I måndags när vi hade sitsträning så upptäckte jag en grej! Det gör jag i och för sig nästan varje gång… Trots att vi har haft en hel del sitsträningar så tycker jag att jag kommer på nya saker varje gång, och jag blir faktiskt fascinerad av hur känsliga hästarna är. Jag får det verkligen bekräftat när jag kan snöa in på små detaljer – och man ser så tydligt hur rörelsemönster / bjudning etc kan ändra sig när ryttaren korrigerar små detaljer.
Den här gången var det en skänkel som var för stilla. Det låter säkert märkligt, men jag vill att skänkeln ska vara stadig – men inte ”stum” (precis som handen egentligen). I det här fallet fick jag känslan av att eleven kämpade för att hålla underskänkeln stilla, men det resulterade i att rörelsen från hästen bara ”togs upp” från knät och uppåt. Jag tänker mig att hela ryttarens kropp ska vara som ett ”dragspel” och alla leder – från vristen och uppåt – måste vara fria och få vara med i rörelsen. När hon ändrade sig och blev mer avslappnad även i underbenet (som då ”gungade” med mer) så såg hästen mer lösgjord och rörlig ut. Det blev faktiskt en väldigt stor skillnad till och med (och då var det ändå trevligt att titta på redan innan)!
Jag försökte förklara hur man får en ”automatisk drivning” med en avslappnad skänkel, och hittade en bra beskrivning i Ridhandboken. Jag snor den här:
” Den framåtdrivande skänkeln ligger strax bakom sadelgjorden, alltså så att hälen befinner sig lodrätt under höften. När underskänklarna ligger mjukt an mot hästens sida kommer inverkan till stånd bara genom att hästens bål rör sig rytmiskt växelvis åt höger och vänster. Därigenom flyttas underskänkeln utåt, varigenom den med sin tyngd åstadkommer ett visst tryck mot hästens sida. Skänkeln, som stadigt ligger an mot hästen, inverkar alltså i varje steg, så att hästen driver sig själv utan att ryttaren använder sina muskler. En förutsättning är givetvis att hästen i sin grundutbildning har blivit tillräckligt känslig.
Genom att ryttaren för ett kort ögonblick spänner vadmuskeln kraftigt förmås hästen att lyfta samma sidas bakben mer. Den här hjälpen ges särskilt när ryttaren vill ge hästen en impuls i det ögonblick då bakbenet lyfts.
Hästar som ännu inte reagerar för ett så kortvarigt tryck måste göras känsligare genom ett förstärkt tryck. Skänkeln får under inga förhållanden ligga kvar och klämma.”
Det trixiga är då att lära sig ha en stadig skänkel som är avslappnad och att man inte är aktiv i musklerna hela tiden. Kroppskontroll med andra ord!
Inga svar