Den här veckan drivs ett projekt av hästnäringens organisationer, vars syfte är att lyfta frågor om djurvälfärd och hur vi kan träna och tävla på ett etiskt hållbart sätt. Det här är såklart frågor som alltid är aktuella, men dessa frågor ska uppmärksammas extra mycket under vecka 12.
Läs mer här och här.
Jag tycker att det är självklart att fundera över sådana här frågor, och att man hela tiden försöker lära sig mer, utvecklas och också funderar på om man kanske kan göra saker annorlunda? Det är väldigt lätt att köra fast i gamla hjulspår och göra saker rutinmässigt. Börjar man fundera alltför mycket kan man förstås ifrågasätta hela saken att ens rida på hästar. Tyvärr känner jag lite så ibland! På något sätt tycker jag att det är mer okej att ha hästen som riddjur när man inte hade bilar, då tycker jag det finns ett syfte. Nu måste man ju faktiskt erkänna att vi rider för endast vårt eget nöjes skull, och är det verkligen försvarbart? Förhoppningsvis så tycker de flesta hästar (som är friska och i rätt händer) att träning faktiskt är roligt. Men för en utomstående som inte sysslar med det här så kan en hel del av det vi tar för givet verka väldigt konstigt. Ett vanligt försvar är ju att ”en häst kan inte prestera om man tvingar den” men där är jag inte beredd att hålla med riktigt. Jag är säker på att en häst som är glad presterar bättre, men det finns massor av exempel på hästar som man mer eller mindre kuvar till att ”lyda”.
Balansgången är svår. Jag är inte den daltiga typen och en häst är ganska stor (!) så ibland måste man kunna markera saker för att helt enkelt inte bli översprungen. Det går inte alltid att föra en intellektuell diskussion med ett djur kring huruvida jag ska leda hästen, eller den mig, t.ex. Men att träna en häst med hjälp av våld är förstås inte okej!
För någon som inte är insatt kan ju såklart bara åsynen av sporrar och spö då leda in dem på tankar om att detta är redskap som vi har för att bruka våld. Rätt använt så tycker jag tvärtom – det är ju hjälpmedel för att kunna använda små hjälper. Hellre petar jag till lätt med ett spö än att klämma med benen än timme – det tror / tycker jag är värre. Men vi måste kunna förklara sådant här för dem som inte är insatta. Och vi måste veta varför vi väljer att göra på ett visst sätt. De som missbrukar spö / sporrar eller liknande ska självklart få påföljder – och det står i TR. Tyvärr så finns det ingen överdomare i våra ridhus där vi tränar varje dag.
Om man ser sådant som man inte tycker är okej ur ett etiskt perspektiv så tycker jag man ska säga ifrån. Tyvärr har jag inte gjort det själv tillräckligt mycket. Det är alldeles för lätt att passa in sig i ledet och ”vänja sig”. Jag har inte sett alltför tuffa saker, men ett exempel är t.ex. när jag kommer in på en träning och tränaren skriker ”slå den” (=lägg till spöt) för att hästen inte gick fram. I det här fallet var anledningen att ryttaren klämde med benen och hängde i tygeln, så att slå hästen hjälpte inte mycket alls. I ett annat fall hade man kanske behövt påminna hästen med spöt, men man får inte uttrycka sig såhär! Det är vår skyldighet att tänka oss för, vi som är tränare och ridlärare (och vi som rider). Ibland säger man saker som kan uppfattas fel och låta värre än man menar, men tänk på att den som sitter på läktaren kanske inte uppfattar det som du!
Jag önskar jag hade sagt ifrån den där gången, men jag blev bara så paff, så jag kom mig inte för. Men stämningen att gå in i det ridhuset var inte ett dugg trevlig kan jag lova.
Jag är inte fläckfri. Men jag har verkligen försökt börja tänka lite mer på hur jag uttrycker mig. Och att det är viktigt att lyfta fram att hästarna ska må bra, för de ställer upp för oss varje dag. Vi måste alla hjälpas åt att handla på ett sätt som vi kan stå för även inför dem som är utanför sporten och inte är insatta. Vi blir mer granskade numera (vilket är bra!) och därför måste de här frågorna diskuteras! Inte bara den här veckan.
Inga svar