Dagens träning

Har varit hos Nina nu på förmiddagen och tränat. Känner mig både nöjd och lite irriterad, på min egen insats då. Anea kändes egentligen väldigt fin i formen och avspänd, ”med mig” och det märks att jag har varit mer noggrann sista dagarna. Det var bra, det är jag nöjd med.

Men nu höjs kraven på det tekniska, att få henne att centrera piruetterna t.ex. Och plötsligt kan jag knappt göra en halvpiruett! Jag kan få jättebra känsla några språng här och var, men jag har svårt med ingången i piruetten, och missar jag den så tappar jag ju linjen helt. Sjukt irriterande, hur svårt kan det vara? Men jag blir nog lite mesig också, för att jag märker att Anea tycker det är jobbigt, och då har jag lite svårt att kräva mer av henne, eftersom jag samtidigt själv känner mig lite osäker. Det är lättare att korrigera i en rörelse man är mer van att rida, om vi säger så.

Men, det är ju bara att öva vidare. Min hemläxa är att jobba mer med piruettgaloppen på rakt spår, och kräva mycket mer samling. Egentligen var det mesta andra ganska bra, och jag hade en bra känsla. Men nu har jag hakat upp mig på den där piruetten. Jag är helt säker på att de kommer bli fina i framtiden, men jag vill kunna sätta dem NU. För i det här fallet är det inte hästen, utan JAG som måste kliva upp ett snäpp! Jag har mer tålamod med henne, men inte med mig själv.

Traven kändes i varje fall bra – men samma där – jag måste RIDA! Nu kan jag få fram trav med mer spänst och schwung, men jag måste hjälpa henne i den traven, och så fort jag slappnar av för mycket så känns hon som en ”ponny”. Ju starkare hon blir här, desto mer självklar kommer ju den traven att vara, men som det är nu så behöver jag aktivera henne ofta och då kan inte jag nöja mig med att bara ”trava omkring” – det duger inte längre! Men, ska man tänka tillbaka, så fanns inte ens den här traven för ett år sedan.

Nu har vi ju utvecklats mycket på sista tiden, och på något sätt gäller det också att acceptera att det kanske blir en platå nu, eller kanske t.o.m. lite bakslag. Så är det ju med utveckling, ibland går det i rasande fart, och sedan måste man ”landa” på en nivå, befästa saker, och fila på grejerna. Och då kan det kännas lite jobbigt. Bara att fortsätta träna, alltså! Och den stora utmaningen för mig nu, är att kunna sätta ihop kvalitet och teknik, för i dagsläget klarar jag oftast bara en av sakerna, men har svårt att få till båda samtidigt.
DSC_3644

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*