Jag har en konstig vana, och det är att jag pratar sjukt mycket när jag rider. Ibland mer och ibland mindre, och på sista tiden har jag märkt att jag pratar konstant vissa pass!! Är det för att jag inte har tränat för någon på länge? Obs att jag är ingen ”pratande elev” som avbryter min tränare eller så – rider jag lektion är jag tyst. Men på något vis så håller jag koncentrationen bättre av att typ ”instruera mig själv” / snacka med hästen. Ja, jag fattar att inte hästen begriper mycket mer än vissa kommandon och tonfall, om jag säger ”sluta dra i tygeln” så hjälper ju inte det, men jag tror att det hjälper mig själv till att rida mer aktivt. Konstigt är det, jag vet inte så många andra som gör så? Eller är det nån som känner igen sig? Är det nån av er som har hört min rid-monolog och tycker jag är lite konstig också, kanske? 😉
/En som inte ens kan hålla käften när hon sitter till häst
2 svar
Jag känner såå igen mig, jag pratar också med mig själv! Nu har det lugnat ner sig lite såhär ”på äldre dar” men efter ridlärarutbildningen va jag så van att få instruktioner att det kändes tomt när ingen tjatade på en. Så jag satt ofta och ”sträck på dig, stödet i ytter, loss, loss, lätt” etc på min förra häst. Jag är ganska glad att jag slutat, jag tänker det fortfarande dock. Nu jobbar jag stenhårt med att sluta smacka i tid och otid… Tänk va svårt det kan va att bara vara tyst! ;P
Underbart! Jag har en gästtränare som absolut inte gillar när man pratar med hästen, men jag tror precis som du att det snarare är mig själv jag resonerar med. ”Nej men, vännen, lite mer samling orkar vi väl allt nu”. eller ”Vad duktig du är, tänk om nu bara matte kunde sitta mitt i sadeln också.” 🙂
Trevlig helg!