ibland tycker jag att jag känner efter för mycket och är lite blödig, men samtidigt står jag fast vid att jag inte vill tävla om inte hästen känns ”good enough”! Det har inte med resultat att göra – endast att jag vill tävla med ett gott samvete.
Det blir bete nu, enligt damens önskemål!
Inga svar