Stockholms-cupen

Som jag nämnde så har jag dömt en liten tävling idag på Upplands-Bro Ryttarförening. För er som inte är insatta så är detta en tävling mellan ridskolor i Stockholm, där lagen åker till varandra och tävlar. Fyra ryttare från hemmalaget rider först, och sedan rider fyra ryttare från bortalaget samma hästar. Jag tycker att det är en väldigt bra möjlighet för ridskoleryttare att få en liten sporre och utmaning, och prova på att tävla utan att ha egen häst. Kan dock tillägga att jag aldrig skulle göra det själv – man ska efter endast 20 minuter rida ett dressyrprogram på en helt ny häst! Modigt, och kräver att man är ganska prestigelös!

Nu har jag två likadana uppdrag till de nästkommande helgerna. Bra träning, för det är inte det minsta lätt att döma rättvist! Jag känner mig dock nöjd idag med hur slutresultatet såg ut mellan ryttarna.

Ryttarna red LB1 och för att sammanfatta några saker att tänka på/tips:
* Rid noggranna vägar! Det går att sno extra poäng på att inte slarva – eller i alla fall är det onödiga poäng att ”ge bort”. Ut i hörnen och rid efter bokstäverna!
*  I serpentinen gör många felet att rida ut i hörnen när man INTE ska – skilj på bågar och hörn så man tydligt ser vilken väg du rider!
* De flesta red in fint och rakt på medellinjen, följt av en sned halt och sedan en vinglig uppridning. Rama in i halten! Kom ihåg att öva halten, så det inte ”glöms bort” – och kom igång direkt efter! Hästen ska alltid tänka framåt.
Förbered alla moment! Utnyttja hörnen till att få mer ”tid” till t.ex. en fattning direkt efter osv – istället för att slarva genom hörnet vilket kanske leder till att nästa moment blir sämre. Detta är A och O.

Finbesök

I helgen har jag haft ett dagläger, samt besök av min vän Kristina och hennes jätte-häst Emir, samt hans medryttare. Han fick sova över natten lö-sö och så har vi passat på att både rida och umgås. Bra att kunna förena nytta med nöje. Tyvärr kanske lite för mycket nöje då jag gick och lade mig på tok för sent igår… Och dagen är inte slut än, i eftermiddag ska jag åka och döma en ponnycup i Upplands Bro. Hoppas ni har en fin helg, solen skiner idag!

Nogge

Som några av er vet så är Nogge halt igen. Han blev rädd i ridhuset och hoppade till och vred om benet. Jag trodde det var en vrickning från i höstas som hade ”gått upp” för det är samma ben. Däremot var han inte svullen kring kotan denna gång. Han var hos veterinären i onsdags och då visade det sig att hältan satt i bakknät och menisken är skadad. Höjden av otur, antar jag… Ibland undrar man hur man ska ”skydda” sina hästar – typ inte släppa ut dem i hagen (det skulle inte falla mig in dock) – men det går liksom inte att skydda dem. De ”värsta” skadorna jag haft (föruom när Wirja bröt benet) har inte skett i hagen ens. Caprice t.ex. slet av en sena i boxen...

Det känns orättvist när man försöker ta hand om dem så bra man bara kan, och någon slags kvitto tycker jag att jag har på det, då jag vid ytterst få tillfällen har behövt åtgärda någon form av överansträngning, har aldrig sprutat en framkota t.ex. Men likförbannat ska de bli sjuka.

Nu är det såhär, att det enda man kan göra nu är att operera. Man vet inte ens omfattningen av skadan förrän detta är gjort, och han ska opereras på torsdag nästa vecka. Håll tummarna, med andra ord. Jag skriver det här nu så att ni elever vet det, så behöver jag inte berätta detta tusen gånger om. Jag är inte så sugen på att prata om det nämligen. Hoppas ni förstår.

 

Dagens ridning

Idag finns det bildbevis på hoppningen! Nästa gång tror jag att jag törs höja lite, min häst känns väldigt bussig att hoppa. Det svåra är att få ordning i svängarna före och efter… Med lite träning tror jag hon skulle hoppa riktigt bra – det hade varit kul om någon duktig kunde hoppa henne lite. Jag är väl kanske inte till någon större hjälp. Har ju knappt hoppat sedan hippologen!
Caramell var på hugget alltså, men hoppade fint. Nu törs jag knappt lägga ut bilder på henne eftersom det blev så suddigt, men jag vill att ni ska se lite hur hon ser ut. Ha överseende! Jossan var i alla fall himla duktig med en något övertaggad häst!

Mackan

(Stackars Mackan, som kallas för Mackan..)
Har ju en praktikant här i januari från en gymnasieskola, och hon behöver träna på att knoppa och linda ben, så idag fick Mackan ställa upp som försöksobjekt. Han blev så fin, så givetvis måste detta förevigas. Inget bra väder för fotografering när det är mulet och snöar, men jag hittade några bra knappar på datorn helt plötsligt, som gjorde underverk. Man kan ta typ hur dåliga bilder som helst och sedan fixa till dem. Eller, nästan, i alla fall.
(Blir för övrigt galen på alla usla bilder folk lägger ut på bloggar eller FB, typ helt suddiga och mörka tagna med mobilen. Nån gång ibland kan jag förlåta det om det är något särskilt, men X antal grådaskiga bilder på en sallad eller gammal macka – bespara mig det, tack!)
Och där fick jag till en ordvits också (haha), helt omedvetet faktiskt.

Teoriprov

Idag har jag skrivit teoriprovet för domarutbildningen. Var lite nervös innan, men det var ganska lätt törs jag påstå. Får väl hoppas jag blir godkänd bara, man ska inte ta ut segern i förskott. Det kändes dock som om de flesta frågorna var solklara. Och jag har aldrig missat på ett prov sedan 1:an i lågstadiet (man kanske inte hade prov då?) – i alla fall verkar det dumt att börja nu! Vi får hur som helst inte svar förrän i mars, och sedan ska vi döma upp i april i så fall. Och i så fall blir jag domare i år. Då får ni passa er! 😉

Sista frågan var:
Hur tycker du att en bra domare bör vara?

Svara gärna vad ni tycker, så berättar jag vad jag skrev!

                               Snart befinner jag mig på andra sidan av staketet…

Ditt ansvar som tränare eller ridlärare

Ibland ser man hästar som tränar eller går på ridskola, och som är tydligt halta. Det tycker jag är både märkligt och oacceptabelt. Om det är ryttare som rider på egen häst för tränare, så tycker jag att tränaren är skyldig att tala om att hästen inte verkar fräsch. Om man inte gör det så måste det ju antingen tyda på att man a) är rädd för att trampa någon på tårna, b) är blind och inte borde vara tränare alls, eller c) att man bryr sig mer om pengarna än att hästen mår bra.

Det kan ibland vara så att en häst rör sig ojämnt pga att dålig ridning/spänningar etc, och om man misstänker det så kan ju en idé vara att sitta upp och känna själv. Om man vill avvakta lite och se om det släpper med lösgörande arbete så kan det vara ett alternativ (om det inte är en uppenbar hälta), men jag tycker ändå att man bör påpeka saken för ryttaren. Men att bara ”köra på” tycker jag är konstigt och oproffsigt.

(Det finns hästar som ser halta ut med vissa ryttare, och inte med andra, det vet jag eftersom jag ser det på mina egna.)

Att vissa hästar på en del ridskolor går runt och är halvknackiga verkar ju inte heller ovanligt. Nu tror jag verkligen att de flesta ridskolorna har börjat ta hand om hästarna mycket bättre, men fortfarande finns det tyvärr de som kanske hellre prioriterar intäkter istället. Är det verkligen hållbart på sikt? Är det etiskt att göra så? Och är det rimligt att ta betalt av eleven som ska rida den där hästen? Eleven kanske inte märker det, om han/hon inte är en van ryttare, men det gynnar ju inte heller den personen att lära sig att få en bra ridkänsla.

Sedan hör man ibland saker som att ”den hästen sparkar alltid mot skänkeln vid fattningar” eller liknande. Ska man acceptera det? Om hästen börjar visa ett ändrat beteende tycker inte jag att man bara ska leva med det, utan man får ta reda på om det är något som är fel, eller om det ”bara” är dålig ridning – den hästen kanske inte trivs med att vara lektionshäst helt enkelt.

Det är jättesvårt att ha hästar i en verksamhet som mår super hela tiden, de gör ju ett ganska tufft jobb som hela tiden ska belastas olika, med flera ryttare om dagen osv. Men då är det verkligen vår skyldighet mot dem att göra det bästa av det. Och den som har egen häst bör absolut få veta om något ser ut att inte stå rätt till – du som är tränare ska inte bara lära ut ridning utan allmänt hästvett också!

 

Teori vs känsla

Jag tycker det är viktigt att ha en bra teoretisk grund när man rider, så man förstår varför man gör vissa saker, och givetvis hur. Om man inte har en aning om fotförflyttningen i galopp, eller hur hästen ska röra sig i en skänkelvikning, så blir det svårt att inverka korrekt.

MEN jag tycker inte man ska bli för teoretisk under ridpasset, inte heller som instruktör. På något vis blir det viktigare att hitta en bra känsla tycker jag! Inte sitter jag och funderar på vilket ben som är i marken exakt vilken sekund när jag rider – utan jag har tränat upp en känsla för tajmingen när jag ska inverka. Jag tycker det är bra att ge sig tid att tänka, känna efter och t.ex. koppla ihop sin känsla med det man ser i spegeln (spegeln är ovärderlig!), men jag har själv varit för teoretisk en gång i tiden, och det enda som hände var att jag blev a) långsam, och b) frustrerad. Man har inte tid att sitta och tänka hela tiden när man rider. Och man blir frustrerad av att det är ju nästan aldrig som det ”står i boken” ändå…

Att bli en bra ryttare som är effektiv i sin ridning tror jag handlar mer om att hitta rätt känsla i kroppen – både hästens och sin egen. Kroppskontroll är a och o, och då tänker jag balans, följsamhet och att vara avspänd. Om man sitter och tänker för mycket tror jag det är lätt att bli spänd. Man brukar ju säga att ridning ska vara som en dans, och det är väldigt sant. Bra ridning handlar ju mycket om takt och rytm, och det ska kännas naturligt! Självklart blir det ”knackigt” när man lär sig något nytt – precis som när man lär sig nya danssteg. Men jämför med dans igen – om man skulle fundera precis hela tiden på var man ska sätta sina fötter då blir man långsam, stel och utan känsla. Så givetvis kan det vara lite knackigt när man lär in en skänkelvikning osv, men sedan tror jag ändå att det är viktigare att kunna rida med inlevelse och försöka känna och inte bara tänka!

Jag tror på att läsa ridläran grundligt hemma, men sedan försöka lämna den en smula när man väl sitter till häst, den finns där i bakhuvudet ändå!

                                        Känslan går ju inte heller att förklara…

 

5-årsjubileum

I sommar är det fem år sedan jag startade S.R. Häst-och ryttarutbildning! Från början ägde jag tre hästar och lånade två, och stod uppstallad i Strängnäs där jag hade ett litet femhästars-stall. Tanken var ju hela tiden att ha verksamheten i Stockholm, så ett år senare flyttade jag hästarna tillfälligt till Upplands Väsby medan vi byggde stall och ridhus här på Wreta. I sommar har hästarna bott här på gården i tre år, och utökats från fem till åtta, plus inackorderingarna. Jag lånar fortfarande två hästar och äger sex, så mina egna hästar har dubblerats.

Vem vet hur det ser ut om ytterligare fem år? Om man vill så går det att utöka lektionsverksamheten, men frågan är om jag vill det? Jag tycker den här storleken är fullt tillräcklig, och en större verksamhet är inte säkert att den genererar mer pengar heller. Just nu har jag faktiskt inga konkreta mål med den biten. Jag vill givetvis gå med en större vinst, men annars har jag inga storslagna planer längre. Jag trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt så snabbt. Och nu vet jag inte riktigt vad nästa steg är? På ett sätt är det faktiskt skönt. För första gången behöver jag inte vara på väg hela tiden. Men det betyder inte att det inte kommer bli bättre eller växa till sig på något vis – för det tror jag att det kommer göra.

Preliminärt har jag planerat någon slags evenemang för att fira 5 år, boka den 16 augusti! Jag vet inte riktigt hur omfattande jag orkar göra det, men kom gärna med idéer! Det kan säkert behövas lite hjälp att styra upp det hela också…

                           Min lilla stalldel låg i gaveln på det vänstra huset på bilden.