Igår hittade jag en pärm i bokhyllan som jag hade glömt, med titeln ”Mål och ny inspiration”. Den behövs just nu! Dels för att vintern är i antågande, men också för att jag helt enkelt inte har någon konkret plan just nu. Det har aldrig hänt förut, inte sedan jag i åttonde klass bestämde mig för att gå hippologen… Och sedan har jag haft tids-satta mål helt automatiskt.
Och det har verkligen inte varit lätt. Det första var att kunna klara antagningsprovet till Hippologen, och på den tiden behövde man praktik, så jag jobbade i stall där jag kunde rida så mycket som möjligt. Och inget lämnades åt slumpen! Jag pluggade foder och anatomi osv på kvällarna, och sprang och tränade dessutom (man gjorde ett fys-test och ett teoriprov samt ridprov). Men hade jag inte gjort det, så är det inte säkert jag hade grejat det – om inte annat så gjorde det att jag kände mig förberedd!
Sedan var det själva hippologen, där ridningen (hoppningen – framförallt i terräng) var min stötesten. Det var samma där, jag hoppade allt jag kom över, även på en ridskola där jag hade praktik. Jag fick vara med i en hoppgrupp och träna typ på att galoppera bommar och känna in avstånd. Jag skrittade ut med korta läder och tränade balansen. Jag hade ett schema varje vecka med saker att öva på och så satte jag ett kryss att jag hade gjort det.
Jag klarade examen och sedan jobbade jag som ridlärare några år, men hela tiden med målet att starta eget, före 30 (jag var 29 när jag klarade det målet). Så jag försökte lära mig allt som gick, tog över faktureringen på ena ridskolan och hittade på egna kurser, red till hästarna för att öva mig osv. Sedan räckte inte ridningen riktigt och då sökte jag mig till Per och Pether där jag var i två år. Utan den ”skolan” hade jag inte kunnat driva det här företaget på samma sätt, det är min övertygelse.
Sedan satte jag även upp målet att bli C-tränare, och då behövde jag resultat på MsvB-nivå, vilket sporrade lite mer till att tävla. Och så var ytterligare ett mål att starta St Georg senast 2015, vilket jag har gjort med ett års marginal (på en häst jag aldrig trodde det skulle vara möjligt med)!
Hela tiden har det varit väldigt stora utmaningar, för jag har inte haft pengar till fina hästar eller så jättebra förutsättningar egentligen. Men samtidigt jobbar jag bäst med piskan på ryggen har jag upptäckt!
För just nu, så vet jag inte vad jag ska ha för mål. Jo, jag har självklart några kvar, men det är inte så att det känns som om mitt liv står och faller med det. Förut har det liksom känts livsviktigt att klara de ovan nämnda sakerna. Plötsligt har jag gjort det, med plus i kanten, och egen gård! Det är helt fantastiskt! Och jag är självklart glad för det, men samtidigt lite vilsen. Jag vet – man ska självklart kunna njuta av frukten man skördar. Men det är en ovan känsla att inte ha en tydlig plan.
I den där pärmen har jag skrivit delmål och mål och visioner, saker att träna på osv. Och det är tacksamt att titta tillbaka till, för en del av det som jag ser att jag har varit förvirrad över är helt självklara pusselbitar nu! Jag tror dock inte att det hade varit det om jag inte hade lagt manken till. Det är för all del ingen panik att springa vidare med andan i halsen just nu, men jag känner ändå ett behov av att hitta en ny vision liksom. För jag kan ju också se på det jag har skrivit att det finns så sjukt mycket engagemang och drivkraft och känsla bakom!
Så nu ska jag försöka hitta en ny plan, fast det kanske får ta sin tid att utveckla den. Och det är inte så att det känns som om det står stilla just nu, det är bara det att jag vet för första gången inte riktigt vart jag är på väg? Jag får kanske ägna lite tid i vinter åt att fundera vidare på det! Det känns på något sätt viktigt att skriva ner dem, för sig själv i alla fall. För det är också så himla bra att kunna titta tillbaka på!
Inga svar