Idag har jag varit hos min nya elev på Ryttarstadion. Hon har köpt en häst via Nina Bengtsson som jag skrev om tidigare. Hästen har inte varit jätteenkel för den har lite egna åsikter. Detta har gjort att ryttaren får massor av ”välmenta tips” av både den ena och den andra, många tips har inte heller varit av godo utan precis tvärtom. Det här är hennes första häst och allt det här gör henne såklart osäker. Nina är så himla mån om att det ska gå bra för ekipaget så nu flög hon upp från Skåne bara för hennes skull för att ge henne lite hjälp och peppa henne. Jag hade ovanligt nog tid att åka dit och titta lite och det var bra för vi är på samma linje. Nu gäller det i första hand att få hästen på ”bra humör” och ge ryttaren självförtroende!
Det jag egentligen skulle skriva här var att Nina är en otroligt engagerad person. Jag tror inte att så många tränare skulle åka så långt för bara en elevs skull, men hon är verkligen mån om att det ska bli bra för det här ekipaget. Hon har en fantastisk förmåga att stötta och peppa och vända nästan allt till något positivt, utan att vara ”nöjd” för hon är ändå noggrann med att man ska utvecklas och utmana sig själv. Jag tycker verkligen hon är en sann förebild som både ryttare och ”hästmänniska” – särskilt med tanke på hur många missunsamma och dryga hästfolk det finns, för så tycker jag ofta att det är. Hästvärlden är inte direkt varm och gemytlig alla gånger, snarare tvärtom…
Inga svar