Jag läste just en artikel om en undersökning där man hade räknat om risker för skador och överbelastning när man jobbar i stall / med hästar, till pengar. Nu förstod jag inte riktigt hur uträkningen var gjord, men kontentan är förstås att det är förenat med risker att hantera hästar, och att det också är tungt och lätt att få förslitningsskador.
Stalljobb är ofta lite ”efter” om man jämför med lantbruket, och en anledning är ju förstås att stall ofta är i mindre skala. Om jag t.ex. vill ha mekanisk utgödsling eller liknande så skulle det kosta väldigt mycket att investera i. Det är verkligen synd, men faktum är att med en så liten verksamhet så lönar det sig inte. Det kanske skulle gå att ha skottkärror med en motor på möjligtvis… (Det finns, tror jag.)
Det går säkert att komma på kluriga och bättre lösningar på mycket, men tyvärr har man ju oftast fullt upp med att bara på saker att fungera. Något som jag själv tycker är helt slöseri med tid är höpåsarna. Hade jag inte inackorderingar skulle jag endast fodra på känn ur en kärra, jag ser ingen anledning att väga varje strå och ha en påse. Dock underlättar det ju om någon annan ska fodra, så där har jag ingen bättre lösning för stunden.
Själva mockningen är såklart väldigt ensidig, men jag har inte något emot att mocka, efter alla dessa år. Inte så länge jag har en grep jag gillar. Det stor dock i artikeln att det är bra att variera uppgifterna, vilket är ganska självklart. Jag tycker ju att jag verkar väldigt ostrukturerad när jag jobbar, eftersom jag oftast släpper ut en häst, mockar en box, släpper ut en till, gör några höpåsar osv.. Mest är det för att jag lätt blir uttråkad, men det är faktiskt bättre för kroppen också än att mocka 8 boxar i ett svep.
Det jag verkligen tycker är slitsamt är att lägga på tunga täcken (är inte vän av halstäcken, som ni vet… 😉 ), och att sätta på benskydd. Hos Per och Pether hade alla hästar benskydd i hagen, och alla hovar skulle kratsas innan man tog ut hästen ur boxen (för att hålla stallplan ren). Men det sliter verkligen på personalen, när man ska böja sig ner hela tiden.
En sak som man däremot sällan hör något om är själva ridningen (förutom riktiga olyckor). Jag tycker mer och mer att jag känner att ridningen inte bara ”bygger upp” och är bra träning. Felaktig belastning vid ridning sliter mycket på kroppen. Jag är inte alls lika tolerant längre med att rida hästar som är starka och drar i tygeln. Jag får ont, eller i varje fall blir jag trött i kroppen. Och de som rider 10 hästar om dagen måste ju få vissa skador eller i alla fall bli trötta i vissa muskler pga det. Rolf-Görans ljumske har man ju hört om, men annars pratas det inte mycket om sådant. Men jag tror att om man rider hästar som inte jobbar genom ryggen och bär sig själva, så ökar det också slitaget. Eller hästar som är väldigt oliksidiga. Det ”smittar”. En häst som inte jobbar någorlunda korrekt sitter jag t.ex. inte ner på i traven. Det är för stötigt och skapar bara spänningar, så det undviker jag faktiskt. Sedan känner jag mig lite lat som gör så, men lat = smart. För har man ett sådant här jobb måste man lära sig var man kan spara in på sin energi och sin ork.
Det här är ju också tänkvärt – mockar man ut mycket strö blir det tyngre att mocka, mer strö går till spillo (=pengar) och det är också slöseri ur miljösynpunkt.
Inga svar