Drömmen om att starta eget

Eftersom jag i år firar 10 år som egenföretagare så tänkte jag skriva några inlägg om hur det har varit. Det har varit många toppar och dalar, precis som med allt annat i livet förstås, men jag har aldrig ångrat att jag tog det här steget och jag hoppas att jag inte behöver vara anställd igen. Jag tror inte att det passar alla att driva företag, men  själv har jag svårt att tänka mig något annat nu.

Den största anledningen för mig att göra det här är ”illusionen” av att styra min egen tid. Egentligen är man ju mer uppbunden än som anställd, men jag tycker om att själv bestämma nivån på hur mycket jag jobbar och att göra det bara för min egen skull. Dessutom har jag lite svårt för att ta ”order” och vill gärna förekomma chefen om jag har någon, vilket faktiskt kan vara ganska stressande…

Att jag skulle jobba med hästar bestämde jag tidigt, i 13-års åldern ungefär. Då hade jag bara en idé om att jag ville bli stallchef, men längre än så hade jag inte tänkt. Att jag blev ridlärare var faktiskt mer av en slump (som jag kanske återkommer till), men med facit i hand så var det ju tur eftersom det öppnade fler möjligheter för en verksamhet. Jag vet inte riktigt när jag började utforma en mer tydlig plan, men att det blev som det blev beror på att jag själv såg ett behov av att kunna rida lite bättre hästar under träningsliknande former. Jag har bara ridit en termin på ridskola och det passade mig inte alls med stora grupper och (i mina ögon) för långsam utveckling. Det var väldigt svårt att hitta bra alternativ för en som inte hade råd med egen häst, så jag antog att fler kunde ha samma behov.

Att starta en verksamhet med egna hästar kräver en stor arbetsinsats, ett startkapital och är dessutom en större risk än att t.ex. ta in hästar för utbildning eller att hyra ut boxar. Det finns dock ett ganska stort utbud av tränare, hästutbildare och även inackorderingsstall, så för mig kändes det rimligt att försöka hitta en egen nisch. Jag tror inte att jag hade klarat konkurrensen lika bra, eller kommit igång lika snabbt, om jag hade valt en annan väg. Dessutom tror jag att man ska göra det man är bra på, och att undervisa kändes tryggt.

I nästa inlägg på temat tänkte jag skriva mer om själva uppstartsprocessen.

 

Helgpersonal sökes

Jag skulle behöva lite extra hjälp i stallet ungefär varannan helg, omväxlande lör eller söndagar. Tid ca 7.30-11.30. Utsläpp av hästarna, mockning av 9 boxar, förbereda foder och lunchfodra i hagen. Viktigt att man är självgående, över 18 år, har hästvana samt tillgång till bil. Vit lön, eller om det är någon som kan fakturera så går det också bra. Eventuellt kan jag även tänka mig hjälp några timmar på vardagar ibland också.

Om du vet någon som kan passa så tipsa gärna!
www.ryttarutbildning.se

10 år som egenföretagare

Tiden går fort när man har roligt! I år firar jag 10 år som egenföretagare, i alla fall om jag klarar mig till i sommar någon gång. Måste nog kolla exakt vilket datum jag registrerade mitt företag, så jag vet när jag ska korka upp champagnen…

Hur som helst tänkte jag att jag under våren ska försöka blogga lite om hur det har varit och lite tillbakablickar. Hoppas att det är av intresse? Ni får gärna komma med egna förslag eller frågor om det är något särskilt ni vill ha berättat för er. Det har ju hänt en hel del under den här tiden, och jag får nog rota i mina arkiv lite. Har nämligen ett förfärligt dåligt minne!

Januari-sysslor

Januari är en bra månad för att fixa med hästar och utrustning tycker jag. Jag har två veckor efter nyår innan terminsstart så att hästarna (och jag) får lite återhämtning. Det innebär lite färre lektioner än vanligt, men de vilar inte helt. Jag passar på att tömköra och rida lite mer själv på några av dem. Det finns också extra tid att vet-checka och några kanske behöver t.ex. massage eller kiropraktor. Naturligtvis får de även behandling under terminen vid behov, men det är skönt att ”se över” hästarna i början av året.

Vaccination och tandkoll brukar jag också passa på att göra såhär års. Jag kontrollerar även hull, justerar foderstater och kollar utrustningen lite extra. Imorgon kommer Cindy ut och tittar på mina Anatomica-sadlar, ifall några behöver stoppas om. Naturligtvis görs allt sådant här löpande, men det är skönt att kolla allt inför en ny termin!

Året 2018

En vecka in på det nya året tänkte jag försöka sammanfatta det förra, så gott det går. 2018 var rätt jobbigt på många sätt, i alla fall någonstans i mitten. Jag började optimistiskt (det gör man ju alltid) efter en ganska tuff höst 2017 när jag försökte hitta häst och det var en del vändor där som var stressande. Bland annat blev jag tvungen att skicka tillbaka en häst som faktiskt visade sig vara farlig. Det är första gången det händer, och jag är så lättad att den hästen kom från en hästhandlare så att jag kunde byta.

Så förra året började med en ny häst som jag fick i inbyte, och det var Dario, som kom i januari. Min minsta häst, som brukar vara mycket uppskattad.Dario och Sofia Ågren på tävling i somras, där de kom 5:a i en LB3
Jag och Dario i höstas. En höst när det gick att rida i kortärmat…

I mars köpte jag min största häst, med 180 över manken. Velle hade varit här redan hösten innan, men då lånade jag honom. Han åkte tillbaka till sin ägare under vintern, men så kom tillfället när det passade oss båda att jag istället köpte honom, så då kom han tillbaka hit. Jag hade inte tänkt köpa häst just då, men ibland kan man inte säga nej.
Det är fortfarande en del jobb kvar på en så stor häst. Han behöver bli starkare och mer balanserad, men det har hänt massor under ett år.

Under sommaren blev Fantasi dålig. Hon var 19 år och hade en bronkit som eskalerade såpass att hon blev flåsig att leda ut i hagen till och med. Det blev dags att ta adjö efter 6 år ihop och massor av bra lektioner och tävlingsstarter med mina elever. En riktig pärla!
Tur i oturen så kom det en trevlig häst på kurs här under sommaren, som jag skämtsamt sa att jag gärna skulle ta över. Lustigt nog så var det faktiskt aktuellt, och jag fick den stora äran att ta över Caribo, som är en suverän lektionshäst! Han blir 18 år i år, men jag tyckte att han var såpass bra att det ändå kändes rimligt att köpa en så ”gammal” häst när den kan gå in direkt i verksamheten och göra många elever glada. Han har tidigare startat MsvB och min elev Marie Engström hann göra en start i LA3 i höstas där de kom 2:a.
Än så länge så låter det som frid och fröjd, men under sommaren fick Qurre en spricka i hovbenet och blev jättehalt samtidigt som det visade sig att Affe hade en lös benbit som måste opereras bort. Att ha två långtidskonvalescenter samtidigt är inget drömläge precis, och det är en stor oro att inte veta hur det kommer att gå. Just nu är dock båda igång igen och Affe verkar ha tagit operationen bra, så det är bara att hålla tummarna för att han håller på sikt.

Anea fick gå in i verksamheten som ”vikarie” så det löste sig ändå rätt bra. Jag hade egentligen tänkt tävla ett år till, och hade haft många bra träningstillfällen under vintern, men insåg ändå att vår tävlingskarriär faktiskt var över. Det kändes inte rätt att försöka pressa ur henne mer och det var inte roligt när jag själv kände att jag ville mer än hästen. Hon har gjort enormt bra prestationer utifrån sina förutsättningar och jag kände att det var dags att sätta punkt efter 10 år ihop. Men bara punkt för träning och tävling!

Jag betäckte henne i somras med Bon Coeur (som om någon har missat det..) och hon blir sakta men säkert rundare runt magen nu. Jag har kunnat använda henne som lektionshäst hela hösten och låtit mina elever prova seriebyten, piruetter och passage. Nu drar vi dock ner ytterligare på tempot, men jag kommer att hålla igång henne ett tag till. Och så håller vi tummarna för ett fint föl som väntas i slutet på maj. Det känns jätteroligt och spännande, men det har varit jobbigt att ”göra slut” och jag har själv inte tränat och tävlat så mycket i år, så det har bitvis varit lite deppigt faktiskt. Samtidigt har jag själv också behövt en slags paus efter flera års extremt hårt jobb, så det kanske var nödvändigt.
En riktigt lång resa från att vara ett tillridningsprojekt till att starta svår klass. En fantastisk häst!

Den som har fått ta över efter Anea är just nu Grodan. Hon har många kvalitéer och jag hoppas vi kan snäppa upp under det här året som kommer. Vi hann bara med två tävlingar förra året, varav hon kom 2:a i den ena och nästan slängde av mig på den andra. Hon har lite mer nerv än Anea kan jag konstatera, men det är det jag vill ha! Jag tror att Grodan har en hel del att komma med på sikt, men det är en mognadsprocess.En sista häst införskaffades under hösten. Cesar dök upp ”av sig själv” och jag kunde inte säga nej. Han är utbildad upp till GP-rörelser och har startat MsvB. Inte helt lättriden pga att han rör sig stort, men en gentleman som låter eleverna prova sig fram. Just nu (…) ligger jag lite ”plus” på hästfronten, men jag har insett att det är bättre att ligga steget före eftersom det alltid händer saker. För tillfället har jag 9 hästar, men Grodan rider jag själv och Anea är dräktig. Hästarna är väldigt olika och en riktigt bra blandning för olika typer av ryttare. När 2018 slutade så tror jag att jag hade bättre hästmaterial än någonsin, men det är massor av jobb och slit bakom det. Fast också en gnutta tur – jag är SÅ TACKSAM mot dem som vill sälja hästar hit och till och med hör av sig själva. Det känns så himla bra att jag får det förtroendet!

För egen del då? Inte så mycket tävlingar, utan bara ett fåtal starter med Grodan och Gloria (en inackordering) – som tyvärr skadade sig så fort vi var kvalade till MsvB. Nu är hon igång igen så vi får hoppas på ett bättre 2019. Jag har försökt ge mig själv mer tid till annat, och på det personliga planet har året varit väldigt bra på det stora hela. Jag har gjort mer saker utanför jobbet, mer tid med vänner, mer tid med Torbjörn. Även om jag inte har tränat och tävlat så mycket så har jag försökt ta tag i andra saker för min egen del. Jag har även påbörjat utbildning för att bli MsvB-domare, så det står inte helt stilla, även om min känsla det här året har varit att det inte händer tillräckligt mycket. Men det som har hänt är inte saker i ”mängd” eller på pappret, utan sådant som inte syns men kanske ger en bättre grund för det fortsatta jobbet.

Vinst med Gloria i MsvC

Bortsett från hästarna så har andra saker också färgat det här året. Sommarens torka var en stor grej, som kanske redan är glömt av vissa. Även om vi löste det med foder snabbt, och inte själva är bönder, så påverkade det mig mycket. Det här är sannolikt ingen tillfällighet, utan jag tror att vi måste börja inse att klimatförändringarna faktiskt har börjat påverka oss. Det är lätt att vifta bort med att det bara var en varm sommar, men jag tror inte att det är så enkelt. Det här är något vi kommer behöva ta på allvar. Jag hade för första gången på 15 år bokat en semesterresa med flyg, vilket kändes riktigt fel när det här kom så nära. Jag kommer att avstå från att flyga fortsättningsvis också, om det inte är nödvändigt. Jag tror att vi alla måste börja fundera mer på hur vi lever och vilka resurser vi gör av med. Vi är oerhört lyckligt lottade här, men det är inget att ta för givet. Jag hoppas att årets sommar inte blir lika torr som den förra, det vore förödande för många lantbruk som redan går på knäna.

Summan av 2018 är en konstig blandning. Fina hästar, en stor omställning för mig med Anea, riktigt bra kurser och elever som utvecklas massor. Ett bra år för mig privat, samtidigt som jag har haft många mörka tankar om framtiden. Inte för mig eller mitt företag, utan för världen. Förhoppningsvis kommer det att leda till förändring, men jag vet inte. För 2019 hoppas jag på det. Och för egen del hoppas jag på utveckling för Grodan, ett fint föl, att hästarna får vara så friska som det går och att mina elever kan tävla lite mer.
Och hör och häpna, det här året firar jag 10 år som egenföretagare. Med andra ord kan ni räkna med att bli bjudna på fest under sensommaren!

Redo för hösten

Den längsta sommaren någonsin börjar ta slut. Det blir nog flera fina dagar kvar att se fram emot, men kanske inte på stranden. Hösten är dock en bra tid på hästryggen – lagom varmt och för min del så rider jag bättre efter sommaren för det mesta. Har märkt att jag är mycket tröttare i kroppen på våren efter en lång vinter.

Det finns ganska många saker jag har funderat över under sommaren, både när det gäller hur jag vill att mitt företag ska se ut, hur jag själv vill ha det och även hur världen ser ut. Den sista biten känns tyvärr rätt jobbig. Jag har tänkt så många gånger att jag ska försöka sätta ord på det, men det är inte så lätt som man kan tro för jag vet inte i vilken ände jag skulle börja eller vad det skulle leda till.

Hur som helst så tror jag de flesta av oss kommer att gå och rösta på söndag. Personligen ligger miljö- och klimatfrågor mig närmast, för utan en fungerande planet så finns det liksom inga andra frågor enligt mig. Jag tror dock att de flesta tänker ganska kortsiktigt så jag känner inget större hopp inför någon större förändring, inte i tid i alla fall. (Och så skäms jag eftersom jag nyss flög utomlands – eftersom jag tycker att vi flyger på tok för mycket – men det var ju som sagt 15 år sedan sist och lär dröja till nästa gång igen. Men jag tycker i alla fall att man ska tänka sig för innan man sätter sig på flyget – sedan kan det naturligtvis vara så att det ibland inte finns något annat alternativ.)

Jaha, det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om, inte nu, men jag tror att en del sådana här frågor kan komma upp här igen. Jag känner också att jag har vissa skyldigheter som företagare (hur liten jag än är) att driva mitt företag som ett gott exempel, och det finns nog saker att jobba med om man rotar lite mer i skrymslena.

Tankar kring företaget då? (Det var det jag skulle skriva om egentligen.) Jag ligger lite lågt den här hösten med kurser och bokningar. Jag har jobbat väldigt mycket med detta i 10 år och jag behöver lite andrum känner jag. Det här året har jag faktiskt gjort lite mer saker privat, haft mer ledig tid och inte tävlat så mycket – lite trist på sätt och vis, men kanske nödvändigt just nu. Det kan vara så att jag behöver ändra på lite små saker för att det ska bli hållbart i många år till, för både mig och mina hästar.

Några saker jag har funderat på:

Att lägga en grupp dagtid (på sikt). Det kanske inte går alls pga avståndet hit, men om det är någon som är intresserad av detta i framtiden så vill jag gärna veta det.

Kanske någon form av fast privatlektionstid som ev kan delas två och två (motsvarande att rida i grupp, fast en väldigt liten ”grupp”). Samma här – finns intresse för detta? Generellt verkar det vara ett stort intresse för privatlektioner, och det är svårt att möta upp den efterfrågan.

Att eventuellt skapa ett ”paket” för träning / ridning för de med egen häst. Vet dock inte i vilken form. Det jag vill ha mer av på både mina och elevernas hästar är en tydlig riktning, mål och mer fokuserad träning. Kom gärna med egna idéer. En del kanske stannar på idé-stadiet, men i någon form måste man ju alltid förändra och utveckla ett koncept – grunden kommer dock att bibehållas, för den är bra! 

Söker ny stallpersonal

S.R. Häst- och ryttarutbildning söker stallpersonal / hästskötare med tillträde omgående. Stallet är inriktat på dressyr i huvudsak, lektionshästar samt inackorderingar. I arbetsuppgifterna ingår huvudansvar för den dagliga skötseln av 15-17 hästar (ut – insläpp, fodring, mockning etc). Vi är två som delar på mockningen. Utöver det skötsel av hästar och motionsridning utifrån erfarenhet. God ridvana är dock ett krav och du får en möjlighet att utvecklas själv. Tidigare erfarenhet av stalljobb är meriterande, och du bör vara i god fysisk form då jobbet kan vara tungt.
Heltid ca 40 timmar per vecka. Varannan vecka slutar man vid lunch på fredag och varannan vecka vid lunch på lördag. Resten av helgen ledig.
Fast (vit) lön. Boende ingår i eget hus på gården. I dagsläget tyvärr inte möjligt att ta med egen häst eller andra djur.
Vi vill att du är beredd att stanna minst i ett år.
Läs mer på www.ryttarutbildning.se
Maila vid intresse! info@ryttarutbildning.se

Helgen som gick och veckan som kommer

Usch vad fort tiden går såhär års! Man får verkligen passa på att njuta av det så mycket man kan. Helgen var ganska lugn. I fredags grillade vi med Torbjörns kollegor. I lördags var det pub med Centern, så jag har varit ”Torbjörns fru” i helgen, vilket jag inte känner mig helt van vid. 😉 För övrigt låter det gammalt att vara ”fru”. Faktum är att igår när jag köpte thai-mat med mig hem så sa han i kassan ”Ha en bra kväll, Frun.” Vad i helvete?? Ser jag så gammal ut?

Lite ridning har även hunnits med, samt en kurs igår fm. Efter det åkte jag raka vägen till Stäket och dömde finalen i Allsvenskan Div 2 som gick i LA4. Ett program som sällan förekommer och som jag aldrig har dömt tidigare, men det var ett roligt program som var logiskt och med bra flyt. Vi var tre som dömde, och som jag tidigare nämnt så har jag varit lite nervös över det, men det är ju både nyttigt och roligt faktiskt. Nu var det med domare som jag i alla fall ”känner” lite, men det betyder ju inte att man alltid tycker lika. Jag måste dock säga att vi på det stora hela var rörande överens. Vinnaren hade vi på 70,405, 70,946 och 70,946 (!). Det är såklart alltid några det skiljer lite mer mellan, men det var många ekipage där vi låg på samma eller bara 1% skillnad, och det kändes ju väldigt bra. Det blir lite ”kvitto” på att man ligger rätt och efteråt diskuterar vi också hur vi har tänkt vilket är väldigt givande och lärorikt!

Nästa helg dömer jag LA3 på Lotteräng. Tanken är också att Dario och Sofia startar LB3 där om allt går enligt plan. Jag har ju även tänkt rida Grodan där men nu är jag ändå inte säker på det här med hovarna. Jag tror att hon kanske är lite öm fortfarande för hon är inte riktigt sig själv. Så himla tråkigt i så fall, eftersom den här terminen snart är slut. Men visst, det går ju fler tåg.

Annars är veckan tänkt mest till att hinna städa, fixa undan saker i stallet, slänga sopor.. Ja, ”tråkiga” sysslor helt enkelt, men sådant som måste göras när man har stall och gård. Till att börja med nu måste jag ta itu med pappersarbete och mail som jag släpar efter med. Riktig ”måndag” alltså.

Driva hästföretag med lönsamhet – går det?

Jag fick en kommentar på tidigare inlägg angående mina ”tankar kring att driva företag, särskilt med tanke på att du vill ha en riktigt bra hästhållning.” 

Det här är något jag återkommer till hela tiden, fast mest på min egen kammare. Att driva företag är svårt, att driva HÄST-företag är nog ännu svårare. Det går absolut att få lönsamhet, men man blir kanske inte rik i första taget. Det knepiga är att det är väldigt tidskrävande och det går många timmar som inte är debiterbara. Alt runt ikring hästarna är också väldigt dyrt. I alla fall i mitt fall så går mycket tid åt till daglig skötsel, ridning av lektionshästarna etc. Den tid jag kan ta betalt för, dvs lektionerna, är en bråkdel av alla timmar jag jobbar. Så är det nog för många företagare, men största nackdelen med djur är att man inte kan stänga av dem på sin lediga dag – de ska ha mat och städat ändå!
Anea har hängt med redan från starten! (Lisas Hästfoto)

Jag är dessutom ganska petig och lägger rätt mycket tid på att hästarna ska vara i bra skick, samt även en hel del pengar på både veterinär, massage och kiropraktor t.ex. Där skulle man säkert kunna spara in en del pengar, men å andra sidan: om man tänker långsiktigt så är det bättre att ta hand om hästarna på bästa sätt för att de ska hålla längre. Att göra avkall på det, eller på att inte ha rätt utrustning, tror jag är att vara ”dum-snål”.

Man får nog ställa sig frågan varför man vill göra det här om man ska köra igång. Om drivkraften är pengar ska man såklart göra något annat. Om drivkraften är livskvalitet och jobba med något man brinner för – kör! Jag tror att det är få småföretagare som drivs av pengar dock, oavsett bransch.
Nogge – mitt allra första hästköp

Men naturligtvis funderar jag ofta på om jag skulle kunna göra på något annat sätt. Att göra något helt annat kommer dock inte på fråga! Hur jag än vrider och vänder på det så halkar jag ändå tillbaka på samma spår. Alternativen skulle t.ex. kunna vara att utöka – med fler hästar, mer personal, större grupper t.ex. Men då tappar jag ”kontroll” – fler hästar t.ex. innebär att jag inte hinner rida alla själv. Och jag ser det som en styrka att jag ”kan mina hästar”. Större grupper osv skulle också göra att det blev sämre kvalitet. Så storleken på verksamheten tycker jag är lagom.
Att satsa mer på att vara traditionell tränare känns svårt och även lite jobbigt, för det innebär att man måste åka runt mer, och ha många timmars träningar i rad för att det ska löna sig. Nu jobbar jag nästan alltid hemma, och jag har också lagt pauser mellan mina pass. Det är en medveten strategi för att överleva vintertid. Jag hatar att frysa! Många tränare har ju 10 ekipage i rad, det är inte värt det tycker jag.
Att ha hästar i träning – nja.. då ska man ha ganska många för att det ska löna sig. Om man ska ha det som huvudsyssla alltså. Däremot som ett komplement är det ju toppen.

Så på något sätt har jag ändå en verksamhet som passar mig – jag styr min tid (mycket viktigt), jag kan ta betalt i förskott och med uppsägningstid (svårare som tränare), jag jobbar hemma, jag har inte så många lektioner / vecka. Nackdel: jag måste investera i verksamheten och äga hästar och inventarier för stora summor. Och hästar är som bekant levande djur, som blir sjuka, slår sig och har en egen vilja.
Största steget som egenföretagare: att köpa gård. Helt orimligt att ens drömma om – trodde jag!

Här kommer vi till det jag tycker är jobbigast med att driva eget. Det är inte långa dagar, jobba helger, lite semester, att oroa sig för ekonomin. Nej, det svåraste av allt för mig, det är att tjäna pengar på mina djur. Och att jag inte alltid kan ha en perfekt plan för varje häst på ett sätt som jag önskar. Jag kan tycka det är jobbigt att jag måste låta en häst gå ett pass när jag egentligen vill att den ska skritta ut istället. Och det är tyvärr ett faktum att lektionsverksamhet (även med duktiga elever) ”sliter” på hästarna mer än det bygger upp. Och jag jobbar hela tiden med att försöka förbättra hästarna och få dem att prestera och må så bra som det går, men ofta har jag en känsla av att jag får börja om hela tiden. Och jag vänjer mig visst inte vid det. Kanske blir det till och med svårare ju mer jag lär mig!

Men det positiva är också att jag lär mig – hela tiden. Varje dag lär jag mig något nytt när jag rider, undervisar eller hanterar hästarna. Det blir aldrig långtråkigt! Och när jag ser att en elev har snappat upp något och utvecklas så är det väldigt givande. Det är roligt att kunna erbjuda hästar som kan ge ryttaren rätt känsla, och det är dessutom lyx att kunna träna, tävla och vidareutveckla sig själv på arbetstid. Men den största utmaningen är faktiskt att driva en verksamhet som både drar in pengar OCH sätter hästarna först. Det kanske jag inte hade räknat med riktigt. Jag trodde konstigt nog inte att jag skulle bli så känslomässigt involverad i hästarna. Man gör ju ändå det här för att man älskar hästar! Men det är en stor skillnad för mig att jobba med hästar och att jobba med MINA hästar. Det var lättare att inte bli så emotionell när det var någon annans hästar, då kunde man hålla problemen ifrån sig på ett annat sätt.
Men för att återkoppla lite till det här med lönsamheten. För mig var det viktigt att hitta en egen nisch – vilket jag tycker att jag har gjort. Det finns massor av duktiga hästmänniskor så det kan vara svårt att ”utmärka” sig. Jag tror också på att ha flera ben att stå på (jag har lektionshästar, träning, dömer samt inackorderingar) – men samtidigt ska man nog inte bli alltför ”spretig” för då gör man ingenting bra. Våga ta betalt är såklart A och O, svårt i den här branschen eftersom man måste anpassa priset efter vad andra tar betalt. Och även om det är dyrt att rida så är det faktiskt ett faktum att hela den här branschen fortfarande bygger mycket på ideella krafter, att man tycker att det är ”kul med hästar” och att det florerar mycket svarta pengar… Ska man ta rimligt betalt (i förhållande till utgifter) kommer ingen vilja rida. Tyvärr!

(… och där blir det typ ett helt inlägg till… en annan gång!)

Sammanfattningsvis är det viktigt för mig att hästarna går först, och utifrån det är jag nöjd med att kunna leva på det här. Det skulle gå att få ner kostnaderna och öka intäkterna, men då på bekostnad av hästarna, och för mig är det inte värt det. Jag jobbar hellre några extra timmar.