Nu är vi igång med träningen igen, vilket känns skönt! Nina har varit här idag och hjälpt oss.
Jag har ridit Anea och Caramelle. Amanda har ridit Fantasi. Fanta såg riktigt fin ut, hon är lite piggare nu och bär sig bättre vilket leder till en rundare form och att hon jobbar mer igenom ryggen. Roligt! Caramelle var också riktigt duktig idag. Hon har blivit mer avspänd och jämn i gången på sista tiden. Takten är mycket bättre i traven. Hennes svårighet är att hon lätt knäpper av i nacken och inte bjuder riktigt fram till handen, men idag hade jag ganska bra stöd. Då kunde jag också rida henne en stund i en högre form utan att hon ”släpper ryggen”.
Det är faktiskt otroligt att det går att ha hästar som går på lektion med olika ryttare flera dagar i veckan, och att de ändå kan utvecklas och komma vidare! Jag är väldigt stolt över det!
Anea och jag började inte så bra däremot. Det blev dock mycket bättre efterhand. Jag har upptäckt ett ”nytt problem”, som kanske inte är helt nytt, men blev väldigt mycket tydligare nu när hon har haft lite vila. Jag har inte ridit så mycket nu, utan satt igång lugnt, och då har jag ridit på träns. Hon har känts fin, inga konstigheter, lite lång kanske men ändå med en bra känsla. Igår satte jag på kandaret igen, och det var som att sätta i handbromsen. Jag har märkt sådana tendenser även före jul, men jag har ju i princip bara ridit på kandar tidigare, och det har funkat helt ok. Däremot har jag inte kunnat rida henne på enbart träns förut, vilket jag vet att man ”ska kunna” osv, men hon har varit för stark och svår att påverka då.
Nu, när jag kan rida henne på träns, så har det faktiskt känts bättre än kandaret. Hon är mer avspänd, tar bättre stöd och går fram av sig själv. Igår när jag red på kandar så blev hon kort i halsen, framtung, svår att ställa, och tog inte skänkeln. Hon kryper ihop på kandaret och då kan jag inte påverka henne. Till slut bytte jag till träns för att se om det bara var en ”dålig dag” – men det var det inte. Så fort jag hade bytt betsling så fick jag en helt annan känsla. (Det känns såhär även om stångtygeln bara hänger, det är inte så att jag bara har dragit ihop henne med stången, utan det känns som om hon själv vill lägga sig i den.)
Idag provade jag ett annat kandar, med annan stång och en smalare bridong. Känslan var bättre, men ändå lite samma som igår – jag får ”ta i” med tygeltagen och hon bjuder inte, och när jag lägger till skänkeln så springer hon istället för att sätta inunder sig. Jag hade med mig tränset nu med, och bytte igen. Helt annan häst! Plötsligt får jag påverka henne och hon släpper ner mig på ryggen. Oftast brukar ju kandaret göra att man kan rida med mindre hjälper, men nu känns det precis tvärtom. Efter att jag hade bytt till träns blev hon jättefin!
Det positiva är att från och med i år kan man tävla på träns t.o.m. GP, alltså måste jag inte rida på kandar av den anledningen. Frågan är dock om jag verkligen grejar ett program med piruetter och serier på träns? Men kanske? Känslan är ju faktiskt bättre på träns nu. Jag måste klura vidare på det här. Kanske prova pelham-stång för att kunna variera med. Om hon gillar det kan jag växla mellan det och träns istället, och skippa kandaret ett tag. Det kan ju vara så att kandaret fungerar igen när hon är lite mer igångsatt också. Det är möjligt att hon behöver lösgöras på tränset först och sedan kanske jag kan prova med kandaret igen när hon kan samla sig mer. Men just för stunden tänker jag faktiskt låta det samla damm ett tag!
Inga svar