Här kommer mer gamla minnen, från mitt första år som egenföretagare. Jag startade alltså upp verksamheten på Helmer Ridcenter i Strängnäs. Där hyrde jag fem boxar i en liten stalldel på en stor anläggning med flera verksamheter. Från början hade de haft någon slags kursverksamhet där med lusitanos, men det hade minskats ner rejält innan jag flyttade dit. Däremot fanns det restaurang, övernattningsmöjligheter, ridsportbutik, stort ridhus och inackorderingsstall. Det fanns även en liten ponnyverksamhet och anläggningen hyrdes ut till evenemang och tävlingar, så det hände ganska mycket där. Det var både roligt och lite besvärligt, eftersom flera skulle samsas på samma yta, men det gick ju också att dra nytta av varandras olika verksamheter och samarbeta kring det vilket var bra för mig och också gjorde att man kände sig mindre ensam i början. Tanken med ett ”företags-kollektiv” tilltalar mig faktiskt.
Stora stallet / ridhus och utebana
Övernattningsrum, gym och restaurang med utsikt över ridhuset. Det var stort och rätt överdimensionerat…. Typ: massor av möjligheter men egentligen ingen som kunde ro det här projektet iland på längre sikt.
Nogge var mitt första hästköp.
Anea hade jag med mig från tiden på Arphus
Wirja och Iffi var hästköp nummer 2 och 3
Sista hästen lånade jag. En connemara som egentligen var utbildad western, men även dressyrriden. Det var en kompis som ägde honom, och här har de ridit en uppvisning / show, därav klädseln… Vi gjorde ganska mycket roliga saker det här året.
Vy från andra hållet
Öppet hus när jag var nystartad
Jag fick hålla ponnylektionerna en dag i veckan vilket var en bra extra inkomst i början!
Jag fick ibland hyra Liso när jag behövde fler hästar. (En av de få lusitanos som var kvar.) Och när han skulle gå privatlektioner hyrdes jag in som instruktör, så det var ett bra samarbete. Jag red honom också på någon uppvisning. Han var duktig på spansk skritt, bland annat.
Ordning och reda i min lilla sadelkammare. På den här tiden så tyckte jag att alla hästar skulle ha både träns och kandar, men nu rider jag aldrig på kandar längre. Gillar det inte nämnvärt och nu är det ju inte att krav när man tävlar i Sverige längre, ens på högre nivå. Men då (bara 10 år sedan) var det typ ”självklart”.
Det här året började jag tävla Anea. Här i Mariefred där vi kom 2:a i en LA6 (motsv MsvC)
Jag red för Gripens ryttarförening och vårt lag kom 1:a i dressyrallsvenskan. Anea var placerad i alla sina starter.
Till vänster var min stalldel.
Jag var på Helmer ridcenter från sommaren 2009 till sommaren 2010. Det var ett spännande, roligt och lärorikt år. Det var till stor del bra folk att jobba ihop med, men det var också en hel del skitsnack och (förlåt!!) ”småstads-mentalitet” där. Alltså ”alla kände alla” och skvallrade en hel massa. Jag avskyr sådant och just den biten saknar jag inte det minsta kan jag säga. Men på det stora hela var det ett bra år som hjälpte mig igång, och en bra anläggning innan det spårade ur mot slutet. Restaurangen togs över av några oseriösa människor och mina kursdeltagare fick förfärlig mat. En gång skulle jag ha ponnyläger och barnen skulle ha frukost men ingen var där så jag fick bryta mig in i köket. Ja, lite annat i samma anda mot slutet gjorde att en flytt därifrån inte var alltför betungande. Sedan skulle anläggningen säljas (vet inte hur det gick) så det var bara tur att jag precis hann dra därifrån innan jag annars hade blivit uppsagd istället. År två tillbringade jag på Antuna gård. Mer om det i nästa inlägg.
Inga svar