Sommar

Äntligen blev det sommar! Lagom till min semester – det tackar jag för. Idag har vi varit i Visby en sväng, ätit lunch där och på hemvägen fikade vi på Själsö Bageri som nog blir en ny favorit. Fantastisk utsikt över havet! (Mamma – nu kan man äta middag där också!)

Ska snart göra i ordning en bastu här (äkta finsk, vedeldad). Inte för att vi fryser, men det är enda sättet att tvätta sig här – vi har ingen dusch. Och bada i havet känns ändå lite väl kyligt tycker jag!

DSC_8358                                                       Vår lilla bastu

Första semesterdagen

Vad lider man av ifall man börjar jobba redan första lediga dagen? Jag tog såklart med mig en del papperarbete, mest planeringsjobb. Jag tycker dock det är skönt att ta tag i det när jag inte har massa tider att passa. Jag kommer lägga upp en grovplanering för höstens kurser under denna vecka, har jag tänkt. Jag hinner knappt med sådant när man ska rida och hålla lektioner om vartannat.

Gårdagen var minst sagt fullspäckad. Jag hade två lektioner med helgkursen, en privatlektion för en häst som ska stå hos oss i två veckor och så red jag två hästar. Hann vattna ridhuset, fixa stallet (inte så tungt den här tiden på året dock) samt gå ut och kolla hästar och får innan avresan. Dessutom hade jag missuppfattat en tjej som ville komma och titta på jobbet. Vi skulle åka vid ca 20.00 och hon kunde vara på plats 17.00. Tänkte först avboka, men sedan tänkte jag att det är bra att få det gjort, så hon fick komma och provrida lite snabbt. Jag vill att man ska ha bra ridvana för jobbet hos oss, även om det är ett stalljobb i huvudsak. Så efter det skulle jag hinna packa och duscha också. Men vi kom iväg som vi skulle, tog nattbåten så vi var framme 04.00 i morse…

Sov sedan till 11-tiden. Och jag har tillbringat en stor del av dagen ute i en solstol med en bok. Nu mulnade det dock på lite, därav hamnade jag vid datorn. Och det var nog nästan tur, för på kort tid började jag redan bli lite solbränd. Man har ju knappt gått i t-shirt i juni i år, så inte ens armarna är vana vid sol! Därför känns det nästan bra att solen inte är alltför stark idag, så man lurar sig att vara ute hela första dagen… Ser dock ut som om veckan ska bli ganska fin. Hoppas ni har det bra där hemma och att hästarna sköter sig!
DSC_8357

Mitt hästliv – del sju

 

Dags att snart runda av berättelsen om mitt hästliv. Förra delen kan ni läsa här.
DSCN0144Jag kommer aldrig glömma när jag sökte jobb hos Pether Markne och Per Sandgaard. Jag kände mig färdig med att jobba på ridskola och behövde en nytändning, men att flytta utomlands och satsa på det sättet kändes inte helt lockande vid 27 års ålder. Jag fick tips av en vän att ringa Pether för hon hade hört att det var ett bra ställe att jobba på. Jag ringde även på en annons till ett annat ställe som jag tittade på i Skåne, men hjälp, det var otroligt sunkigt. Jag fick känslan av ”hästfabrik”, dessutom åt man med familjen (känns inte alls ok för mig) och man skulle DELA RUM med en till!!! Det finns gränser för hur mycket man kan offra för konsten.

Jag tror jag hade en enorm tur med det här jobbet. För det första svarade Pether i telefonen på en gång när jag ringde (vilket antagligen är en gång på hundra?), och för det andra behövde de personal just precis då! Vi bestämde att jag skulle komma och titta på jobbet, men när jag hörde av mig igen hade han förstås glömt bort det. Hur som helst kom jag iväg till slut.
DSCN0145                                                     Ingången till stallet.

Mitt första intryck av Arphus var att det var väldigt vackert men samtidigt mysigt. Inte bara ”lyx” utan också hemtrevligt. Jag tittade på när Pether red och det kändes som att jag hade hittat rätt grej här, här var det verkligen effektiv ridning som gällde. Pether visade mig runt och var väldigt trevlig och saklig, men också tydlig med att ”det här är ingen språngbräda mot något annat” (ordagrannt) och att jag minsann inte skulle tro att jag skulle komma dit och bara rida utan det var mocka hagar som gällde (inte helt ordagrannt). Träffade Per också och även han försökte skrämma bort mig så gott han kunde. Jag tror hela grejen var att de tyckte jag var gammal och att de misstänkte att jag hade jättehöga förväntningar… 😉

Man kan tro att här skulle man ha vänt på klacken, men när jag åkte hem hade jag bestämt mig på en gång. Det var som att komma hem! Jag kände ett sådant där lyckorus i hela magen (som man får en gång vartannat år kanske om man är lite negativt lagd, som jag), nästan som att vara kär, och log hela bilresan hem.

Sedan återstod att hyra ut lägenheten i andra hand (igen), och säga upp sig. Ett stort, men för mig, nödvändigt beslut.
DSCN0146Jag började jobba på Arphus. Först var det bara jag och en kille på 19 år, men efter ett par veckor kom en tjej till i hans ålder. Vi bodde i en liten lägenhet ovanpå stallet, med varsitt rum men delat badrum och kök. Av någon anledning fick jag det absolut minsta rummet, kanske för att jag bara hade tänkt stanna en stund eller något? Fast en stund blev två år. Och alla andra i personalen hann bytas ut mot nya. Så vid 27 års ålder hade jag sagt upp mig från en fast tjänst, hyrt ut min lägenhet och flyttat till ett litet kyffe som jag delade med ett par tonåringar. Men, vi hade faktiskt hemskt roligt tillsammans.

Jobbet innebar verkligen allt. Vi hade ett tjugotal hästar att sköta, alltså mocka, fodra, ta ut och in osv. Dessutom skulle vi göra i ordning hästar åt Per och Pether när de skulle rida. Sedan skulle några av dessa hästar promeneras minst en gång till varje dag. Vi hade också ”egna” hästar att rida eller longera. Det var massa ben att linda varje kväll och ca 40 lindor att linda upp varje morgon. Alla träns och sadlar skulle putsas varje dag efter ridning. Vi var också ansvariga för att hålla gården i snyggt skick, kratta, sopa, rensa ogräs på ridbanan – just det, sladda ridhus och ridbana varje dag, vattna ridbanorna, tvätta stallfönster och boxar osv. Plus att det var vi som höll ordning på skoningar, vaccinationer (man vill ogärna missa att vaccinera en tävlingshäst), foderinköp, tömning av stacken och containern. Sa jag att vi bara var tre? Ibland två om någon var ledig eller hade följt med på tävling.

Om man då, som jag, är ett kontrollfreak, så kan man bli lite stressad. Jag hatar också att få order om saker så helst gör jag grejerna innan någon hinner säga till. Att försöka förekomma två perfektionister som P och P tar en del på krafterna vill jag lova. 😉
DSC_0187 DSC_0014

Firade jul på Arphus – familjen fick packa sig iväg dit eftersom jag jobbade.
                             (De har även firat jul på Flyinge.)

Bortsett från att det var ett tungt jobb med långa dagar och mycket ansvar så var det fantastiskt. Jag hade aldrig varit där i två år annars. Jag fick rida riktigt fina hästar, några i miljonklassen och utbildade upp till svår klass. ”Min” tjänstehäst var en riktig läromästare som gjorde i princip allt. Så på något sätt så uppvägdes allt det tunga av privilegiet att rida sådana hästar som man aldrig i sitt liv kommer kunna köpa.

Per och Pether är också sådana underbara människor. Jag har fått väldigt mycket av dem, både vad gäller ridningen, men även på det personliga planet.
DSC_1371 DSC_1154Efter ungefär ett och halvt år, mitt i vintern, så bröt jag ihop av trötthet. Ingenting var roligt längre. Jag tyckte inte det var någon mening att rida, jag stod till slut och grät när jag mockade. Jag tänkte mycket på att starta eget men tyckte inte det var någon idé. Jag googlade på ”konkurrenter” och alla verkade ju ha ridit OS allra minst så jag tänkte att det inte fanns någon plats för mig i branschen helt enkelt. Eftersom jag är usel på att ljuga så var jag tvungen att berätta hur dåligt jag mådde, för jag kunde inte låtsas. Jag hade en bild av hästvärlden (som jag fortfarande har) – och den är: man får aldrig vara sjuk, man ska inte gnälla, hästarna går först. Var stark och visa aldrig några veka sidor! Särskilt inte inför din chef, antar jag. En dag ringde Pether och undrade hur det stod till egentligen, och jag sa att jag mådde dåligt, men att jag kunde bita ihop så länge det var okej att jag kanske grät ibland. Jag trodde han skulle skälla ut mig, men han sa ”ta ledigt en vecka”, och dessutom hjälpte han mig att få prata med en person som var van att coacha andra. Detta hade jag aldrig förväntat mig – det betydde väldigt mycket just då.

Jag trodde aldrig att det skulle vara okej att bryta ihop sådär, men jag fick liksom tillåtelse att göra det, och komma tillbaka. Och bara att veta att jag var välkommen ändå gjorde en enorm skillnad för mig då. Det är sådant jag är tacksam över, förutom att jag fick bra ridhjälp på fina hästar. Jag tror jag utvecklades väldigt mycket den här tiden, fast det märktes nog inte så mycket förrän efteråt.

Det var även Pether som hittade Anea åt mig. En dag kom han och frågade om jag ville ha en häst att låna och rida. Han hade en bekant som hade fött upp henne och hon ville placera henne någonstans, eftersom hon inte hade blivit riden på ett halvår eller så. Jag skulle få ha henne på jobbet och ägaren stod för kostnaderna. Jag vet inte varför han frågade mig, kanske var det en hållhake för att få mig att stanna (det här var efter ett halvår), för jag tror jag gjorde ett ganska bra jobb. Så hon blev en löneförhöjning kan man säga.
DSCN0108Har i princip inga bilder på Anea från den tiden, vilket grämer mig. Här har hon varit hos mig några månader.

Jag åkte för att titta på henne, och hon såg ju inte mycket ut för världen. Som en lurvig och omusklad ridskolehäst ungefär. Jag tänkte att jag skulle longera först eftersom hon inte var riden på så länge, men det gick inte alls för hon var så orastad att hon bara sprang benen av sig och höll på att gå omkull. Jag tänkte att det kanske ändå skulle gå bättre att rida. Det gjorde det inte. Vi var på en utebana och hon var helt okoncentrerad och sprang med huvudet rakt upp i säkert en kvart. Jag tänkte att snart säger ägaren åt mig att hoppa av eftersom jag uppenbarligen inte kan rida. Till slut fick jag väl ändå någon slags ”form” på henne, ägaren var jättenöjd (?) och av oklar anledning tog jag mig an hästen. Jag tog henne till Arphus och hon såg ännu värre ut bland de fina hästarna. Eftersom hon var extremt långhårig så ville jag inte chocka henne med en helklippning heller, utan fick göra en sådan där ofördelaktig jaktklippning så hon såg ut som en pudel eller ponny. Sedan kämpade jag. Hon var vansinnigt oliksidig. Ena tygeln hängde och den andra kändes som att dra i en vägg. Jag fick ont överallt. Hon var spänd i ryggen och nacken. Ibland tog hon plötsligt bettet och bara sprang en långsida så man såg ögonvitorna på henne nästan – halsen var helt ut och in. Jag hade aldrig klarat det utan all hjälp jag fick, och hade jag inte haft andra hästar vid sidan av hade jag förstört min ridning fullständigt. Bara att skritta ut var en pärs – det som skulle vara en avslappnad ”vilodag” slutade med att jag var helt färdig för hon var så tittig att hon blev som en stjärnkikare. Jag kollade igenom henne och det var egentligen inga fysiska fel. Jag vet inte vad som hade fått henne att bli sådär – det kan inte bara vara för att hon hade stått ett halvår, utan det måste ha hänt något. Jag tror inte heller att P o P fattade riktigt HUR svår hon var. Ofta skrek någon av dem att jag skulle ställa hästen, men det gick verkligen inte. Hon var som en fiolsträng och helt okontaktbar, och jag kände mig som en nybörjare halva tiden ungefär. Att den hästen skulle starta St Georges i framtiden hade väl ingen trott då precis.

Sista halvåret på Arphus började jag förbereda mig på att starta eget. Jag fick kontakt med Nyföretagarcentrum genom en av deras inackorderingar (det är ju så att allt har en mening), och där fick jag hjälp att upprätta en affärsplan bl.a. Som tur var hade vi lite extra personal under den här tiden, så jag hann åka iväg på möten ibland, och sedan satt jag och räknade och planerade på kvällarna…
DSCN0434                                                   En liten gårds-maskot.

Jag vet inte om det stämmer att Arphus inte var en ”språngbräda” –  om man hade tänkt starta eget och satsa på kvalitet så var det bästa språngbrädan man kunde få. Jag fick både rida och samtidigt ta ansvar för helheten med stall-och gårdsskötsel. Framförallt tror jag att jag fick med mig mycket bra ridning som jag verkligen har haft nytta av när jag jobbar med mina egna hästar nu. Anledningen varför jag tog det här jobbet var just att jag ville kunna utbilda mina då, blivande lektionshästar bättre. Innan red jag bara runt lite planlöst ”på känn”, och ibland blev det bra, men då var det mest tur. Efter de här två åren hade jag en annan förståelse för helheten tror jag. Och jag hade fått känna hur det BORDE kännas. Det var guld värt, det där jobbet, och jag är så vansinnigt glad att jag tog den chansen och gjorde det, även om jag kände mig lite ”för gammal”. Men sådant ska man strunta i – det är bättre att följa magkänslan, än förnuftet. Magkänslan tar dig långt mycket längre i livet, det är jag säker på.

 

Snart semester!

DSC_8335Nu är det bara en dag kvar att jobba, ikväll åker vi till Gotland för att vara borta ca en vecka. Ska bli så skönt! Nu ser det ut som om sommaren är på G också, hoppas det håller i sig.

Idag ska jag rida lite, avsluta helgkursen och installera en häst som ska vara här i två veckor medan ägaren har semester. Och så se till att allt här hemma är under kontroll, samt packa. Torbjörns föräldrar bor här medan vi är borta, så de tar hand om katter och växter. Väldigt snällt!

Om det är någon som åker bort i sommar och vill ställa hästen här under semestern (ridning går också att lösa), så kan ni höra av er. Jag börjar jobba vecka 29 igen, och har plats kvar. Skicka mail i så fall till info@ryttarutbildning.se

Inför helgen

Idag har det varit fullt upp (ovanligt) med bl.a. drop in, ridning av tre hästar samt förberedelser inför helgens kurs. Jag har också hunnit till soptippen med hästskor och trasiga täcken (som inte var värda att laga) samt inköp av foder, bl.a. mineralstenar som hästarna ska ha på betet. Det är en del att styra upp innan en semester. Har gjort ett schema också för hästarna. Alla ska inte vila helt, t.ex. Calle mår inte bra av att vila, så han ska ridas ut varannan dag. De går givetvis på bete, men en del hålls igång lite lätt med uteritter eller longering t.ex.

I helgen har jag en kurs lör-sön, så nu ikväll har jag även städat och bäddat och fixat lite hemma. Det är viktigt att det känns mysigt här om man ska på kurs, tycker jag. Har t.o.m. plockat blommor och ställt in på gästtoan. Den är för övrigt ett välkommet tillskott, som vi inte haft tidigare. Vi är inte helt klara med lister och sådant, men den går i varje fall att använda!
DSC_8263DSC_8270Detaljerna är viktiga – både när det gäller ridningen, men också i andra sammanhang!

Terminens sista träning

Idag var det dags för terminens sista träning för Nina. Jag har anmält Anea till Överby i helgen, och ville stämma av lite inför helgen. Om det hade varit fantastiskt idag hade jag valt tävling på lördag, men magkänslan höll i sig – jag stryker mig.

Passet idag fick vara lösgörande och i rundare form. Lite skolor och några byten / serier. Nina pushade vidare lite ändå, hon ville peta lite med spöt på Anea för att förbereda för piaff (i framtiden får man säga) och vi red lite ”passage-aktig” trav. Hann även med byten i vartannat, som hon gör väldigt lydigt, men lite svajigt.

Det kanske låter som ett rejält tränings-pass, men det var väldigt lugnt och mer i ”jogg-form”. Saken är den att Anea är trött. Hon har egentligen presterat långt över årets mål (tyckte Nina också), och utvecklats massor – men det är klart det tar på krafterna. Så istället för att ”trycka runt” henne på tävling på lördag så tänker jag ge henne vila nu med ett bra träningspass i minnet (hoppas jag) och så får hon smälta allt ett tag. Jag tror fortfarande att Anea är en ”LA-häst” (som jag tänkte från början) – men som nu går MsvA – och därför måste jag skynda långsamt och bygga upp henne från hennes förutsättningar. Och nu känner jag att vi nått ett litet stopp. Om jag vill tänka långsiktigt så väljer jag att lyssna på henne och pausa nu.

Lite synd, för Överby är nära och jag själv känner att jag är peppad på att försöka komma vidare. MEN om inte hästen är på G så är risken att jag bara blir besviken. Mitt nästa mål är att rida på över 65% men också med en bra känsla på banan (oerhört svårt!), så jag kommer inte hetsa. Ibland tycker jag att jag känner efter för mycket och är lite blödig, men samtidigt står jag fast vid att jag inte vill tävla om inte hästen känns ”good enough”! Det har inte med resultat att göra – endast att jag vill tävla med ett gott samvete.
11377135_10154060579428636_225078449978805773_nDet blir bete nu, enligt damens önskemål!

Sommarkurserna igång

Nu är terminen slut, men vi jobbar på en vecka till innan betet. Den här veckan har jag en kvällskurs mån-ons med temat ”rida rörelser”. Igår red vi skänkelvikningar, och idag blir det öppna.

Till helgen har jag helgkurs lör-sön. Även nu i veckan är det en långväga gäst som övernattar, så jag håller igång ”hotellverksamheten” så smått här. 😉

Annars försöker jag få ordning på täckestvätt, städning och lite annat som ska fixas innan vi åker till Gotland i helgen. Underligt att man ska behöva stressa bara för att kunna vara ledig, men det är skönt att ”få undan” vissa saker så man inte låter det ligga tills man kommer hem. Det är liksom inte kul att behöva ta tag i allt sådant direkt efter en ledighet, tycker jag.
10408889_10154051342198636_4338047820695697564_nLite uteritter hinner vi med också!

Midsommarfrisyren, eller till dressyrtävlingen

Fick en fråga förut om vad jag hade satt upp håret med på en tävling, istället för donut (tar för mycket plats i nacken på mig). Ska försöka visa här hur jag gjorde. Jag använde samma pryl på midsommar, nämligen. (Har fått den av Jenny, finns att köpa på Glitter).
YFK328A-1     Så här ser ”hårgrejen” ut, den är någon slags böjbar ståltråd iklädd skumgummi.
DSC_8225                        Först gör jag bara en vanlig tofs, lättare att hantera håret då.
DSC_8226                       Sedan trär man håret igenom hålet på skumgummigrejen.DSC_8228                                Och så drar man upp den tills håret nästan tar slut.
DSC_8229                                          Därefter rullar man håret mot sig.
DSC_8230DSC_8231                          Sedan viker man in ändarna så de hamnar ”under” håret.
DSC_8232DSC_8233            Man fäster det avslutningsvis med nålar. Det blir som en ”krans” i nacken.
DSC_8014På midsommar – perfekt med blommor till, och på dressyrtävlingen med ett hårnät utanpå. Kräver (som vanligt) liiite tålamod, men så pass enkelt att jag inte började skrika och svära i alla fall. Alltså ett bra betyg från en som brukar få utbrott på sitt hår med jämna mellanrum!