Jordgubbar och vispgrädde

Har kurs i helgen med ett trevligt och pratglatt gäng. En intressant mix av jobb – en är socialarbetare (om jag uppfattade rätt), en är lärare för barn med speciella behov, en är samtalsterapeut och en är frisör (med andra ord också en typ av samtalsterapeut light).

Ibland får jag lite ångest över att jag inte tillför något till världen – se ovan – där har vi människor som hjälper andra liksom. Man borde vara kirurg, brandman eller präst, typ.
MEN, i själva verket så hjälper jag kanske några av er till att må lite bättre – indirekt i alla fall – genom att erbjuda en paus eller ett andningshål, lite mindre stress för stunden kanske? Jag hoppas det i alla fall. Jag valde ju att jobba med hästar av rent egoistiska skäl, men på köpet jobbar man ju med människor också, och förhoppningsvis får du/ni lite ny ork av ridningen och stallet.

Sedan tror jag faktiskt att man tillför något indirekt också genom att göra något man själv mår bra av. Om jag hade tvingat mig själv att bli advokat bara för att det vore bra för samhällsnyttan kanske det bara hade slutat med att jag själv mådde dåligt, blev sönderstressad eller vad vet jag? Och vem hade blivit gladare av det? Varken jag eller min omgivning. Så jag tänker inte skämmas ett dugg över mitt ”egoistiska” beslut att jobba med något jag älskar och som får mig att må bra.

(Så länge man inte har valt ett jobb som diktator, yrkesmördare eller terrorist så behöver man nog inte skämmas alls, ändå!)

Kvällen har avslutats med årets första svenska jordgubbar och grädde. Välkommen, sommaren!!