Jag har ridit på ganska många olika ställen och även många olika hästar under min tid som ryttare. Funderade lite på vad jag har lärt mig av detta? Man får ju med sig något från varje ställe, så att säga. Ibland bra saker, ibland mindre bra. Här kommer en liten analys av det!
Jag började rida på Skutans gård, en 4H-gård med ”fri ridning” och inte särskilt strama tyglar. Lite som att ha egen häst på ett sätt. Lärde mig ta ansvar för hästen och fick med mig mycket ridglädje. Typ rida barbacka med grimma i skogen! Balans. Rida självständigt. (Började rida när jag var 12.)
På Berga Naturbruksgymnasium fick jag rida mycket olika hästar, travare, nordisar och utbildade skolhästar. Hade en foderhäst så lärde mig ”ha egen häst”. Hade en ridlärare som lät oss prova mycket på ganska bra hästar (byten, skolor osv) även om vi kanske inte var så duktiga. Men det var utvecklande och roligt!
Mitt första jobb var i Tyskland hos en GP-ryttare. Jag lärde mig först att jag absolut inte kunde rida, inte ens fatta galopp. Sedan var det korrektheten, noga med sitsen! Men även rida rörelser osv när det hade blivit mer ordning på grunden! (Som någon hade missat innan.)
På Hippologen var det återigen korrektheten. Kanske hade jag önskat att vi fick ”ta ut svängarna” något mer. Det var väldigt mycket ”skolboks-ridning”. Och den måste finnas som grund, men man måste kanske förstå att det inte fungerar i praktiken när man sedan ska rida till knepiga ridskolehästar. Hoppningen var grym. Jättebra pedagogik. Jag var rädd men hoppade till slut bana på 130. (Kommer aldrig hända igen.) Röd tråd mycket viktigt! (I både hopp och dressyr.) Att bygga upp övningar succesivt.
Jobbade sedan på Mälarhöjdens ridskola. Fick rida mycket och efter egen plan. Bra sätt att prova vingarna lite. Tyvärr inte så bra för självförtroendet till slut. Jag fixade inte att bara rida ridskolehästar. Stannade ett år.
Jobbade några år på Mälardalens ridskola. Fick rida unghäst. (Hade vi gjort på hippologen också, men inte så mycket.) Började tävla lite (bara gjort ett fåtal starter innan), LA-MsvB. Red mycket lektionshästar men av högre kvalitet. Lärde mig nog mycket av att helt enkelt rida så mycket jag kunde, men under dessa år var jag också lite osäker och frustrerad. Ville mycket men hade behövt mer guidning. Befäste mina brister lika mycket som det positiva på något sätt. Fick mer rutin på att instruera, som jag har med mig fortfarande.
Var tjänstledig en period och jobbade hos Nina Bengtsson (där jag varit kortare perioder innan). Lärde mig att anpassa mig mer efter hästen och inte bar fokusera på det ridtekniska. Lärde mig hur jag skulle kunna dra lärdomar av dåliga ridpass och inte bara gräma mig. Fick rida fina hästar och fick bättre känsla för form och balans.
Hos Per och Pether kändes det igen som om jag inte kunde rida… så jag var tvungen och förlänga med ett år till (hade tänkt stanna ett år men det blev två). Fick rida fantastiska hästar och det var det jag lärde mig mest av. Känslan. Och så fick jag rida mer svåra rörelser och befästa det, bytesserier t.ex. Men för mig kanske det inte var en så avslappnande miljö. En del av bitarna föll på plats först efteråt när jag kunde samla mig en smula igen och inte vara på tårna hela tiden.
Och nu?
Som egen har jag behövt ta mer egna beslut. Utbilda hästarna för min egen verksamhets skull. Sätta mål på ett annat sätt. Har börjat tävla mer och det är väl den största skillnaden, då jag inte har tävlat så mycket innan. Vad den fortsatta resan har att erbjuda återstår att se.
Det jag vill komma till är att man lär sig olika saker av olika människor och sedan får man plocka de bästa bitarna. Jag tror det är bra att rida för flera, men egentligen inte förrän man själv har en bra grund att stå på. Det gäller att ha en röd tråd och att kunna sålla lite bland intrycken. Annars blir det lätt rörigt. Jag är tacksam över att ha haft grymma och bra utbildade lärare genom åren! Min grundridning var inte alls ”skolad” men det som var bra var att de första åren hade man roligt, och hästar blev ”självklara” på något vis. På en vanlig ridskola hade jag inte haft samma frihet och kanske inte samma möjlighet att ta ansvar, göra saker själv och så snabbt komma in i hästeriet på allvar. Kanske hade jag inte ens fortsatt rida – vad vet jag?
Min ”tjänstehäst” Dancer som jag red under mina två år hos Per och Pether. Fantastisk läromästare för mig!
Inga svar