Det är klart underskattat med en ridtur ute. Jag har varit rätt duktig på att harva i ridhuset i mina dar men nu har vi så fina ridvägar och jag har verkligen börjat uppskatta att vara ute och trimma istället, tror hästarna blir gladare på köpet. Får utnyttja den möjligheten nu innan det blir vinter (jag vet, det är ett tag kvar men det går jämt så fort!). Anea har varit jobbig att rida ut på förr, jag kunde knappt skritta ute utan att få ont, för att hon var så spänd. Idag tog jag det kloka beslutet att byta ridhuset mot en tur ute, med mycket galopp på en bra, mjuk grusväg. Fick bättre galopp, rakare häst och kunde klämma in en hel del byten. Vägen sluttar lite uppåt här och där och man vill ju ha bytena i ”uppförsbacke” så om jag tränar dem där det verkligen ÄR uppförsbacke så får jag lite på köpet. Hon kändes så himla fin, det var strålande sol och en perfekt avslutning på dagen! Ibland när man tränar och tragglar, och tävlar och krånglar så glömmer man bort det där med att vara glad när man rider, njuta och ”bara vara”. Det här är ju egentligen anledningen till varför vi håller på med det här.
Anea spanar in grannens häst som galopperar
(eller skenar? Såg nästan ut så…) på åkern bredvid oss.
Inga svar