Idag har jag varit med Anea i Enköping. Hon har känts så himla fin på sista tiden, både på tävlingarna och på träningarna. Tyvärr inte idag! Idag var lite av den ”gamla” Anea tillbaka, hon var med andra ord ganska spänd. Det kanske var mitt eget fel, att jag gick på henne lite på framridningen bara för att jag hade bestämt mig för att RIDA FRAMÅT. Eller så hade hon en dålig dag.
Inne på banan kändes hon tittig och ofokuserad och jag hade en dum tanke om att strunta i allt och utgå, men sen insåg jag att jag måste skärpa mig och inte fega ur och trots dålig känsla blev det 63% vilket får betraktas som ok. En procent till och jag hade varit placerad.. Hur som helst är dressyr SÅ skumt. Man kan inte jämföra sin känsla med sina poäng, det är bara att inse. Sist jag red på den här procenten kändes hon fantastisk och jag blev väldigt besviken. Nu kändes det katastrof och då kändes det här som ”bra” poäng. Jag VET att det är olika domare, men kontentan av det hela är att mina poäng inte säger mig så himla mycket tyvärr. Dock måste jag lära mig att koppla bort ”känslan” på tävling, där får jag nog lära mig att rida med teknik och jävlar anamma istället. Men det får bli målet till nästa år, för nu var det sista tävlingen för i år.
Hon har ändå utvecklats massor sedan i våras, det är jag väldigt nöjd med. Och jag tycker att jag börjar kunna ”rida” lite bättre inne på banan – men jag måste jobba ännu mer på det. Det finns mycket mer i den här hästen men jag får inte riktigt fram det inne på banan. Vi får satsa på det till våren!
Det blev inga foton idag, för jag åkte helt själv. Ni får en gammal bild från Aneas första tävling 2010.
Jag tror bestämt att hon ser lite annorlunda ut nu…
Inga svar