Igår träffade jag mina gymnasie-vänner från Berga Naturbruksgymnasium. Så himla roligt att vi fortfarande ses och kan prata om i princip allt utan att det är konstigt. Men vi bodde ju ihop i tre års tid, vilket såklart har bidragit till detta. Är i alla fall väldigt glad att jag fick de där åren. Dels fick jag en bra grundutbildning inom häst, och på köpet vänner för livet. Tänk att vi har känt varandra i 18 år nu! (Vilket gör att jag börjar inse att jag kanske inte är ungdom längre..)
Vi tittade på gamla filmer igår, som jag inte ens visste fanns! Bl.a. en film där vi hoppar på skolans travhästar och bruks-nordisar. Ingen stilstudie precis. Dessutom fanns det en film i gömmorna från när jag jobbade i Tyskland. Man kan väl säga att min ridning har utvecklats en hel del, fast jag hade förväntat mig att det skulle se ännu värre ut faktiskt. 😉 Vill ni se filmer? Om jag klarar av att föra över dem förstås. Min ridbakgrund är inte särskilt glamourös, men jag tog det på stort allvar redan då. Man fick göra det bästa av det man hade, helt enkelt. Med envishet kan man komma ganska långt!
Jag red Virma, en av skolans travare, en hel del. Vi hade inga ridhästar på skolan förrän i trean, utan red på ridskola, så de andra dagarna passade vi på att rida på ”allt annat” som fanns att tillgå.
Här kör jag och en klasskompis travarna. Vi hade både ridning, köra trav och köra nordisarna på vårt schema. Glad att ha fått lite inblick i mer än bara ”dressyrvärlden”.
Några av mina fantastiska klasskompisar på studentdagen. Jag hade tydligen inga komplex för mina ben i alla fall..
Jag på min studentdag. Har inte åldrats särskilt mycket va..?! 😉 Konstigt hur man ser sig själv, i min värld så ser jag fortfarande ut sådär – tror ni man tänker så även när man är 85?
Inga svar