Driva hästföretag med lönsamhet – går det?

Jag fick en kommentar på tidigare inlägg angående mina ”tankar kring att driva företag, särskilt med tanke på att du vill ha en riktigt bra hästhållning.” 

Det här är något jag återkommer till hela tiden, fast mest på min egen kammare. Att driva företag är svårt, att driva HÄST-företag är nog ännu svårare. Det går absolut att få lönsamhet, men man blir kanske inte rik i första taget. Det knepiga är att det är väldigt tidskrävande och det går många timmar som inte är debiterbara. Alt runt ikring hästarna är också väldigt dyrt. I alla fall i mitt fall så går mycket tid åt till daglig skötsel, ridning av lektionshästarna etc. Den tid jag kan ta betalt för, dvs lektionerna, är en bråkdel av alla timmar jag jobbar. Så är det nog för många företagare, men största nackdelen med djur är att man inte kan stänga av dem på sin lediga dag – de ska ha mat och städat ändå!
Anea har hängt med redan från starten! (Lisas Hästfoto)

Jag är dessutom ganska petig och lägger rätt mycket tid på att hästarna ska vara i bra skick, samt även en hel del pengar på både veterinär, massage och kiropraktor t.ex. Där skulle man säkert kunna spara in en del pengar, men å andra sidan: om man tänker långsiktigt så är det bättre att ta hand om hästarna på bästa sätt för att de ska hålla längre. Att göra avkall på det, eller på att inte ha rätt utrustning, tror jag är att vara ”dum-snål”.

Man får nog ställa sig frågan varför man vill göra det här om man ska köra igång. Om drivkraften är pengar ska man såklart göra något annat. Om drivkraften är livskvalitet och jobba med något man brinner för – kör! Jag tror att det är få småföretagare som drivs av pengar dock, oavsett bransch.
Nogge – mitt allra första hästköp

Men naturligtvis funderar jag ofta på om jag skulle kunna göra på något annat sätt. Att göra något helt annat kommer dock inte på fråga! Hur jag än vrider och vänder på det så halkar jag ändå tillbaka på samma spår. Alternativen skulle t.ex. kunna vara att utöka – med fler hästar, mer personal, större grupper t.ex. Men då tappar jag ”kontroll” – fler hästar t.ex. innebär att jag inte hinner rida alla själv. Och jag ser det som en styrka att jag ”kan mina hästar”. Större grupper osv skulle också göra att det blev sämre kvalitet. Så storleken på verksamheten tycker jag är lagom.
Att satsa mer på att vara traditionell tränare känns svårt och även lite jobbigt, för det innebär att man måste åka runt mer, och ha många timmars träningar i rad för att det ska löna sig. Nu jobbar jag nästan alltid hemma, och jag har också lagt pauser mellan mina pass. Det är en medveten strategi för att överleva vintertid. Jag hatar att frysa! Många tränare har ju 10 ekipage i rad, det är inte värt det tycker jag.
Att ha hästar i träning – nja.. då ska man ha ganska många för att det ska löna sig. Om man ska ha det som huvudsyssla alltså. Däremot som ett komplement är det ju toppen.

Så på något sätt har jag ändå en verksamhet som passar mig – jag styr min tid (mycket viktigt), jag kan ta betalt i förskott och med uppsägningstid (svårare som tränare), jag jobbar hemma, jag har inte så många lektioner / vecka. Nackdel: jag måste investera i verksamheten och äga hästar och inventarier för stora summor. Och hästar är som bekant levande djur, som blir sjuka, slår sig och har en egen vilja.
Största steget som egenföretagare: att köpa gård. Helt orimligt att ens drömma om – trodde jag!

Här kommer vi till det jag tycker är jobbigast med att driva eget. Det är inte långa dagar, jobba helger, lite semester, att oroa sig för ekonomin. Nej, det svåraste av allt för mig, det är att tjäna pengar på mina djur. Och att jag inte alltid kan ha en perfekt plan för varje häst på ett sätt som jag önskar. Jag kan tycka det är jobbigt att jag måste låta en häst gå ett pass när jag egentligen vill att den ska skritta ut istället. Och det är tyvärr ett faktum att lektionsverksamhet (även med duktiga elever) ”sliter” på hästarna mer än det bygger upp. Och jag jobbar hela tiden med att försöka förbättra hästarna och få dem att prestera och må så bra som det går, men ofta har jag en känsla av att jag får börja om hela tiden. Och jag vänjer mig visst inte vid det. Kanske blir det till och med svårare ju mer jag lär mig!

Men det positiva är också att jag lär mig – hela tiden. Varje dag lär jag mig något nytt när jag rider, undervisar eller hanterar hästarna. Det blir aldrig långtråkigt! Och när jag ser att en elev har snappat upp något och utvecklas så är det väldigt givande. Det är roligt att kunna erbjuda hästar som kan ge ryttaren rätt känsla, och det är dessutom lyx att kunna träna, tävla och vidareutveckla sig själv på arbetstid. Men den största utmaningen är faktiskt att driva en verksamhet som både drar in pengar OCH sätter hästarna först. Det kanske jag inte hade räknat med riktigt. Jag trodde konstigt nog inte att jag skulle bli så känslomässigt involverad i hästarna. Man gör ju ändå det här för att man älskar hästar! Men det är en stor skillnad för mig att jobba med hästar och att jobba med MINA hästar. Det var lättare att inte bli så emotionell när det var någon annans hästar, då kunde man hålla problemen ifrån sig på ett annat sätt.
Men för att återkoppla lite till det här med lönsamheten. För mig var det viktigt att hitta en egen nisch – vilket jag tycker att jag har gjort. Det finns massor av duktiga hästmänniskor så det kan vara svårt att ”utmärka” sig. Jag tror också på att ha flera ben att stå på (jag har lektionshästar, träning, dömer samt inackorderingar) – men samtidigt ska man nog inte bli alltför ”spretig” för då gör man ingenting bra. Våga ta betalt är såklart A och O, svårt i den här branschen eftersom man måste anpassa priset efter vad andra tar betalt. Och även om det är dyrt att rida så är det faktiskt ett faktum att hela den här branschen fortfarande bygger mycket på ideella krafter, att man tycker att det är ”kul med hästar” och att det florerar mycket svarta pengar… Ska man ta rimligt betalt (i förhållande till utgifter) kommer ingen vilja rida. Tyvärr!

(… och där blir det typ ett helt inlägg till… en annan gång!)

Sammanfattningsvis är det viktigt för mig att hästarna går först, och utifrån det är jag nöjd med att kunna leva på det här. Det skulle gå att få ner kostnaderna och öka intäkterna, men då på bekostnad av hästarna, och för mig är det inte värt det. Jag jobbar hellre några extra timmar.

Ledig box i vår

Under våren (vet ej exakt när) kommer en box att bli ledig. Du kan läsa mer här om alla detaljer och pris mm.

Full skötsel förutom mockning på helgerna, tillgång till tränare och ridhus samt möjlighet att köpa till ”alla” extra tjänster. Dessutom ett mycket bra och trevligt stallgäng, god stämning på gården. För mer information och bokning av visning, ring eller maila.

Suvi Räsänen
info@ryttarutbildning.se
076-8055138

Best of 2017

Det är svårt att låta bli någon slags sammanfattning av året när det är slut. Inför 2017 satte jag inte upp så mycket konkreta mål, och det känns för mig som om det blev lite därefter: typ lite slätstruket och utan några stora eller uppseendeväckande händelser…Jag är inte helt nöjd med att bara låta saker ”rulla på” men det kanske är så det blir efter att ha haft en brant kurva uppåt på flera plan under några år.

Några bra saker som jag dock vill lyfta fram med år 2017 är:

Grodan som kom i februari. Jag köpte henne på film i syfte att sälja henne, men som bekant är jag sämst på att sälja hästar så det blir inget med det. Faktum är att den hästen passar mig bra, är lättriden och utvecklas snabbt – samt har en extremt gullig personlighet. Så om inget oväntat händer så hoppas jag att hon kan utvecklas vidare på samma sätt även under 2018, och även hinna med någon tävlingsstart.
I början av året kompletterade jag mina träningar för Nina Bengtsson med att även rida för Rebecca Mauléon. Båda instruerar så att jag begriper, samt är positiva och pushar mig vidare. Dessutom kan båda sitta upp vid behov, vilket jag ser som ett (nästintill) krav – eller i varje fall en trygghet ifall det ”kör ihop sig”.
Tack vare deras tålamod och min envishet så lyckades jag i slutet av året knipa en första plats i Intermediere1 på Anea – vilket jag aldrig hade trott i början av året. Nu känner jag mig till och med sugen på att försöka snäppa upp lite till, även om Anea faktiskt blir 17 år i år. Inget som märks dock.
En jättestor del i Aneas utveckling sista tiden är även köpet av ny sadel, som jag skrivit en hel del om. Det kanske kan verka överdrivet att en sadel skulle göra så stor skillnad, men det är verkligen så. Jag sitter så himla mycket bättre och mer avspänt! Förut kunde jag få lite ont om ridpasset inte flöt på, men jag har mått mycket bättre i kroppen nu! Jag har dessutom tagit mig i kragen och skaffat inlägg till skorna så att jag inte ska gå snett, och jag tror det också har hjälpt till en del. Det gäller verkligen att försöka ta hand om sig själv i detta yrke.

Och apropå det är jag också mycket nöjd med årets kurser – och då främst kurserna med både yoga och ridning som jag har haft ihop med Helena Starkenberg. De kurserna har varit oerhört givande för alla inblandade, och det kommer fler. Håll utkik!

Jag lånar ett omdöme från första kursen här som får illustrera detta:Jag valde också att sälja Calle i år. Det kanske verkar konstigt att ha med på ”best of”-listan, men faktum är att det är ett sådant beslut som jag är nöjd med. Calle är ett av mina bästa köp någonsin, men jag tyckte att det var dags för honom att få mer variation med uteritter och hoppning, samt lättare pass, med tanke på att han nu i år blir 20 år gammal. Nu kunde jag sälja till en elev och han står ändå kvar så det kunde verkligen inte bli bättre.
Några fler saker:
Jag lyckades ta mini-semester TRE gånger i år, det händer inte i första taget.
Vi började tapetsera om i salen på ovanvåningen och det blir verkligen fint!
Jag kunde köpa en helt ny bil, vilket jag aldrig hade förväntat mig. Kanske en ”världslig” sak men ändå en slags bekräftelse för mig som företagare.
Jag fick dessutom besked om att jag nu är MsvB-domaraspirant. Det kommer ta lite tid innan man är klar, men ett kliv framåt i alla fall!

Jag är dessutom väldigt tacksam över alla jag har runt om mig, vänner, familj och även kunder – som hjälper och stöttar när det kniper, och avlastar i stallet ibland. Jag är verkligen glad för det ska ni veta!

Senaste nytt

Här har det inte blivit mycket skrivet sista tiden! Det känns inte som om det har hänt så mycket uppseendeväckande utan det ”rullar på” (fast jag hatar verkligen när folk säger så!). Kom inte på ett bättre uttryck dock. 😉

Några saker har dock hänt som man kanske ska nämna. Börjar med det roliga, och det är att jag har köpt en ny bil. En helt sprillans ny, vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna köpa i mitt liv. När jag var liten hade vi inte ens bil, så jag tar inga sådana saker för givet. Egentligen är jag helt ointresserad av bilar, men det känns faktiskt rätt ”stort” (och lyxigt) med en ny bil som jag till och med fick välja färg på (så det matchar släpet…). Och dessutom är jag väldigt stolt över att inte behöva ta lån för att köpa den, vilket är en ganska stor grej när man startade företag med en total budget på 250.000 kr. (I efterhand undrar jag om jag var helt sinnesrubbad som startade hästverksamhet med den – i sammanhanget – lilla summan, men det har ju gått rätt bra faktiskt!) Sorry för lite skryt, men jag är rätt stolt över det här faktiskt.

Det mindre roliga är att mitt andra försök att starta Zigge också får bli det sista. Förra gången var han ju rätt besvärlig på framridningen men skötte sig på banan så det till och med blev en rosett. Denna gång var han spänd på framridningen, men höll sig i alla fall på fyra ben. På banan var han dock väldigt struttig i traven och rädd för domaren. I sista slutan gav vi upp, för då valde han att vända och bli istadig. Kanske kunde jag ha ”fått runt” honom, men frågan är i vilket syfte. Jag utgick, han tycker verkligen inte om att utsättas för så mycket intryck. Det är ju synd på en så fin häst tycker jag… Jag gillar verkligen att rida honom, och även om han inte är inköpt som tävlingshäst så är det roligare att träna mot ett mål. Men, han får vara fin lektionshäst istället. Troligen är jag inte den första som försöker tävla honom, man kan ju gissa lite hur en häst hamnar hos hästhandlare för att man bara vill bli av med dem. 🙁 Men, nu har jag gett det en chans, och ibland får man nog bara inse att alla hästar inte passar för tävling. Tur för honom att han ändå har en uppgift här att fylla! <3

Ren, fin och blank. Lär inte se ut såhär så länge till… 

Objektiv hjälp sökes

Nu när jag har varit ledig några dagar så kommer jag såklart på lite nya saker, så är det alltid, och det är väl därför det är så viktigt att vara ledig ibland. Det är väldigt lätt att bara fortsätta i gamla hjulspår annars!

Det jag nu har i tankarna är att fräscha upp hemsidan lite. Det finns några saker jag skulle vilja lyfta fram lite mer t.ex. Jag brukar läsa igenom och checka av min hemsida regelbundet (många glömmer det har jag märkt, och det är jobbigt som kund när det inte är uppdaterat). Nu skulle jag dock vilja ha lite objektiv hjälp att läsa igenom allt, kanske byta ut eller lägga till bilder osv. Inget stort projekt, så jag tänker inte ta in professionell hjälp för det. Men om någon vill ta sig tid (jag bjuder på fika typ) mest för att man kanske tycker det är roligt så får ni gärna säga till. (En elev kan alltså vara objektiv nog, det behöver inte vara en helt utomstående person.)

Säg till ifall du skulle tycka det var roligt att hjälpa mig med detta!

Mina första hästar

Jag har börjat försöka sortera upp foton i datorn, men det kommer jag nog få fortsätta med tills jag blir pensionär… Hittade i alla fall lite gamla bilder så här kommer en nostalgitripp med de fem hästarna som jag började med på Helmer Ridcenter i Strängnäs 2009. (Med andra ord är det bara 2 år kvar till mitt 10-årsjubileum…) Tiden går i en rasande fart!

Allra första hästen var Nogge, en f.d. hopphäst som var för tittig på vattenmattor för att få fortsätta sin karriär på tävlingsbanan. Några dressyrtävlingar blev det dock istället. Han kommer såklart alltid ha en extra stor plats i mitt hjärta!
Anea hade jag ju faktiskt med mig redan innan, men då ägde jag inte henne, utan jag köpte henne efter några år. Här är bild från tiden på Helmers. Hon var lite ”mindre” då!
Efter Nogge kom Wirja, en ganska bastant dam av gammal modell – dvs lång rygg och ”taxben”. En bra läromästare som också hade tävlat hoppning innan. Hon var ganska gammal redan när jag köpte henne, tror hon blev 19 hos mig och då bröt hon tragiskt nog benet i hagen.
Eftersom fux-ston är kända för sitt medgörliga temperament köpte jag en till, och det var Iffi. (Obs – ironi, och att jag inte överhuvudtaget bryr mig om färg eller kön, utan endast bryr mig om individen)
Sist – och minst – var en connemara som jag lånade. Han hette Arramiz och var från början westernhäst men tävlade också dressyr. Han var dock stor häst (inte ponny), och väldigt rolig att rida.
När man ser tillbaka på det så var det en rolig och bra blandning av hästar. Det är verkligen inte lätt att hitta bra hästar till en verksamhet, som både ska vara välutbildade och hyfsat lättridna samtidigt som de inte kostar skjortan. ”Lite” jobb får man ju räkna med att göra själv också, men det måste vara bra hästar i grunden. Hade ändå ett rätt bra flyt då jag samlade ihop dessa hästar på en månad och med ytterst begränsad budget!

 

Hjälp i stallet

Jag kommer behöva lite extra hjälp med stallet under vecka 25 (har gett Sofia ledigt hela den veckan). De flesta jobbar väl då, men om det är någon som har tid över vore det toppen!

Skulle även behöva hjälp under helgen 1-2 juli samt 9 juli.

Naturligtvis mot ersättning!

Måndag

Ny vecka. Igen! Vart tar tiden vägen?? Jag minns när man gick i skolan och dagarna och veckorna släpade sig fram. Så är det verkligen inte numera, på gott och ont.

Är lite seg efter helgens två kurser, så en lite lugn morgon idag tycker jag är på sin plats. Sedan ska tre hästar ridas och jag ska åka iväg och fixa några ärenden. Inga stora åtaganden just idag, alltså.

Imorgon hoppas jag på att åka iväg och träna. Dessutom ska en häst besiktas för köp. Tanken var att göra det i onsdags, men det krockade med snöstormen. Håll tummarna imorgon! Kommande helg har jag två kurser – igen… Då blir det kurs för några inackorderingar fre-lör, och sedan en övernattningskurs lör-sön. November är visst en intensiv månad i år!

Fick för övrigt väldigt fina recensioner på företagets FB-sida efter denna helg. Tänker dela en av dem här, eftersom jag blev så himla glad för det:

”Ber att få tacka för ett par perfekta satta lektioner; välutbildade kvalitativa och glada hästar, strukturerad och kunnig tränare med mångårig erfarenhet av att kunna läsa av ryttarens och hästens status för dagen och anpassa lektionen efter det. Gediget ridhus med väl omhändertagen och bra ridhus-botten.

Stort tack Suvi, vi ser fram emot att snart få komma åter!”

Börjar min nya vecka med känslan av att ha gjort ett bra jobb i helgen, samt att jag just har kollat att det saknas 878 kr just nu för att jag ska klara mitt års mål med sålda ridlektioner. Känns som en bra start på veckan!
dsc_6468dsc_6446Ser ni likheterna? 😉

Onsdag

Onsdag är min favoritdag när jag brukar rida mycket. Idag känns det inte alls så kul att ha sju hästar på ”listan” för jag är förkyld. Den listan får jag nog korta ner lite och verkligen effektivisera… Tog i alla fall lite sovmorgon och känner mig en smula bättre, men är stressad över att jag har kurs fre-sön och behöver vara på topp då, samt innan dess handla mat till hela helgen och städa (nästan) hela huset. Jag älskar att driva eget till 90%. 10% är skitjobbigt – speciellt när man är sjuk. Nu är jag inte döende eller så, utan bara lite gnällig för att jag mentalt vill göra massor som jag fysiskt inte borde eller orkar. Men att klaga lite över en lätt förkylning när andra har värre problem känns ju egentligen ganska lågt.

Dock lyckades detta sammanfalla med en riktig ”toppen-dag” igår när både bil och släp kraschade samma dag. Har tack och lov beställt ett nytt släp, men det kommer i oktober, och jag åker ju nästan varje vecka. Får se hur det blir med träning och tävling närmsta framtiden… Dessutom krånglar det med en faktura som jag fått felaktigt, samt att ett visst (stort) företag i Sthlm har sålt en sadel åt mig men inte betalat ut pengarna. Om det inte blir ordning på det snart kommer jag lägga ut det med stora bokstäver på FB,  något som jag egentligen är helt emot, men efter två samtal och tre mail tycker jag att det räcker. Blir väl tvungen att åka dit – något jag egentligen inte orkar eller har tid med.

Nu på morgonen ska Ellinor i varje fall hjälpa mig att kolla sadlar på några hästar. Hon utbildar sig just nu till sadelprovare och jag hoppas verkligen att hon startar eget av stora mått (ingen press!) när hon är klar, då jag tycker att det behövs mer konkurrens inom den branschen i det här området.

Så, nu har jag gnällt färdigt och ska ut och jobba!

 

Är ridsport bara för rika?

Läste det här inlägget för en tid sedan, som handlar om den ”eviga frågan” om man kan lyckas inom häst utan pengar. Det var en del kommentarer efteråt på FB som hävdade att det är omöjligt. Jag tycker det är synd att bestämma sig för att det inte går om man inte har ett fett bankkonto. Frågan är väl till att börja med att definiera för sig själv vad som är att ”lyckas”? Alla siktar inte på OS eller att rida Grand Prix. Om det är det enda som ”räknas” – ja, då kan det vara svårt att ”lyckas”, för det är få förunnat att nå dit. Och det är naturligtvis lättare med pengar. MEN mig veterligen är det flera av dem som rider på den nivån som faktiskt har ridskolebakgrund och har jobbat sig uppåt. Egentligen hade det varit material till en hel bok – att intervjua framgångsrika ryttare om vägen dit. (Jag får göra det när jag får tid över…) För övrigt är inte pengar heller en garanti för att lyckas – det gäller att förvalta saker och ting.

Hur som helst. Här har jag tidigare skrivit själv om mina tankar om framgång. Sedan jag skrev det (2012) har jag faktiskt landat mer och mer i känslan av att jag har lyckats med något stort som jag drömt om sedan jag var 16 (?) eller kanske ännu längre. Det som fick mig att reflektera lite extra över det var att FB påminde mig för en tid sedan om ett inlägg där jag just fått beviljat lån på 250.000 kr. Nu, 7 år senare, så har min lilla verksamhet vuxit från 5 hästar (3 köpta, 2 lånade) till 8 hästar (äger alla), eget stall och en hel gård. Det är mer än jag kunnat drömma om.
DSC_7810

Nu hänger ju inte allt på mig, utan även en del tur, nämligen att jag träffade Torbjörn. Det betyder inte att jag har gift mig rikt och ”fått” en gård, utan att jag har bra hjälp med både det praktiska och planeringen kring ekonomin. Jag är i alla fall väldigt glad och stolt över att jag vågade satsa. Tänk att jag fixade att starta med inga egna pengar, utan bara en bra idé, och en tydlig affärsplan så att banken trodde på mig. Även idag kan jag dock undra hur jag lyckades få så lite pengar att räcka. För ja, i hästsammanhang så är ju 250.000 kr lite.

Gården kunde vi köpa genom att vi båda gjorde en del vinst på varsin såld lägenhet, men egentligen var vår egen insats för liten för att bevilja ett sådant lån. Vi hade dock en bra plan och banken trodde på oss. Så de pengar jag haft i bagaget är ju faktiskt pengar att köpa lägenhet för, tack vare att mina föräldrar sparade när vi var små. Utan det hade det blivit svårt. Men jag kan tillägga att de å andra sidan inte betalat min ridning, utan den fick jag betala med min månadspeng eller jobba i stallet. Så hela min ”ridsatsning” har jag finansierat själv sedan jag började rida som 12-åring.

Varför jag skriver det här är inte för att berätta hur ”duktig” jag är, utan för att jag hoppas att jag kan peppa och inspirera andra. Det GÅR att ta sig fram utan en kappsäck med guldpengar! Hur långt man sedan tar sig beror nog mest på hur hårt man är villig att kämpa och vad man kan tänka sig att ”offra”. För det måste man vara beredd på att göra, och jag kan bara tala för mig själv, men jag tycker att det har varit värt det!

DSC_5986-202x300DSC_3859