Mormor

                                           Mormor och jag på Gotland 1983

Idag har jag hjälpt min mamma att städa i min mormors lägenhet. Hon gick bort förra veckan så det är en massa att ordna. Jag är glad att jag hade den här dagen fri så att jag kunde hjälpa till lite, även om en dag känns väldigt lite i sammanhanget.

Jag har levt i 33 år (om exakt 14 dagar), och jag har varit väldigt förskonad från dödsfall och sjukdomar och annat jobbigt. Ibland tänker jag att det är väldigt orättvist, att jag har haft en himla tur i livet, och tänk om man då får ett ”straff” på slutet för att det ska jämna ut sig? Så kan man givetvis inte tänka, men det är viktigt att vara tacksam över det man har, och det är jag verkligen, men man blir lite extra påmind när någon dör.

Man ska aldrig ta något, eller någon, för givet.

Det känns ledsamt att jag faktiskt inte kom min mormor så nära (av olika anledningar), och det känns ledsamt att hon hade ett ganska tufft liv. Jag hoppas ändå att hon var glad för de positiva och bra sakerna hon hade, och att hon var nöjd med det hon hade gjort i livet, för hon var stark och åstadkom en hel del med små medel och inga vidare förutsättningar. Jag tror att arvet från mormor till både min mamma och mig är ”sisu” och en hel del envishet!

Jag är i alla fall väldigt glad att min mormor hann hälsa på här på Wreta en gång i höstas, trots att hon var sjuk. Jag tror det betydde mycket för henne att se det här. Jag är också väldigt tacksam över att jag har föräldrar som har stöttat mig att göra det jag vill med mitt liv, och jag kan helt ärligt säga att jag hittills har levt på ett sätt där jag inte ångrar något. Jag har tagit många chanser och alltid följt magkänslan och mitt hjärta, även om det sunda förnuftet kanske skulle ha sagt något annat.

Så vill jag fortsätta leva, jag vill ta tillvara det jag har.

                                              Mormor, jag och mamma i höstas