Saker som imponerar på mig, inom ridsporten i detta fall, är framförallt ödmjukhet och drivkraft. Det är två saker som jag tror att man behöver för att komma långt. (Vad långt är kan givetvis vara olika, beroende på vad man har för mål!).
Drivkraft är ju en självklarhet, och det vet vi ju alla att det behövs i hästlivet, där motgångar ofta är en del av framgångarna. Att orka bita ihop och kämpa även när man drabbas av skador och jobbiga perioder är en stor del av hästlivet, precis som att hitta motivation en mörk morgon när det spöregnar och man hellre hade legat kvar i sängen. Vissa har dock mer drivkraft än andra, och sådant som imponerar är framförallt de som har kämpat utan att ha uppbackning hemifrån eller i form av massor av pengar. Det ÄR trots allt lättare att ta sig upp i klasserna med en bra ekonomi, även om alla ryttare jobbar hårt.
Ödmjukhet är också en självklarhet, kan man tycka. I synnerhet inför hästen! Jag tror de flesta är medvetna om detta, men det tål att påminnas om. Det är tråkigt med kommentarer som att ”han ville inte” utan att ställa sig frågan ”varför?”. I 9 fall av 10 är det ryttarens eget fel att hästen ”inte vill”.
Glöm heller inte ödmjukheten inför andra människor eller medtävlande. Uttrycket att vara en dålig förlorare är ju vedertaget, men man kan också vara en dålig vinnare, och med det menar jag att vara skrytsam eller ständigt påminna andra om sina egna förtjänster. Var stolt när du presterar bra, men behåll ödmjukheten! Människor som är duktiga utan att behöva hävda sig – det imponerar!
Här kan ni förresten läsa om något som verkligen imponerar.
Inga svar