Anea är den häst jag haft längst tid av dem jag har nu.
Hon är född 2001 och e.De Niro – Bellini.
Jag äger inte henne själv, utan hon ägs av uppfödaren.
Anea ”ramlade på” mig när jag jobbade på Arphus. Pether undrade om jag ville ha en ”egen” häst vid sidan av jobbet, då han kände en kvinna som ville få sin häst riden under en period. Hästen var Anea, och hon hade då varit hos nån hoppryttare en period (tror jag) och sedan hade hon blivit stående ett halvår, av okänd anledning.
Sagt och gjort – åkte och provred. Började med att longera eftersom hon inte var riden på så länge. Det gick inte alls. Hon var så pigg att hon höll på att gå omkull i galoppen. Lika bra att rida istället. Red på en utebana, och hon var helt ofokuserad, huvudet rakt upp och som en stålfjäder. Tänkte att ”kan nån ta mig av hästen för jag skäms ihjäl, jag kan inte rida”. Till slut fick jag väl nån slags form på henne, och av nån anledning var ägaren nöjd ändå, så hon placerades hos mig.
Här är en bild när jag har haft henne ca ½ år. Ser ut som en vagnshäst i formen. Och då kan jag säga att detta är en BRA bild från den tiden..
När hon väl kom till Arphus så skiljde hon sig lite från de andra hästarna, som var värda ca en halv miljon och uppåt. Hon såg ut att vara tre år gammal, pytteliten, omusklad och helt lurvig. Ridmässigt var hon jättesned och sprang med huvudet rakt upp halva tiden. Per och Pether slet sitt hår när de skulle hjälpa mig, men utan deras hjälp hade jag nog gett upp.
Gjorde pyttesmå framsteg, men resan har varit LÅNG (och är inte slut än). Tror den här hästen hade en del i ”bagaget”, blev lätt spänd och ”stängde av” och har haft jättesvårt med sin kropp.
När jag startade företaget i Strängnäs gjorde vi våra första tävlingar, LA6 (motsvarar nuvarande Msv C), och då var hon faktiskt placerad i varje start och bidrog bl.a. till vinst med Gripens lag i Allsvenskan div 1.
Vinst med laget i Gnesta 2010
När det var dags att gå upp till MsvB stötte vi verkligen på patrull med bytena. Det är fortfarande en svag punkt, men den här säsongen har det med mycket träning ändå släppt en del. Framförallt mycket större ridbarhet, och ridglädje!
Med bra träningshjälp har hon gjort stora framsteg det här året, och jag hoppas vi kan fortsätta så. Hon är kvalad till Msv A så det är nästa mål. Jag hoppas bara innerligt att jag får ha kvar henne ett bra tag framöver. Det är alltid ett stressmoment att inte äga hästen. Men som jag har kämpat – nu om någonsin är jag värd att behålla henne. Trodde aldrig att hon skulle klara mer än LA. Dessutom är hon ett tillskott till verksamheten, eftersom hon faktiskt går med på lektioner också. För mig är hon guld värd, även om hon kanske inte är den ”självklara dressyrhästen”. Däremot är hon ett bevis på att man kan komma längre än man tror med envishet, och att hästens inställning och ett ”bra huvud” är värt väldigt mycket. Hade hon inte varit en sådan kämpe så hade hon aldrig ställt upp såhär pass långt. Och jag tror inte vi är vid slutmålet ännu, är säker på att det finns mer att hämta!
Några tävlingsbilder från i år. Att jämföra med bilden från Arphus ovan…
Inga svar