Idag har jag ridit fyra hästar, och sist ut var Anea. Igår hade hon vilodag, så idag bestämde jag mig för att jogga på träns. Försöker hitta en strategi och tror inte att kandar är optimalt om hon inte är genomriden dagen innan.
Idag har jag fokuserat på böjningen, och att verkligen få med bogarna runt. Hon vill gärna falla ut eller falla in med någon bog istället för att forma sig korrekt. Har även flyttat henne omväxlande för inner – eller ytterskänkeln, så att hon ska bli tvungen att ändra sin balanspunkt och inte ”fastna” i ett läge.
Bortsett från att hon är irriterande tittig i hörnet där stolen står, så var hon fin idag – mjuk och med bra stöd på bettet. Det känns som om den stora skillnaden på sista tiden är att jag kan påverka resultatet mer. Förut var det lite som ett ”lotteri” om det blev bra, jag fick försöka tusen olika sätt och ibland blev det rätt resultat. Nu tycker jag äntligen att jag kan börja vara mer konsekvent och få rätt respons när jag ger en viss hjälp. Det känns som om det blir rätt om jag gör rätt – förut blev det lika mycket fel om jag gjorde rätt, vilket gör en osäker ibland. Nu tycker jag att jag får mer bekräftat att jag är på rätt spår!
Hoppas det håller i sig. Det är som att gå på lina, det känns ”skört” och jag törs inte ta ut svängarna än. Rädd för att tappa känslan och håller mig i komfortzonen just nu, vilket kanske är klokt också eftersom det verkligen måste befästas. Nu är det mycket grundridning som har stått på schemat, men det är verkligen hög tid att höja ribban snart igen!
Inga svar