Detta är en favoritövning som brukar ge ryttaren an ”aha-upplevelse”, och är en bra förberedelse för annat lösgörande arbete.

Övningen går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Man kan faktiskt även rida ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp –  och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen har fått en bra tankeställare.

Lycka till!

Steg 2 på utbildningsskalan är lösgjordhet. Detta är något vi arbetar med varje ridpass, och grundläggande för att gå vidare med hästens utbildning. Men vad innebär det egentligen?

Enkelt förklarat så är en lösgjord häst avspänd. Hästen ska vara lösgjord både psykiskt och fysiskt. En häst som t.ex. är rädd eller osäker på ryttarens signaler kommer att spänna sig mentalt och blir då inte heller lösgjord i kroppen. Om hästen inte är lösgjord kommer inte kommunikationen mellan häst och ryttare att fungera tillräckligt bra.

Tecken på att hästen är lösgjord:
– Avspänt uttryck, man kan se på blicken och även på hästens öron om den är lugn och fokuserad på ryttaren.
– God ryggverksamhet, hästen ska röra sig genom hela kroppen och släppa igenom rörelsen.
– Hästen söker sig framåt / nedåt.
– Acceptans av bettet, stängd mun, inget motstånd mot handen.
– Avspänd och lätt buren svans (en piskande svans tyder på spänning).
– Frustningar.

Exempel på lösgörande övningar:
– Stora volter / böjda spår.
– Serpentinbågar / åttvolter.
– Skänkelvikning.
– Framdelsvändning.
– Tempoväxlingar.
– Trav – galoppövergångar.
– Bomarbete.

Hästen måste vara lösgjord innan vi går vidare med svårare övningar. Det är grundläggande för att den ska kunna byggas upp på ett bra sätt. Viktigt att tänka på är att göra övningar som passar dig och din häst och att ni behärskar det. En skänkelvikning t.ex. är lösgörande om den görs på rätt sätt – men fel utförd kan den snarare skapa mer spänning.

I kommande inlägg kommer jag att tipsa om olika lösgörande övningar!

Lycka till!

Att skritta ut eller rida i skogen i kuperad terräng är också lösgjörande!

I dagens lucka kommer fokus vara på galoppfattningar, något som många tycker är svårt. Här gäller det att hitta en bra tajming och känsla för takt och rytm. Galoppen har tretakt, och vi fattar från skritt eller trav. Variera gärna och rid fattningar även vid olika punkter!

Jag upplever ibland att det slarvas en del med fattningarna och att många ryttare är nöjda så länge hästen börjar galoppera, men inte hur. Ni har väl hört uttrycket ”sådan fattning, sådan galopp”?

Jag tror att problemet ofta ligger i att ryttaren har för bråttom och inte förbereder hästen på rätt sätt – då är det bäddat för missförstånd och stora hjälper. Om man har förberett hästen behöver man oftast inte göra en så kraftig hjälp. Jag tycker att målet ska vara att kunna fatta galopp med hjälp av höften i första hand, och i viss mån skänkeln.

Hur förbereder man sig då? Oavsett om man fattar från trav eller galopp, så måste hästen bjuda framåt, men ändå ”vänta” på dig som ryttare. Det är inte meningen att hästen ska falla isär och öka farten i fattningen, utan den ska ta i med bakbenen och ”skjuta ifrån” och då behöver den vara i balans innan. Om man låter hästen öka farten och gå iväg med större steg innan själva fattningen så kommer hästen att fatta galopp på bogarna. Dessutom ska hästen vara eftergiven i innersidan, för inner skänkel, vilket ska resultera i en bra kontakt på ytter tygel. Jag brukar ställa lite åt galoppsidan, även på rakt spår, men det är viktigt att inte förböja halsen! Då tappar du lätt yttersidan, och galoppen börjar ju med ytter bakben.

Själva galopphjälpen sker i första hand med att föra fram inner höft. Överdriv dock inte, du ska inte ”jucka igång” hästen! Sedan är det lite klurigt, för vissa lär ut att fatta för inner skänkel, medan andra fattar med ytter skänkel. Jag upplever att det är lite olika på olika hästar, men i grunden tänker jag mig att jag förbereder med innerskänkeln (ser till att hästen är eftergiven, eventuellt flyttar jag undan ett par steg om jag behöver) och sedan fattar med inner höft/ ytter skänkel. Tänk att fattningen ska vara en signal, som att ”trycka på en knapp”.

Anledningen att fatta med innerskänkeln är att man är rädd att hästen ska fatta på dubbla spår. Jag tänker dock att ytterskänkeln känns mer logisk eftersom fattningen börjar med ytter bak och ytterskänkeln är huvudhjälpen vid bytena. Jag törs alltså inte säga att det finns ett ”rätt och fel” här, utan det är nog lite olika från häst till häst.
(På en ung häst fattar jag mer med innerskänkeln ihop med vikthjälperna, men jag programmerar om fattningen mer till ytterskänkeln under utbildningens gång.)

Andra tips:
*  Sitt stilla! (Många kastar sig framåt med överlivet för att ”hjälpa till” – det stör bara och du tappar kontakten med sätet)
*  Tänk lite ”öppna” / bogen in före fattningen så är det lättare att hålla hästen rak.
*  Titta åt ”fel håll” i fattningen, dvs i en höger fattning tittar du åt vänster. Då kommer höger höft fram automatiskt och då riskerar inte att börja luta dig åt galoppsidan, som är ett vanligt fel.
*  Det är lättare att fatta på böjt spår istället för rakt, börja med fattningar på böjt spår i början av ridpasset innan ni är uppvärmda! Skapa alltid goda förutsättningar för att lyckas!
*  Jag tycker det är lättast att fatta ur skritt, för att kunna samla hästen bättre innan, men vissa hästar ”knyter sig” och blir lätt spända i skritt – prova från trav i så fall. Återigen – det är olika på olika hästar!
*  Förbered inte ”ihjäl dig”. Hästen ska vara förberedd som i uppmärksam, framför skänkeln och eftergiven – men det ska den egentligen ”alltid” vara. Vissa ryttare börjar greja så mycket innan en fattning att man tar bort all bjudning och till slut är hästen både avstängd och ointresserad. Tajmingen är A och O – ”kom till skott” med galoppfattningen!

Lycka till med galopperandet!

I alla övergångar – fokusera på att hitta en bra takt. När du saktar av eller börjar trava ska du ha en ren takt på en gång. Många hästar travar t.ex. lite spänt första stegen, eller springer iväg, skritten kan bli kort och oregelbunden i en övergång etc. Fokus är alltså att rida en bra takt i alla övergångar!

I dagens lucka blir det allmänna tips kring övergångar, något som är ”oundvikligt” att rida!

* Renodla hjälperna – dvs kontrollera att hästen lyssnar på en lätt skänkelhjälp framåt och att den stannar när du gör en förhållning. Målet är att bara kunna stanna för sätet, men enligt min erfarenhet så lyssnar hästen oftast inte på sätet ifall den har struntat i förhållningen. Håll det enkelt – som om du rider en ”unghäst” som ska lära sig hjälperna från början. Det här behöver man repetera med alla hästar, så att de inte ”stänger av” – och ibland får man upprepa under ridpasset. I det här läget är formen ointressant – grundhjälperna ska fungera först. Om man hoppar över det här är det svårt att sedan sortera ut varför det ”inte går så bra att rida”.

* Förbered både avsaktningar och igångsättningar, avbrott och fattningar. (Avsaktning = ner till skritt, avbrott = ner till trav.) Även om vi vill ha ”kvicka” och känsliga hästar så är det oschysst att överraska hästen med abrupta och obalanserade övergångar.

* Tänk att både gasen och bromsen sitter i bakbenen! När du vill gå ner en gångart ska inte halsen bli kortare, utan hästen ska bromsa in med sin bakdel och ta vikt ”på rumpan”. Därifrån ska du också sätta igång – dvs vi vill inte påbörja en gångart med vikt i handen / på bogarna. Här får man göra om och repetera tills det fungerar, och det gör jag med alla hästar, alla ridpass. Släpp inte igenom dåliga övergångar!

* Takten är A och O. Istället för att tänka att du ”bromsar” eller ”gasar” – tänk att du byter gångart, och att du byter takt!

* Målet är att kunna bibehålla samma kontakt före och efter en övergång. Hästen ska dessutom spåra. Många försöker sätta ut en bog eller ett bakben just i övergångarna för att spara sig lite. Här gäller det alltså att vara uppmärksam som ryttare!

* Undvik att göra ”allt på en gång”. Många har lärt sig att driva in bakbenen mot en stark och förhållande (i värsta fall dragande) hand. Hitta ”finliret”. Jag försöker ha hästen aktiv in i en avsaktning, men jag undviker att driva precis när jag ska sakta av. Däremot kan jag behöva rama in med benen, men att driva och förhålla samtidigt tycker jag är att ge dubbla budskap och resulterar i starka hästar. Jag bibehåller tänket att ”renodla hjälperna” (men mindre tydligt) och försöker få hjälperna att komma i ett flöde istället för att jag ger flera signaler samtidigt. Då blir hästarna känsligare.

När övergångarna fungerar kan man också smyga in tempoväxlingar. Tänk på att det här är något vi gör alla ridpass, året om! Om inte det här fungerar så kommer det inte fungera att göra rörelser heller.

I nästa lucka kommer det tips kring galoppfattningar (på förfrågan!)

Lycka till!

Takten hänger ihop med hästens framåtbjudning. En häst som inte bjuder framåt eller bjuder ”ojämnt” tappar lätt takten. Därför tycker jag att det är ryttarens uppgift att alltid börja med att kontrollera bjudningen och hitta en lämplig takt för sin häst.

Ett av de absolut bästa sätten att bli medveten om hästens takt är bommar / markarbete.
Med hjälp av bommar så blir ryttaren mer medveten om att bibehålla samma takt hela tiden.
En enkel övning är att ha travbommar på två ställen i ridhuset – t.ex. på båda långsidorna, eller i början och slutet av en långsida / medellinjen – där man lägger 3-4 bommar med olika avstånd. Syftet med övningen är att bibehålla samma takt, men kunna variera steglängden. Detta gör vi i allt dressyrarbete när vi jobbar med tempoväxlingar och t.ex. rider arbetstrav / mellantrav. Med hjälp av bommarna blir det dock tydligare för både häst och ryttare om takten är jämn.

Förutom att bommarna hjälper till med takten, så är det även lösgörande och bygger styrka hos hästen, och naturligtvis går det att variera hur mycket som helst med bommar.

Lycka till!

Bild från ett markarbetespass för många år sedan, Jessica rider min fina Fantasi

Steg 1 på utbildningsskalan är TAKT


En liten repetition kring takt och tempo.
Takt = antal steg per minut
Tempo = antal meter per minut

När vi rider så vill vi kunna ändra tempo utan att ändra takten. Dvs om du gör en ökning ska inte takten bli snabbare, och när du samlar hästen ska det inte gå långsammare. Det är viktigt att du som ryttare blir medveten om hästens takt. Jag tror att många missar det momentet, men det är först på utbildningsskalan och jag tänker på takten hela tiden när jag rider! Du behöver också bli medveten om olika hästars optimala takt. Vissa hästar vill ”springa fort” och behöver vänta på ryttaren, medan de hästar som är långsamma i steget behöver bli lite kvickare – men utan att man jagar på hästen för det. Takten och steglängden hänger oftast ihop – den snabba hästen tar lite kortare steg och tvärtom.

Öva på att känna in takten i de olika gångarterna så att du kan anpassa din sits till hästens rytm. Öva på att ändra tempo / steglängd med bibehållen takt, men prova gärna också att med flit öka och minska takten så att det kanske till och med blir en ”dålig” takt för hästen – bara för att öva dig i att känna skillnaden. Du kan ändra takten med din kropp – t.ex. rida lätt snabbare / långsammare, men även när du sitter ner kan du tänka på samma sätt. Du kan också prova att ändra lite på hur du använder skänkeln. En kvick skänkel ger impulsen att öka steg-frekvensen, medan en lugnare och stadigare skänkel signalerar längre steg. Jag använder alltså skänkeln på olika sätt om jag vill rida en ökning eller samla hästen!

Det är olika takt i de olika gångarterna.

Skritt
är fyrtaktig och samsidig, vilket innebär att hästen sätter benen i denna ordning: inner bak, inner fram, ytter bak, ytter fram.

Trav
Tvåtakt, diagonal fotförflyttning, d.v.s. inner bak tillsammans med ytter fram, följt av ytter bak tillsammans med inner fram.

Galopp
Tretakt. Hästen börjar med ytter bakben, därefter inner bakben och ytter framben, sist inner framben. Detta föjs av ett svävmoment innan nästa galoppsprång påbörjas.

Öva på att känna fotförflyttningen, så blir det lättare med tajmingen i hjälpgivningen.

Lycka till!