Min häst börjar bli så fin! Jag kan inte beskriva hur stor skillnad det är, och då har jag ändå förträngt de första åren som i princip var katastrof. Har haft henne i ca fyra år och med facit i hand hade jag inte gjort om det tror jag. Eller kanske? Har lärt mig mycket av det här, men det hade aldrig gått utan bra hjälp och om jag inte haft andra hästar att rida samtidigt.
Det har liksom aldrig varit ”logiskt” att rida henne, det som funkar en dag funkar inte nästa dag, ena dagen ska hon vara böjd och nästa dag rak, ena dagen låg i formen, andra dagen tvärtom.. Hon har kunnat kännas superfin på måndagen och på tisdagen kan man knappt styra. När jag tog henne hade hon stått ett halvår, och innan vet jag inte vad hon varit med om, har aldrig ridit en så sned och stel häst. Hon tog bettet och sprang med huvudet rakt upp helt oprovocerat. Jag har haft ont i höfter, rygg, armar, axel och nacke av att rida henne (inte allt samtidigt som tur är). Kan inte påstå att det har varit någon självförtroendekick alla dagar. En tränare började nog tycka att jag borde byta häst.
Jag har tragglat minst två år med att lära henne byta rent i galoppen. I början kunde hon i och för sig knappt galoppera.. Sista månaderna nu har det släppt massa saker. Hon byter nästan alltid rent nu åt båda håll. Hon kan byta i serier. Hon kan snart göra piruetter som är godtagbara. Vi kan rida ut och verkligen RIDA ute (i början kunde vi knappt skritta ut, huvudet var rakt upp, hon tittade på allt, var skitspänd = jag fick ont överallt av en s.k. ”lugn skogstur”).
Idag har jag haft bra känsla från början till slut av ridpasset, jag har kunnat ha en plan, jobba med detaljer istället för att slita mitt hår i förtvivlan, jag har kunnat sitta helt avspänt och känna att jag kan påverka små, små saker, som inte var att tänka på förut. Hon känns också mycket nöjdare och gladare, hela hästen.
Tyvärr så äger jag henne fortfarande inte, och ju längre tiden går, desto värre. Ägaren har inte träffat henne på hela tiden jag har haft henne, så det kan lika väl gå fyra år till på samma sätt, men det är ändå lite som en klump i magen att jag skulle kunna bli av med henne när som helst. Vet fan inte vad jag gör då. Jag har jobbat sjukt mycket med den här hästen, jag tror inte ens jag minns själv hur mycket jobb det har varit. Det har jag förträngt nämligen… Men, är verkligen glad över henne just nu. Det vore ljug att säga att det är lätt, men det känns liksom roligare nu!
Inga svar