Om hästarna kunde prata

Det är inte helt ovanligt att man hör folk säga att ”det är synd att inte hästarna kan prata”. På sätt och vis är det kanske ”tur” att de inte pratar rakt ut, för då skulle nog inte många av oss fortsätta rida. 😉 Men, jag skulle nog våga påstå att de ”pratar” och kommunicerar väldigt mycket ändå, om vi bara lär oss lyssna.

Jag har inte haft riktigt samma förståelse för det förrän jag skaffade mina egna hästar,  som jag verkligen lär känna. Att ha lektion på en ridskola med 12 hästar i en grupp (varav man inte ens har ridit hälften av dem) skapar inte samma relation. För mig fungerade inte det särskilt bra av den anledningen. Jag tror inte att försäljningshästar är något för mig heller, det blir för mycket ”fabrik”. Sedan är det ju bra att man är olika, och det finns andra som kan göra det där bra. Men för mig är en del av det roliga att lära känna hästarna och att utveckla dem (i den mån det går, med tanke på att jag inte rider dem själv mer än sporadiskt).

Det jag verkligen har lärt mig under de här åren är att läsa av mycket mindre signaler. Nu menar jag alltså inte tydliga hältor, utan mer diffusa saker, som t.ex. sadelproblem (….), munproblem eller smärtsignaler som kanske snarare verkar vara ”olydnad”. Men börjar man rota mer i varför så finns det oftast en förklaring. Det svåra för mig som ser hästarna med olika ryttare är att skilja ut när det är ett ”riktigt problem” eller om det är dålig kommunikation mellan ryttare och häst. Nackdelen med att ha lite känsligare hästar är ju att de ofta kan reagera ganska starkt om man blir hård i handen, klämmer med benen,, spänner sig etc. Men just därför är det ju extra viktigt att själv sitta upp ibland och kontrollera hur hästen tar hjälperna.

Tyvärr tycker jag att man pratar ganska lite om sådana här saker under t.ex. utbildningar jag har gått. Man ska naturligtvis inte ”leta fel”, men på något sätt har jag blivit ”uppfostrad” att det aldrig är hästens ”fel” (och det är det ju inte – men ibland kanske hästen inte har förutsättningar att göra rätt), att man alltid bara ska ”rida bättre” osv. Och hur många gånger har man inte hört att hästen bara är ”dum”? (Kanske inte i utbildnings-sammanhang, utan rent allmänt.) Naturligtvis har djuren en egen vilja och vissa testar gränserna också, men ofta kan det ändå finnas en förklaring till varför. Ibland kanske förklaringen är väldigt svår att hitta, men till att börja med måste man i alla fall vara öppen nog att ”leta” och lyssna – för hästarna pratar mycket mer än vi tror.

En reaktion på “Om hästarna kunde prata

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*