Egentligen är arbetet med hästarna ganska lika över året i min verksamhet, det finns ingen tydlig hög – eller lågsäsong som det kan göra inom andra branscher.
Efter några år har jag dock insett att januari och februari känns lite lugnare ändå. Det kanske är mer mentalt och hänger på min inställning, men oavsett så är det bäst att njuta av det! Det är ju egentligen ganska trist såhär års, men fördelen är att det också känns ganska kravlöst. Jag försöker acceptera att jag inte orkar lika mycket, och tror verkligen på att det är bättre att sova och vila mer och inte pressa sig själv lika hårt just nu.
Till exempel ”borde” jag träna mer avsuttet, något jag inte har gjort på länge nu. Men jag känner mig inte riktigt redo än, så jag tänkte faktiskt vänta lite. Jag rör ju ändå mycket på mig, och det är faktiskt lätt att underskatta att bara återhämta sig.
Just nu har jag också möjlighet att ha extra hjälp i stallet. Det tar emot lite att ha den utgiften, men jag tror att jag har mer energi över till fler lektioner och kurser om jag inte måste ta lika mycket i stallet. Jag hoppas den ekvationen går ihop, men jag tror det. Jag tjänar mer på att stå i ridhuset kortare tid än att mocka några timmar. 😉
Så just nu försöker jag jobba lite mindre och lite lugnare, så att jag orkar mer i vår. Om det finns en högsäsong så är det nämligen runt april och maj. Då ska det hinnas med både att jobba hemma med kurser osv, samt att förhoppningsvis tävla och döma. Allt är ju dessutom på helgerna! Så nu försöker jag planera våren, utan att gå händelserna i förväg. Att ha ett roligt jobb är en fin balans, eftersom jag just nu längtar efter allt som jag vill hinna i vår, men samtidigt vet jag hur lätt det är att tippa över och bli stressad av allt man vill göra! Gården tar ju också mer tid under sommaren. När dagarna blir längre så blir det också mer ogräs att rensa och gräs att klippa. Säga vad man vill om mörka kvällar, men det är faktiskt bara att gå hem och stänga dörren, och njuta av att det är is i backen och att det faktiskt inte finns lika många måsten!
Jag är ganska säker på att människor är gjorda för ett högre tempo på sommaren, och lugnare under vintern, i alla fall i Norden. Det är lika bra att acceptera det.
Bara lite tankar från en arbetsnarkoman som försöker se det fina i årets tråkigaste månader! Dessutom tror jag att vi hästmänniskor behöver bli bättre på att prata om ledighet, istället för att nästan tävla om vem som jobbar mest. Helt idiotiskt egentligen när man tänker efter.
Här är en ny kurs för er som vill fokusera på programridning, och kanske tävla i år. (Ej krav!) Jag släpper platser i första hand till fasta elever.
26-27 februariTre platser kvar
Tvådagarskurs med tema programridning. Lördag: Samling 14.00 med fika och teori. Ett ridpass och middag. Söndag: Frukost, ridning, lunch. Därefter programridning enskilt. Slut ca 16.30 3100 kr
Det här är något som man ofta hör: att man ska rida med ett system, och ha en röd tråd i sin ridning. Det är inte alltid så lätt som det låter. Det är väldigt vanligt med ryttare som ”rider runt” lite planlöst på måfå. Det kan fungera till viss del, men det svåra blir att komma vidare, eller att lösa problem när man kör fast!
Jag hade en period i min ”ridkärriär” när jag red mycket själv, och många hästar varje dag. Jag trodde att jag skulle bli bättre ju mer jag red, men faktum är att i viss mån blev jag kanske ”sämre” till och med. Jag red massor, utan en plan, bara ”på känn”, och jag befäste säkert massa fel hos mig själv också eftersom jag inte hade en aning om vad jag gjorde egentligen. Fördelen var väl att jag red mycket olika hästar, men det jag försöker säga är att planlös ridning i värsta fall inte är speciellt utvecklande.
Fördelen med att ha ett system är att det blir lättare att bena ut varför saker och ting fungerar eller inte fungerar. Personligen har jag lättare att ta motgångar om jag vet vad anledningen är. Ett dåligt ridpass som man inte begriper sig på lär man sig inget av, men om man förstår vad anledningen är så kan man lära sig något av det i stället för att bara bli frustrerad.
Ett system blir naturligtvis mer avancerat och komplext ju längre du har kommit i din ridning, om du har egen häst / utbildar hästar etc. Men jag tycker att man bör kunna ha ett enkelt system utifrån sin egen ridförmåga. För mig är det kortfattat och förenklat att alltid kontrollera gas, broms och sväng… Och det ska fungera på alla hästar, men med olika höga krav ju mer utbildad hästen är. Jag tror att många hakar upp sig på vilken form hästen ska ha, men formen kan du ändå inte påverka om sakerna ovan inte fungerar. För mig är det också viktigt att vara konsekvent, och jag gör alltid om saker (ex galoppfattning) som jag inte är nöjd med. Det gör hästen trygg att samma regler alltid gäller. Man kan gå in på detta mycket mer i detalj, men jag vill bara förmedla att man bör ha enkla ”hållpunkter” i sin ridning och att detta kan hjälpa en som ryttare att strukturera upp ridpasset i stället för att ”fastna på volten” och hoppas på att hästen snart ”ger med sig”. Med ett system kortas ridpasset i bästa fall ner lite, så att man inte rider massa transportsträckor som inte ger något.
Dessutom: med ett system kan du lättare påverka ridpasset och om det går bra är det inte ”bara tur”. De bästa ridpassen (tycker jag) är när man själv känner att man har skapat förutsättningar för bra ridning, inte bara att hästen hade en bra dag och att jag kunde ”åka runt” lite gratis på det.
Ibland känner jag att jag redan har ”skrivit allt”, men vissa inlägg kanske faktiskt går att dela igen, om det är inlägg som kan komma till nytta. Det här publicerade jag i mars förra året.
Här är en reflektion kring att jag ofta märker att jag lär ut ”annorlunda” eller kanske säger saker på ett annat sätt än vad vissa ryttare är vana vid. Jag tycker inte att jag lär ut ”konstig” ridning på något vis, men kanske en ridning som kräver en hel del kroppsmedvetenhet. Det är också anledningen till att mina hästar är ganska känsliga att rida och går på små signaler.
Till att börja med måste jag påpeka att det finns massor av olika sätt att både rida och instruera. Det som fungerar på en häst / ryttare kan vara helt fel för en annan, och tränare / ridlärare är olika bra på olika saker och förklarar på olika sätt. Om en instruktion är tagen ur sitt sammanhang kan det också låta helt fel och kanske misstolkas dessutom när det berättas vidare. Jag skriver det här utifrån mitt sätt att rida och lära ut.
Men nu till min reflektion. Jag upplever att det finns mycket missförstånd kring inverkan och hjälpgivning. Jag vet inte om det beror på att man som ryttare uppfattar saker på ett visst sätt eller om det här är saker som faktiskt lärs ut, men jag har några saker som jag ofta får förklara närmare, i synnerhet med nya elever.
(Jag har ju redan skrivit ett inlägg om foten och om att INTE trampa ner hälen. Det kan du läsa här om du har missat det.)
Här kommer några andra exempel på instruktioner som jag tror man behöver förstå ”på djupet”, revidera eller kanske tänka annorlunda kring.
Att rida med sätet Det här är ett av de vanligaste problemen tycker jag. Antingen är det ryttaren som missförstår för att tränaren slarvigt säger ”rid mer med sätet”, eller så är det vissa som lär ut att du SKA driva aktivt med sätet. (?) Jag själv drev också med sätet i unga år, och var en jäkel på att trycka ihop hästarna med ett starkt säte och in i en hand som ”höll ihop” hästen. Detta har jag slutat med eftersom det är helt värdelöst jobbigt och gör att hästen går på bogarna och dessutom i värsta fall får ont i ryggen av en ryttare som hela tiden ”trycker ner” ryggen. JAG DRIVER INTE MED SÄTET. Jag RIDER dock med sätet = vikthjälperna och min kropp. Förenklat så visar jag åt vilket håll hästen ska gå med min sits (=vikten placeras åt det håll jag ska), jag sitter ”mer still” när jag bromsar och jag följer med i hästens rörelse framåt när jag vill öka. Att vara följsam i sadeln gör att du tillåter hästen att använda sin rygg och tänka framåt. Att ha kontroll över din tyngdpunkt är att ”rida med sätet”. Jag lär dock INTE ut att driva med sätet – däremot kan du vinkla ditt bäcken olika beroende på om du vill ha ett lägre eller högre tempo. Jag vill att min häst ska gå fram för skänkeln – helst med bara ETT tryck – och sedan ska hästen gå ”för egen maskin”. (Med andra ord vill jag inte driva med varken säte eller skänkel för att ”hålla igång” hästen.)
”Ju mer ben desto bättre” Detta tycker jag också blir lite missvisande. Ja – du ska rida med benen och vi vill att hästen tänker framåt för skänkeln. Många ryttare verkar dock tro att ju mer man driver desto ”duktigare” är man, och att man ”får tag” på bakbenen bara genom att driva en massa. Då säger jag emot – därför att ju mer du driver desto mer avtrubbad blir hästen, och om du bara driver en massa så får du dessutom ganska mycket i handen till slut som du sedan måste ”ta hand” om. I värsta fall får du en stark häst som går i framvikt rakt in i dina armar. Jag ger signaler med skänkeln om vad jag vill – framåt, åt sidan eller böjning. Jag försöker ha en kvick skänkel som ger impulser till hästen, men jag sitter inte och trycker. Jag rider inte med starka ben, utan med mjuka ben. Hästarna tycker betydligt mer om det än ett konstant tryck. Och du som ryttare sparar energi och blir mer följsam! (Och att ”få tag” på bakbenen handlar mer om att samordna gas och broms för att aktivera bakbenen, dvs att kombinera ridning framåt med halvhalter och tempoväxlingar. Samt att se till att hästen spårar!)
”Om man är duktig har man långa stigläder” Det här är också ett vanligt missförstånd som gör att man hamnar i stolsits och därmed bakvikt. Se till att dina stigläder är så pass ”korta” att du kan ha en vinkel i knäleden. Då blir det också lättare att driva med en mjuk skänkel och att hålla din egen balans! (Jag tycker även att många som rider på hög nivå har för långa stigläder och sitter i bakvikt…)
Den där yttertygeln Alla har hört ”inner skänkel mot yttertygel”. Det säger jag inte emot men en sak att komma ihåg är att du också har en ytterskänkel. Många ryttare är bara fokuserade på innerskänkeln vilket gör att de är jättestarka med inverkan på endast innersidan och då flyttar hästen ut rumpan och går i någon slags skänkelvikning. Du behöver också en mothållande ytterskänkel – utan den kan du inte forma hästen! Innerskänkeln ska dock få hästen eftergiven i innersidan och detta fångar vi upp på yttertygeln – men en mjuk och elastisk yttertygel. Här har tyvärr många ryttare fått för sig att det är bra att hålla i allt vad man har. Jag har också lärt mig det – och det var inte lätt att få bort. Men tänk logiskt – du kan inte böja hästen om du samtidigt håller yttertygeln i ett järngrepp. Yttertygeln ska reglera – ja, men inte hålla fast hästen.
Att driva in i övergångarna Den här är lite knepig att förklara. Jag vet inte om det är så att många missförstår eller om det faktiskt lärs ut att du i princip ska hålla i och driva på samma gång. Jag tycker det ger motstridiga signaler till hästen som sannolikt kommer att bli stark när du vill sakta av. Jag tänker ungefär såhär: om jag har en bra grundenergi där hästen är framme för skänkeln så kan jag succesivt minska den energin lite för att förbereda en övergång. När jag ska göra en övergång ner en gångart så bryter jag den med sitsen (=sitter mer stilla) och oftast en förhållning. Då vill jag att hästen svarar omedelbart på det, det får inte bli segdragande i tygeln för då tappar du bakbenen direkt. Vissa hästar kan man behöva aktivera lite i övergångarna, dvs de måste vara ”kvicka” fortfarande. Man kan rama in lite med benen för att bibehålla spårningen. Du ska inte släppa benen helt och bara ”dra i tyglarna” men se det mer som ett ”flöde” av signaler som följs av varandra. Att hålla emot i ena änden och driva på i den andra gör bara att hästen missförstår och blir stark. Hästen kommer inte lätta av i handen för att du driver på den bakifrån samtidigt som du håller emot. Hästen kommer att lätta av i handen när du själv lättar.
Har ni fler exempel på instruktioner som är lätta att missförstå får ni gärna kommentera!
Hoppas ni har haft en fin trettonhelg! Här har det varit tvådagarskurs och både sol och snö. Min duktiga tisdagsgrupp hade gjort en egen bokning, och hästarna har gjort både byten, piruetter och trampat! Efter bra ridning blev det en, minst sagt, ordentlig middag, och lite väl sent i säng. Så kan det bli med mycket att prata om!
Här är lite bilder från kursen, samt recept på maten.
Köket är inte klart än, men med linneservetter och tända ljus så blev det mysigt ändå!
Efter ridningen blev det bubbel och tilltugg. Det här är en favorit hos mig – chips med creme fraiche, finhackas rödlök, dill och löjrom.
Såhär kul är det tydligen att gå ner och kvällsfodra. 🙂
Huvudrätten kom inte med på bild, men det blev kyckling och klyftpotatis med en vintrig sallad.
Kycklingen steker jag först i lite salt och peppar. Sedan får den bli klar i ugnen ihop med en stor burk creme fraiche, en stor sked (typ matsked) honung samt parmesan. Jag toppar kycklingen med citron-zest efter att den är klar i ugnen. Superlätt och jättegott!
Salladen består av rödkål (måste strimlas fint, gärna med mandolin), gröna, blandade blad efter tycke (sådana i påse) samt granatäppelkärnor. Nu hade jag på salt, olivolja och hallon-balsamico. När jag orkar steker jag rödlök (tunt skivad) i vanlig balsamvinäger och blandar i salladen, men nu hann jag inte det.
Efterrätten är enligt detta recept, fast jag skippade toppingen och lade på hallon istället. Blev väldigt sött annars. Det funkade såklart inte att bara ha den i kylen, utan jag stoppade in den en stund i frysen så den skulle lossna ur formen. Jag kan säga att nästan hela tog slut..
