Alla som har ridit eller sysslat med hästar ett tag vet att hästlivet är fullt av överraskningar. Ibland av den bra sorten, och ibland av den dåliga. Så är det med allt annat i livet också, förstås, men jag tror inte jag är ensam om att låta hästarna ta en stor plats och att man påverkas mycket av hur det går med dem. Oavsett om man jobbar med hästar eller hobby-rider, så lägger man ofta ner oerhört mycket tid och pengar på dem. För många är det ju en passion, en livsstil, och kanske en identitet till och med. (Hm, kan nog räcka upp handen på alla tre där…)
Därför är det nog väldigt lätt att hamna i både himmel och helvete med sitt ”hästeri”. När det går bra och man har flyt så känns ju liksom hela livet toppen samtidigt. Så kan jag tycka i alla fall, att när det har gått bra att rida så känner jag mig även stark, snygg och smart, typ! Men när man har en dålig period eller svacka, så påverkas andra bitar av livet också.
Det finns ju både för – och nackdelar med det här. Nackdelen är att det är lätt att dras ner när man har en rid-svacka, om hästen blir skadad eller det känns motigt och tungrott. Å andra sidan kan jag tänka att det är en ynnest att faktiskt tycka så mycket om någonting och att det berör en så mycket. Och när det går bra så finns det ju egentligen inget annat som kan ge en så mycket energi som våra älskade hästar!
Jag tror att det är lätt att ibland lägga allt fokus på själva ridbiten och att prestera. Men om man kör fast en period kanske man måste bryta mönstret lite genom att t.ex. rida ut eller jobba hästen från marken. Det kan både häst och ryttare behöva. Det gäller att hitta andra vägar när det man har planerat för kanske inte fungerar fullt ut. Ibland är det faktiskt så, att när man väl har tagit sig igenom en jobbig period, så kan det vara så att man har lärt sig en del på vägen och att det ofta är mycket bättre efteråt. Det tror man inte när man är mitt i det, men det ingår i hästlivet att hantera motgångar och försöka komma stärkt ur dem.
Det är klart att vi alla vill ligga på topp jämt, rida bra och få bra resultat på tävlingar (om man nu har sådana mål), hästen ska vara kärnfrisk och man själv ska vara i superform. Så kommer det inte vara. Ibland är det man själv som krånglar, och ibland är det hästen. Men oftast tror jag, att om man tar sig igenom svackan, så har man lärt sig något nytt på vägen. Motgångarna kan stärka dig, om du tampas med dem på rätt sätt! Bryt mönster, ta hjälp av någon annan. Rid ut, låna någon annans häst och försök vara kreativ när du kör fast! Och när det går bra – kom ihåg att njuta av framgången och ge dig själv en klapp på axeln.
Inga svar